L: Kan du säga färgen på mössan?
Å: Nej, det kan jag inte.
L: Och texten, kan du säga nånting om den?
Å: Nej. Nej. För jag tycker alla dom där ser likadana ut, om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig reflekterat över-.
L: Sa du nånting om VM eller vad sa du?
Å: Ja, sån där VM-, det brukar stå sån där VM-, och så nåt årtal eller nånting sånt där.
L: Jaha. Den här mannen du såg, hade han mustasch?
Å: Det är det jag inte kommer ihåg, om det var-, orakat eller nån tunn mustasch eller-, inte så, inte så bred. Hur ska jag säga som-, som Håkan fast inte så snygg (skrattar till), om jag säger så.
L: Och den här mannen, kan du säga om han hade glasögon eller?
Å: Jaa, och då blir jag ju så osäker då, var det mustasch eller glasögon.
För det var nånting-, äh, som var-, när man ser som vi teatern, man kan dela upp ansiktet så att säga i delar, så man kan ju dölja det-, halva biten och då-, väljer man vilket man vill dölja, om det är med glasögon eller med mustasch och då-, det är då jag inte kan riktigt komma ihåg, för nånting var det, som-, så att man inte såg hela, om du förstår vad jag menar.
L: Du är osäker?
Å: Jaa, det är jag, fruktansvärt osäker.
L: Ytterplagg, hade han nåt sådant?
Å: Ja, han hade täckjacka.
L: Hur långt gick det? Den gick-, hit. Det var inte sån här med mudd, utan den var så.
F: Och då tecknar Ålenius ner, strax nedanför höften.
Å: Yes.
L: Hur lång-?
Kassetten vändes.
F: Vi vänder på kassetten och för säkerhets skull återupprepar Arne Liljeros den sista ställda frågan.