wpu.nu

Sida:Pol-1989-09-12 KD1191-02 Erkännanden Palmemordet.pdf/1

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Näc

Någon gång under sensommaren 1988, månad kan hon inte uppge, skulle hon åka pendeltäg från Stockholms central till Kallhäll. Hon passerade SL-spärren i Sjes nya vänthall vid Klarabergsviadukten för att gå mot spår 15-16. Innanför spärren satte hon sig för att vila på en soffa. På soffan

ytterligare/ till höger om henne satt en man och till vänster en kvinna. Ingen ennen person satt på soffan. När hon suttit en stund började mannen vagga fram och tillbaka på soffan, samtidigt uttalade han på svenska utan någon brytning " det är jag som mördat Palme". Detta uttalande gjorde han två eller tre gånger.

hörde detta blev hon rädd och lämnade omedelbart platsen och gick ner på perrongen. Om kvinnan till vänster på bänken hörde uttalandet från mannen vet inte

i samband med med tingsrättsförhandlingarna fick se bilden på Christer Pettersson i TV och i tidningar tyckte hon att mannen som hon satt bredvid i vänthallen hade vissa likheter. De likheter hon fäste sig vid var Christer Petterssons hårfäste samt åldern. Däremod hade inte mannen någon mustasch och munnen var olik Christer Petterssons. Hon är väldigt osäker på om det var ChristerrPettersson som satt bredvid henne. Hon beskriver mannen som satt bredvid henne varande ca 40 år, okänd längd på grund av att han satt, normal kropps byggnad, mörkt, okänt tårlängd, bartuvad, mörka kläder, inga glasögon, eventuellt utlänning.

säger sig inte kunna känna igen resten mannens röst igen. Vidare säger

att han inte kan känna igen mannen om hon får se honom igen. Kvinnan som satt vänster på bänken kan inte

beskriva på annat sätt än att hon var medelålders, .

har skickat samma uppgifter per brev till RPS, kendeteek

pufagirder derergem