wpu.nu

Sida:Pol-1989-09-21 D4582-01-C skrivelser-från-Anders-Larsson.pdf/19

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


- 3 (10 sidor) -

Anders Larsson

C.

Jag kommer nu till det väsentliga, nämligen det jag glömde bort eller omedvetet förträngde, och som kompletterar det som sägs under extra förtroligt och konfidentiellt på sidan 12 i den första, delvis illustrerade rapporten.

Som sagts tidigare i denna skrivelse 1989-09-30, var  Namn maskerat  helt oväntade död i slutet av november 1986 en total katastrof för mig, in

Det var då j på allvar men tog till i stället och (Palmeskiten våren sommaren hösten 1987 gjorde inte saken bättre.

Som bekant gick jag i
men stoppades av en s en gång på
. (Början av juni 1987)

Att jag skulle varit sedan 1975 motsäges av omfattande  Namn maskerat , Baltiska institutet samt av intyganden från seriösa personer i Sverige, Västeuropa, Asien och USA med vilka jag upprätthöll kontakt vid omfattande resor och i omfattande korrespondens.

Man behöver inte
70-talet av rent arbetsmarknadsmässiga skäl.

Alla inklusive själv, var ju arkivarbetare (respektive efter 1980).

 Namn maskerat  var riksdagsman I sin ungdom då han i sig åt verksamhet.

Fru Marja när hon kastade ut den slarvige
Estland var  Helt stycke maskerat 


Palmehistorien>

Redan 1984 deklarerade jag för motståndarna i Contra (i en skrivelse) att jag var socialdemokrat på högerflygeln.

(Äntligen har jag fått upp ett arkivskåp som varit i baklås sedan januari 1987!!!)

Under 1984 och 1985 fick jag klart för mig graden, omfattningen i svindlerierna bluffandet (mot myndigheter och bidrasgivare) bedrägeriet som . bedrev i Estniska Nationalrådet och Baltiska Kommittén.

Bluffandet bedrevs som en "skön konst", enligt  Namn maskerat  egna skrytsamma interna medgivanden. (Den figuren har ni använt som källa!!!)

Redan 1984 diskuterade jag med  Namn maskerat  om att återgå till arbete hos honom, öppet och avlönat och inte bara i hemlighet på fritiden. Detta var min "livförsäkring" och återförsäkring om arbete, i ett projekt som dels skulle dryga ut mycket låga ATP pension från 1987, dels bereda mig en trivsam anställning hos Baltiska Kulturfonden (för att skaffa sponsorer i Norden för svensk-baltiskt kultur och vetenskapsutbyte).

Redan 1975 och 1976 anställdes jag hos R, ej och trivdes utmarkt och var framgångsrik då det gällde att formulera brev till donerande stiftelser.

bröt sig ur Estniska Kommittén övergick jag dock till i grannkontoret å