wpu.nu

Sida:Pol-1989-01-12 KD10405-00-L Christer Pettersson kondoleansboken.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


I detta läge av förhöret så förevisas för Christer en fotostatkopia som har tagits ur en kondoleansbok, vilken har varit utlagd i Sollentuna Centrum. I den framgår det att Valdemar Kozber har skrivit under den 11 mars 1986 och i omedelbar anslutning till hans underskrift så finns även Christer Pettersons underskrift samt att Christer även där har skrivit en dikt. Christer har daterat underskriften:den 11 mars 1986,

Beträffande versen som Christer skrivit i boken så säger han att det är en vers som han tycker mycket om och den finns inristad på hans föräldrars gravsten. Versen lyder: "Att mötas och skiljas är livets gång. Att skiljas och mötas är hoppets sång." på direkt fråga så uppger Christer att versen är skriven av hans morfar.

Förhöret är därmed slut beträffande redovisning av utredningsåtgärder som begärts av Christer.

På fråga huruvida Christer defilerat förbi mordplatsen, så säger han att han lördagen den 1 mars 1986 fick reda på radion att man hade lagt ut någon kondoleansbok vid Rosenbad. Han bestämde sig då för att deltaga i sorgen på så vis att han ville åka in och skriva under sitt namn i kondoleansboken. Han begav sig därför ensam med pendeltåg från Rotebro till Stockholms Central. Han minns inte med vilken avgång han åkte, men han kom in till Stockholm någon gång före klockan tolv. Han gick sedan Vasagatan fram till Rosenbad. Där upptäckte han att det uppehöll sig väldigt mycket folk som var ute i samma syfte som han själv. Han såg att en kö slingrade sig från Rosenbad och upp på Fredsgatan. Kön var i fyrdubbla led. Christer bedömde att det skulle ta för lång tid att stå och vänta i denna kö, varför han återigen begav sig samma väg tillbaka på Vasagatan och tillbaka till Centralstationen. Där tog han första pendeltåget hem till Rotebro och begav sig sedan till bostaden. Christer tror att han bör ha kommit tillbaka till bostaden senast vid två-tiden.

Christer har inte träffat någon person som han är bekant med, vare sig på inresan, inne i Stockholm eller på hemresan. Christer vill minnas att han hade