wpu.nu

Sida:Pol-1987-11-02-N3000-00-K PM-Jan Melander besök hos VG.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


beskylla oss som individer all den orättfärdiga behandling som han (Gunnarsson) blivit utsatt för. Vi skulle nu utgöra måltavla för deras inneboende ilska och aggression.

Vi accepterade denna roll, vilket vi också uttryckligen lät meddela dem. Trots att vi inte kunde anse ha någon personlig ansvar för Gunnarssons tidigare behandling i samband med Palme-utredningen och hur polisen då uppträdde gentemot honom, lät vi honom och hans mor förstå att "det var fritt fram att skälla på oss". Så skedde också. Vi blev, lindrigt sagt, verkligen utskällda. I ett kortare uppehåll av allt det ovett som vi fick mottaga inbjöds vi faktiskt att slå oss ner i en soffgrupp i ett av rummen. Hör och häpna...

Efter ca 10 15 minuter gavs vi tillfälle att framföra vårt ärende. Den aggressiva tonen hade nu något bedarrat (huruvida han trodde på vårt ärende eller inte det undandrar sig vår bedömning). Gunnarsson lät vidare meddela att de flesta för att inte säga samtliga han kom i kontakt med under utredningstiden i Stockholm var honom underlägsna i framför allt svenska språket och matematik. Detta var ett ofta återkommande tema hos honom. Han framhöll att han själv hade 5:or i såväl svenska språket som matematik medan personer såsom Holmer och Vingren (förhörsledaren) knappast torde ha mer än 3:or i dessa ämnen. Detta var saker som upprepades av Gunnarsson vid flera tillfällen.

Under samtalets gång kunde vi märka en tydlig attitydförändring hos såväl Gunnarsson som hans mor. Båda blev allt mer vänligare och tillmötesgående mot oss. Det gick faktiskt att föra en dialog. Gunnarsson började skratta och berätta om upplevelser som han haft med den amerikanska polisen då han vistades i USA för några år sedan. Sålunda kan sägas att då vi stod i begrepp att bryta upp var stämningen mellan oss Melander/ Fors och Gunnarsson och hans mor i det närmaste hjärtlig.

-

Medan vi finns kvar i huset ringer telefon. Gunnarssons mor går och svarar. Hon återkommer efter en stund och säger att det var hennes make som hade ringt. Hon hade för honom (maken) sagt att vi (polisen) var där. Han hade då sagt till henne att "vi har inget med detta att göra" och han hade inte tyckt om att vi (polisen) var där. Gunnarssons mor referade sin make, att han "inte var glad över att ni var här". Som svar på detta talade vi om för Gunnarssons mor att det faktiskt var de som hade bjudit oss in i huset, att vi inte hade trängt oss på, utan hon själv var den som tog initiativet att vi