wpu.nu

Sida:Pol-1989-02-16 1230 E4426-00-H Alf Lundin.pdf/5

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


någon observation som enligt hans mening är av värde för aktuell utredning.

Lundin kan inte erinra sig någon händelse under aktuell promenad. Kan uppger att han gick i normal promenadtakt och inte kände sig stressad på något sätt.

Lundin uppger att han kommer ner för trapporna och hamnar då på Sveavägens östra trottoar, och han väljer att gå Sveavägen norrut på denna trottoar.

Lundin uppskattar trafikintensiteten såsom varande kraftig vid aktuellt tillfälle och anser att det var mycket folk i rörelse. Denna bedömning gäller även övriga delar av promenaden och inte enbart den bit av Sveavägen som han åser vid detta tillfälle,

Lundin går Sveavägen norrut på dess östra trottoar och strax innan korsningen med Kungsgatan, mitt emot Konserthuset, bestämmer han sig för snedda över Sveavägen till dess västra trottoar.

Lundin fortsätter sedan på Sveavägens västra trottoar i riktning norrut, han kommer fram till Kungsgatan som han korsar och fortsätter sedan fram mot Tunnelgatan som han också passerar.

Lundin tillfrågas om han under denna sträcka gjorde några observationer som kan anses anmärkningsvärda. Han uppger att han under aktuell sträcka kunde konstatera att det var livlig trafik och mycket folk i rörelse, i övrigt inget anmärkningsvärt.

Lundin kommer i normal promenadtakt gående Sveavägen norrut på dess västra trottoar och passerar Adolf Fredriks kyrkogård.

Lundin passerar kyrkogårdsmuren så hör han innifrån kyrkogårdsområdet ett ljud som får honom att "haja till".

Lundin uppfattar det såsom att en gren knäcks eller bryts, och uppfattar att det eventuellt kan vara en person som befinner sig inne på kyrkogårdsområdet.

Lundin stannade till en kort sekund och riktade blicken mot muren men kunde inte se och ej heller höra något mer utan fortsatte promenaden.

Lundin är cirka tjugofem meter från korsningen med Kammakargatan observerar han hur två par står och pratar i korsningen Kammakargatan & Sveavägen på Kammakargatans norra trottoar.

Lundin uppfattar att det ena paret är betydligt äldre än det andra.

Lundin tillfrågas om han reflekterade över någonting annat i samband med observationen av de två paren. Han säger då spontant att Lisbeth hade på sig något, och förhörsledaren rättar då Lundin och säger att han skall erinra sig vad han tänkte och kände i aktuell situation och inte vad som framkommit i