B 847/88
s. 5
E:
Ja det var mycket mörkt.
Adv l: Mycket mörkt?
E: Ja.:na
(attTE (avningen där
borta den var i... den var så hög så man var tvatt ta bort
belysningen på själva Tunnelgatan,
Adv L: Ja just det. Din egen klädsel vid det här tillfället
kan du beskriva den?
E: Ja. Jag var klädd i en mörk rock som gick ner till knäna. Jag
hade en keps, jag hade den här.C, och de här tunna
7
glasögonen.
ADV L: Kepsen vad var det för färg på den?
E: Den var svart- och gråspräcklig, ganska mörk.
Adv L: Rocken var mörk? Svart eller?
E: SVart ja.
Adv L: Ja du var kvar på platsen ett tag?
E: Ja.
ADV L: Återvände du sedan till Skandia-huset?
E: Ja, Men innan dess så hinner ju den första polisbilen
komma och strax efter så kommer en polispiké med ett antal
poliser. Och jag är vänd med ryggen åt deraxs håll och
hör klappretzfrån... mellan fötter och trottoar och då hör
jag hur någon ropar: "At vilket håll?" Och då reser jag
mig upp och så sträcker jag ut hela handen för att det skulle synas tydligt och så ropar jag: "Åt det hållet," och pekar mot
tunneln. Och när konstaplarna då springer iväg åt det hållet
och har i princip hunnit fram till Luntmakaregatan, det
är väl ungefär en 50 meter, så blir jag förtretat på mig själv at
jag inte hade nämnt mörkblå täckjacka och springer ifatt dem och
springer ganska fort efter omständigheterna, det var ju lite is>
bark och så på trottoaren, för att berätta för dem det jag hade