wpu.nu

Sida:Pol-1988-01-19300 N3000-00-L Förhör-VG-del2.pdf/24

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


G: mörda honom, eller att jag skulle planera att göra det. Det är

ju helt befängt! Jag förstår inte över huvudtaget hur jag kunde bli gripen, av alla människor. Det är en gåta för mig, fortfarande.

FE: Vi lägger det därhän, och så ställer jag nästa fråga. Har du något

övrigt att tillägga som berör de här frågorna eller övrigt berör utredningen?

G: Ja, alltså man blir ju väldigt illa berörd. Utredningen tar en

sådan fart i början, och det sker vissa missgrepp, och man gör så och man gör si och man gör inte alltid allting schysst.

Sedan börjar man helt naturligt tänka "kan man lita på polisen?". Man blir ju väldigt, väldigt frågande. Väldigt undrande. Vågar man lita på polisen? Jag menar, det är precis som om man har hittat på eller konstruerat fram en massa idiotiska anklagelsepunkter, som egentligen inte existerar i verkliga livet.

Allt från krutstänk till en neger som ser mig någonstans. Nu känner jag igen negern, efteråt. Jag har faktiskt fått fram, i och med att jag fick veta var han kom ifrån. Då tänkte jag till lite grann. Aha, det minns jag att det var en "snubbe" som var uppe och snackade på mitt jobb en gång.

FE: Får jag bara avbryta dig lite. Du pratar om en "neger". Vad menar

du för neger då?

G: Jag menar nyckelvittnet.

ÅR:

Jarlo?

G: Ja, jag vet faktiskt inte vad han heter. Jag har försökt få reda

på hans namn, för jag vill ju gärna träffa honom och prata med honom. Hur sjutton han kunde få det här i huvudet.

FE: Ja, då förstår jag.

G: Jag har fått reda på däremot var han kom från. Han kom från ett