wpu.nu

Sida:Pol-1989-02-14 OKÄND UPPSLAGSKOD Beg ran-om-att-f rs tta-Stellan-Åkebringi-disponibilitet.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


I rapporten konstateras emellertid, att Stellan Åkebring både genom ait arrangera sammankomsterna och genom sitt telefonsamtal visat prov på ett så dåligt omdöme att detta i sin tur varit ägnat att allvarligt rubba allmänhetens förtroende såväl för honom som enskild polisman som för polisen i stort.

Med hänvisning till att möjligheter saknas att ingripa med disciplinära åtgärder mot Stellan Åkebring rekommenderade arbetsgruppen polisstyrelsen att överväga möjligheten att till rikspolisstyrelsen anmäla behovet av att jämlikt 35 § anställningsförordningen hemställa hos regeringen om Stellan Åkebrings försättande i disponibilitet.

Polisstyrelsen beslutade vid sammanträde den 25 januari 1988 att begära att rikspolisstyrelsen skall underställa regeringen frågan om möjligheten att försätta Stellan Åkebring i disponibilitet.

Rikspolisstyrelsen har inhämtat länsstyrelsens yttrande över polisstyrelsens begäran. Länsstyrelsen har bl a anfört följande.

Mot bakgrund av bestämmelserna i grundlag (regeringsformen 2 kap 1 $) att varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet (frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor) och mötesfrihet (frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk) måste enligt länsstyrelsens mening noggranna överväganden ske, innan polismannens handlande föranleder disciplinär eller annan åtgärd.

av

Ifråga om sammankomsterna delar länsstyrelsen gruppens uppfattning att det från yrkesetiska utgångspunkter är olämpligt att anordna sammankomster den karaktär det här varit fråga om. När det gäller telefonsamtalet är det visserligen en brist att klara uppgifter om samtalets ordalydelse inte föreligger, men samtalet ansågs av vakt'havande befälet så anmärkningsvärt att denne anmälde samtalet för vaktdistriktschefen, vilken i sin tur informerade chefen för ordningsavdelningen, som förde informationen vidare till den dåvarande spaningsledningen i Palme-utredningen. Vakthavande befälet säger sig senare ha hört genom radio att han skulle ha återgett en bestämd ordalydelse, men han kan inte nu närmare erinra sig vad som sades. Som framhålls i rapporten synes polismannen

både genom att arrangera sammankomsterna och genom sitt telefonsamtal till vakthavande befäl ha visat ett dåligt omdöme som varit ägnat att rubba förtroendet för såväl polismannen som poliskåren.