Ramsay: Ja, men jag säger ju att du tvingar mig till det.
FHL Norlin: Nehej, jag ber dig att du ska -.
Krkom Rune Bengtsson: Nehej, vi ska- vi ska inte tvinga dig -.
Ramsay: (Ohörbart) gå härifrån utan att få listan.
Krkom Rune Bengtsson: Joho, vi ska gå utan -, vi ska inte tvinga dig till någonting.
Ramsay: Och det -.
Krkom Rune Bengtsson: Du ska inte känna dig så.
Ramsay: Men jag gör det faktiskt.
Krkom Rune Bengtsson: Nehej, men då går vi utan att tvinga dig -.
Ramsay: För -, jag kan i alla fall -, jag kan ge dig adressen till kristna ambassaden i Jerusalem.
FHL Norlin: Ja, men nu är frågan den, varför ska -, om du nu har listan, som du säger att du har och som jag vet numera att du har, varför ska jag behöva vända mig till kristna ambassaden i Jerusalem för att få en sak som du redan har här?
Ramsay: Jag ska säga att -
FHL Norlin: Kan du svara på det.
Ramsay: jag vill inte vara skyldig till att jag- att jag gör problem för mina vänner.
FHL Norlin: Det är inget problem för dina vänner. Det här gör ju istället det att man börjar fundera på vad det är som är så hysch-hysch och så hemligt med det här.
Ramsay: Jaha, det -. Alltså det är bara det att jag har alltså jag har sagt allting. Det är ingenting annat.
FHL Norlin: Och då ber jag bara dig att jag skulle kunna få titta på listan.
Ramsay: (Ohörbart) ... Ja, alltså jag känner att ni har kommit in i mitt hem och tvingat mig.
FHL Norlin: Ja, det är din uppfattning.
Ramsay: Jaha. Och du sa att ni är beredd och gå härifrån utan -.
Krkom Rune Bengtsson: Jaha, vi går härifrån om -.
Ramsay: Men det gör inte du.
FHL Norlin: Joho, visst gör vi -.
Krkom Rune Bengtsson: Vi ska inte tvinga dig till någonting alls -.
FHL Norlin: Joho, det är klart att vi går härifrån om du ber oss att gå.
Krkom Rune Bengtsson: Jaha.