wpu.nu

Sida:Pol-1988-01-19300 N3000-00-L Förhör-VG-del2.pdf/26

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


G:

han ville ha reda på vem jag var. Han liksom verkade lite nyfiken, så där allmänt.

ÅR:

Var var det någonstans du undervisade då? Var det i skolan?

G:

Han ifrågasatte att jag var svensk, minns jag också. Det var på Styrfrämjandet på Hornsgatan.

ÅR: På Hornsgatan?

G:

Ja.

ÅR:

Var han en elev i klassen?

G:

Nej.

ÅR: Så han bara kom in?

G:

Han bara kom in utifrån. Jag vet-i-sjutton var killen kom från. Jag har tänkt på det efteråt, jag tycker det verkar konstigt. Han bara vandrar in i klassrummet och börjar tala, börjar hålla föredrag. Han frågade liksom "får jag berätta lite om mitt land?", så kan ju du översätta det till svenska från franska, sade han.

FE: Har du sett honom förr, eller senare efter det?

G:

Ja, jag såg ju den här mannen i konfrontation. Men jag är inte säker på att det var just han som var uppe.

FE:

I kontrontationen?

G:

Ja i den kontrontationen där vi satt mittemot varandra. Då han för det första gjorde bort sig genom att säga "den här mannen kunde inte tala franska med mig, när jag pratade med honom på Döbelnsgatan". Sedan pratade vi i tre-fyra minuter, och han visste inte vad vi hade sagt under de här minuterna. Så han var ju ganska "körd" killen, men ändå var han envis och påstod, han höll fast vid att det måste vara han. Men han var ju inte särskilt smart. Det var ju dumt av