wpu.nu

Sida:Pol-1991-02-26 EAE340-34 Buss 43.pdf/32

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Den dam som fotograferade mig, kännde igen mig på långt håll. Hon stod dessuton och väntade på mig. Hon skulle visa itox fotot för den mörke, för att han skulle kunna fastställa att de menade samma person. Han själv kunde inte röra sig i närheten. Det ansåg han vara rena självmordet. Mitt tjänste nummer hade man redan. Det var bara att beluta vad man skulle göra. Till slut gick pan till attack vid Odenplan den 3/4. Men man var tydligen osäker på om jag hade låtsts att inte känna igen den mörke, eller om jag rent av inte hade fattat något av det som hände på kvällen den 28/2-86. Man kanske hade bestämt sig för att rädda den mörke och offra den ljuse. Vem vet. Emellertid fick jag lite senare kontakt med den ljuse, den 23/4 kl. 0015. Även denna timning med mina tider, kom av att man hade mitt tjänste nummer och kunde se på tjänsterna när jag kom och gick.

Jag låtsades inte känna igen honom. Jag kan heller inte byta tjänste nummer, för då begriper de att jag vet mer än jag ger sken av.

Efter den 23/4-86 har det varit helt lungt runt mig, förutom en Volvo 245 (början av maj. Den bilen hann jag aldrig ta bilnummret på.

Den kan ha tillhört någon annan krets. Jag såg samma bil i juli, men det var från sidan, så jag fick inget bilnummer den gången heller.

Därmed utgår jag ifrån, att de tror att jag inget vet. De bör ju heller inte kunna få veta något om mina förhörsprotokoll med polisen.

Det står väl heller inte i något vittnesmål som de kan ha tagit del av, att det skulle ha varit en mycket ljus men som skööt Palme. Det har inte vad jag vet, heller stått i någon tidning att det var en ljus man som skjöt Palme. Han blev liksom alla katter i mörker,grå, för alla nere vid nordplatsen. De känner sig säkert väldigt säkra just nuynida polare.