wpu.nu

Sida:Pol-1988-01-19 N3000-00-L Förhör-VG-del1.pdf/20

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


FR: Verkade hon uppleva dig på något speciellt sätt vid det här

tillfället, efter att hon har ställt en sådan rak fråga till dig?

G: Jag vet inte. Jag tänkte på det, som jag sade, efteråt att det

måste ha varit att hon skojade. Det är många som kommer och försöker driva med mig så här: "hördu du, du kan väl tala om att du..du kan väl erkänna att du skjöt honom?", och så här. Det finns ju polare hemma, som är släkt med mig, som har sagt...

FR: ..Men om vi går tillbaka till här nu. Kommer du inte ihåg

på något sätt, hur du reagerade, om du blev förvånad över att hon ställer en sådan här fråga?

G:

Ja men, det är ju självklart att man blir! Man kan bli lite upprörd, det är ju naturligt. Det förstår du.

FR: Om man översätter att du blev "jätte-arg" på henne och "började

titta på henne med vansinniga blickar"?

G: Nej, det tror jag inte.

FR:

Är det hennes uttryckssätt tycker du?

G: Ja, det är i så fall att hon kan ha varit spänd genom att hon

har fått träffa mig så nära inpå liksom, att jag hade precis... Jag var ju fortfarande starkt misstänkt av polisen då, enligt polisen. Hon kan då liksom ha varit lite spänd då, och uppfattat det så här, va. Och det kan ju vara att jag var lite spänd också. För visst blir man upprörd när folk påstår att man har mördat någon, eller att de ifrågasätter någonting sådant här. Det är ju naturligt att man kan bli lite arg. Men inte att jag blev så där fruktansvärt vansinnig, att jag då har slagit henne eller på något sätt försökt att göra henne illa. Men jag kan ha haft full rätt att vara bestämd mot henne.

FR:

Vad tyckte du om henne, efter att hon hade ställt en sådan fråga