wpu.nu

Sida:Pol-1987-09-03 T8518-00-B Förhör-Anne-Marie-Wilson.pdf/17

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Vi bodde alltså i Anders Ferms hus, FN-ambassadørens bostad, i hans hus bodde vi, och ...

FM:

Det vet vi var det ligger.

Det är alltså underbart, fantastiskt underbart hus, och de demonstrerade då - ja, hur många de var, fem, sex, sju, åtta, tio kanske - jag gick inte ända ut på trottoaren och tittade på dem. Jag höll mig på insidan, men jag hann ändå titta på dem. De stod på trottoaren precis utanför med något plakat och papper i händerna och så här, och våra säkerhets.. - hade vi säkerhetspoliser med oss då eller inte - det minns jag inte. I alla händelser blev det en poliskontakt med New York-polisen, som konstaterade, att de hade rätt att demonstrera var de ville någonstans, men polisen fick dem att flytta sig till trottoaren på andra sidan gatan, så där stod de sedan. Sedan så var vi på en mottagning. Olof Palme skulle hålla en lecture inför en församling. Det var en mottagning, det var på ett hotell och det var en mottagning, cocktailmottagning, först innan man gick in till lunchborden, och där hade det - berätta Olof efteråt - kommit fram en svensk kvinna och pratat med honom, och efter några meningar hade han förstått att det varmen om det hände något mer med det, det vet jag ju inte.Sedan höll han sitt anförande inför den här lunch, vid sådana här lunchbord, småbord, satt folk och åt lunch och så höll han sitt anförande. Och längst bak i salen fanns det då någon EAP-representant som häcklade honom under talet och han svarade med att tala om för sin publik, att han visste att det där var EAP, och de brukar uppträda så där, så han gick inte in i diskussion med den här häcklaren, utan vände sig i stället till publiken och fick publikens stöd.

R:

Du såg inte den här kvinnan?

Nej, det gjorde jag inte. Jag letade rätt på egna bekanta under mottagningen och prata med.