wpu.nu

Sida:Pol-1992-12-14 EH14839-00-C Anki och Anneli.pdf/5

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


A.

92 -12-14 0 Domina 2 12/12/92

RIKSKRIMINALPOUSEN

Válastotal 2 Flickorna hade varit på en vampyrfilm längre ned på Sveavägen än Grand. När de stannade vid en man för att fråga vad klockan var upptäckt väninnan att det var en man hon kände igen. Just då sa det pling i "nonky-tonkin". Han tog fram den och öppna ie rocken-jackan, och då såg väninnan ett vapen instukket ó byxlinningen.

På finska sa názon 1 apparaten"Nu kommer dom". Mannen sa ĝinska "Jag är igenkäni, evad ska jag göra". "Svar: Skit i det det och gör som du ska", bonetes

A.

man blev ännu mer uppjagad än hon ändå var, efter vampyrfilem, och drog med sig väninnen "Skit i den där, vi måste gå". Dom fick alltså inte veta vad klockan var.

Uppe vid Kungsgatan, osäkert om fördeller efter övergången, hörle de en mycket skarp smäll (bara en som hon minss) och samtidigt eller strax innan kärde en (flera) raggarbil (kanske vit eller blå) corrut ned för Sveavägen, passerande dem. Väninnan ville vända om och se hur det gick efter skottet, men AXIBELMA var rädd och irog henne med sig, och sa "Om det var någon som skót så har dom ju sett det från ragaroilen". De fortsatte till T-banan. Det var tomt och mycket tyst, på gatán, tyckte hon. Och det

(ecrima Cass hid quam), var konstigt att dom inte hörke några polisbilar'komma, innan dom försvann i T-banan.

Nästa dag förstod dom vad som hänt och blev mycket rädda eftersom mannen på gatan ha le känt igen väninnan, som har barn. Hon bodde och jobbade di (och nu, tydligen) i Upplan:ls-Väsby, men enligt A mobilitatii inte på HOWMMMMWWMWW (kan varı att fin är rädd att jag ska sinna hitta väninnan om hon jobbar på MMA MARRIMANTEN.)

Dom har enligt A. inte varit tillbaka och t ttc ir nordplatsen, åkte aldrig dit mer.

Häninnan hade någon tid efter mordet (unter 1935 i varje fall) berättat att hon i en tidnias (ev på radio) hade hört att man efterlyste två flickor som skulle ha sammanstött, med en man i närheten av moriplatsen, och vara den ena var kort och haie samtaft med mannen. Enligt A. är väninnan den korta av dem. De förstod då att det syftade på dem och blev ännu räddare, o h har aldrig berättat för polisen eller andra (A. säger att "väninnan kommer att mör:la mej mümbom om hon får veta att jag har berättat en del för "(min OA:s tipsare)). A. ville först inte "säga varken bu eller bä" om saken, och var chockad över att jag kände till en del, men efter långt lirkande fick jag ur henne en del. Har också träffat henne utanför bostad, lördag kväll, och lugnade henne o över