wpu.nu

Sida:Pol-1987-10-23 EAE340-01-H.pdf/7

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Sid 7

IE: För oss är det viktigt att få fram sanningen oavsett vad det är för nånting. Vem det än är så vill vi ha fram sanningen.

Jag ville att kanalen skulle köra ut följande bara. Då tänkte jag bara för att sätta lite myror i huvudet på dom som säger "busschauffören träder fram och säger sig ha sett en långhårig mörk person. Då tänkte jag bara för all del nu var en korthårig därnere, han var så långhårig i nacken. Det var det jag ville få fram. Och sen tänkte jag att jag tar det här med att jag hittade likheter med 33-åringen. Han måste ha varit make-upad och fixad. Det står jag benhårt för att 33-åringens likhet, det jag saknade var ögonbrynet som jag inte fick ihop nånstans.

IE: Sen talar man om en kvinna i mockapäls och säger att vid ett tillfälle fotograferade hon mig. Jag vet nu, och utredarna vet också, att hon tillhördet det här gänget.

Nej.

IE: Insp Forman vid Säpo har sagt att hon är känd för att vara en [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKA]

Den förvrängningen vet jag inte riktigt.

IE: Det är ingenting som du känner igen?

Nej, Forsman har inte sagt så till mej. Däremot så finns det en kvinna med i bilden, men hon gick på vid Stureplan och av vid Eriksbergsgatan. Anledningen till att jag helt fräckt gick ut med det, var att jag tänkte sätta tummen på dom som har varit nere ::på. Brunnsgatan. Det är nämligen så att jag blev fotograferad av en kvinna den 25/3-86. Hon hade långt nersläppt hår, mycket svagt rödfärgat, pudrad så att hon skulle så pigmentlös ut. Henne kunde jag inte koppla in riktigt. Så träffade jag 2 maj tänkte jag att det kan ju vara

Det kunde passa in. Nu vill jag inte vara oartig mot och säga att hon var

för att passa in på den här damen också. Ja sa inte så mycket, men det kan ju finnas en liten möjlighet. Sen kom då PM:et ut och en av anledningarna till att jag hämtade ut PM:et först den 15 juli 1986 var att jag skulle titta hur mycket han nämnde om mig, för jag hade av misstag råkat berätta för mycket för honom. Han hade lurat in mig i en fälla.

Jag tänkte att nu ska jag reda ut det här med fotograferingen för det var en gåta. Nämner han inte det i PM:et så är det

nämner han det. Jag får se på vilket sätt han nämrier det, så får jag ta det som ett sanningsserum på att det var inte

Han hade nämnt det och då tänkte jag att det var inte

Jag ringer till Forsman dagen efter fotograferingen och säger att jag blivit fotograferad och då frågar han om hon hade pagefrisyr. Ja, sa jag, och så var det inte mer med det.