wpu.nu

Sida:Pol-1987-09-03 T8518-00-B Förhör-Anne-Marie-Wilson.pdf/20

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Breven kan jag inte svara på. Nej, jag har inte upplevt, att han tyckte att kurder var något besvärligt folk eller människor eller så.FR: Om man pratar om kurder i allmänhet då, så får man prata om PKK i

synnerhet då. Du uppfattar det inte som någon skillnad där eller två olika typer av problem?

Det vet jag inte om jag gjorde, faktiskt.

FR: Du har ingen synpunkt på dessa grupper?

Nej.

FR: Det var ingen som ringde och försökte få möjlighet att träffa

statsministern, någon som inte blev emottagen eller fick svar?

Jag kan inte svara på det. Jag kommer inte ihåg det. Det var många som ville träffa honom och alla slags organisationer, alla slags invandrarorganisationer, alla slags invandrargrupper ville till och från ha egna överläggningar om sin grupps problem hit och dit sig det nu var problem eller andra medverkan vid en invandrarorganisations 10-årsjubileum likaväl som att de ville diskutera sin grupps problem.

vare

FR:

Hur avgjorde du då, om de skulle få komma eller inte?

Olof Palme tog sällan emot den ena sidan av två grupperingar. I så fall måste han träffa bägge sidorna. Å andra sidan försökte han vid olika sammanhang att medverka i invandrarorganisationernas arrangemang, om han hade möjlighet till det. Att träffa invandrargrupper i, inte i kritiska situationer eller när de hade svårigheter att diskutera utan mer på andra sidan, mer positiva delen utav det hela. Jag vet, det fanns ju hela tiden avvägningar att göra, när det fanns två organisationer, som kanske inte hade samma uppfattning. Men hur de interna diskussionerna om det skedde, det vet jag inte riktigt. Jag hade väldigt handfasta konkreta förfrågningar med mig in på mina sammanträden måndag kl 10 eller söndag kl 2.