wpu.nu

Sida:Pol-1988-01-19 N3000-00-L Förhör-VG-del1.pdf/35

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


G:

Ja, många gånger. Det gjorde jag nu, härom dagen, gick jag ned vid Hötorgets tunnelbana först.

FR:

Men då, den här aktuella natten om du tänker tillbaka, gick du verkligen den vägen då?

G:

Ja, jag tror att jag gjorde det även den gången. När jag befinner mig på Mon Cheri, som är mitt stamställe, då gör jag så. Om det är något tåg som kommer precis så okej, då kan man få skjuts ned till centralen. Så får man byta där. Är det inte det så man får vänta - för det är ju sent på natten då, och då får man ju vänta lite längre tid, en kvart-tjugo minuter, kanske en halvtimme det är ju ingen idé att stå där och vänta. Det är ju helt vansinnigt. Då springer man ju upp ur tunnelbanan, och tar sig till fots ned till centralen, där man kan åka direkt hem till Norsborg.

FR:

Men om du inte skulle ha tagit den vägen, skulle du ha kommit ihåg vilken väg du skulle ha tagit då?

G:

Det finns ju ingen annan väg...

FR:

...Jag säger om du skulle ha brytit det här mönstret.

G:

Nej, jag har liksom ingen anledning att ta någon annan väg, för jag vet att jag gick och lade mig inte så där väldigt fruktansvärt sent. Men lite senare kanske än vanligt, än tex om jag skulle ha jobbat. dagen efter, skulle jag inte ha lagt mig så sent. Men då försöker jag pallra mig hem, och då går jag den vägen helt enkelt.

FR:

Och den vägen gick du då, vad jag förstår, ensam?

G:

Ja. Kan det ha varit så att det inte kom något tåg, kan jag ha kilat ned på centralen direkt. Annars får man ju stå där och driva, det är ju onödigt.

FE: Då tackar jag dig för det, och frågar åklagaren om hon har några

frågor?