wpu.nu

Sida:Pol-1987-08-10 H2963-06 Ramada-gruppenXX.pdf/5

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


det finns tabeller på.

Vi kände att det här inte var rumsrent för den och den här typen av människor kan inte vara med där därför att det inte ar rumsrent för den, för alla dessa är ju kräsna.

Det gäller att hitta en bas som är tillräckligt rumsren så att då tyckte vi plötsligt att här börjar vi hitta de här vidunderliga namnen och dom tycks ha blivit överens om att dom ska samlas och dom samlas år efter år.
. Och dom orkar hålla på.

Ordstäv som säger att ordet blir kött, när man pratar. Det blir det så. småningom, så det är ganska farligt vad man håller på att prata om.

Att talet styr en på något sätt och i synnerhet då om man blit fler som börjar prata samma saker.

Vi har inte, om vi använder vårt bondförstånd och analyserar med det, så har inte vi kunnat hitta någon annan verklig bas för en gryende konspiration.

är då en intressegrupp som är så kvalificerad att var och en vet sin betydelsefullhet som är med där.

Man sätter sig inte vid vilket bord som helst, utan det är den högre kretsen, att jag är av den digniteten att jag är med i den här gruppen.

Jag är så betydelsefull att jag kan sitta vid det här bordet och så håller man på och pratar och pratar och till sist i kvällstimmarna efter en sån här session, när man har haft sina föreläsningar och hört den här typen av propaganda, så säger någon att nu är det troligt att vi inte kan få någon ordning. Här är nu ubåtar och här är det ena och det andra och att vi inte kan få någon ordning.

Och då är det någon som säger, det är väl ingen annan möjlighet, man måste ta i hårdare. Sen säger man inte mer den gången.

Sen samlas man igen och så spinner man vidare på det och så är det någon som till sist säger det att, jag har funderat på vad du sa, att man borde ta i hårdare, vad menar du med det.

Det tycks ju inte gå med val, utan det finns ju olika möjligheter att försöka komma tillrätta. Vi borde väl kanske börja fråga såna som vet det här mer och så pratar man vidare.

Så går det några år och det håller på och jäser.

Till sist är man framme, låt oss säga, vid 1980 - 1981. Då säger man, nu vinner dom jävlar valet igen. Man blir desperat.