wpu.nu

Sida:Pol-1993-03-10 DGB15299-04 Lasse-Lundbergs-Bokmanuskript.pdf/48

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Jack är mörk och högröd i ansiktet av ilska. Med arg röst till Patrik.

Du ger fan i att ta kontakt med några poliser. Har du förstått det? - Förlåt så mycket Jack. Jag visste inte att du var rädd för dina kollegor, - Snacka inte en massa skit nu Patrik. Nu går jag ut och drar ihop gasarmen med ståltråd. Sen sticker vi härifrån. Och du ringer inget mer. För du det? Efter någon timma kommer Jack in.

Det är fixat. Nu kör vi. Skynda dig på Patrik, Jack verkar stressad och nervös. Patrik kaninte fatta vad som hänt,

Jag kör nu, säger Patrik.

Ja gör du det. Jag lägger mig bak en stund och tar igen mig. Patrik kör bilen mot Norrköping. Saktar ner farten vid första rondellen, Rundar den långsamt. Strax efter rondellen står två målade bilar och väntar. Elåljusen slås på. Poliser med spadar stiger ut i körbanan, Patrik kör till sidan, parkerar. - Godafton mina herrar. Vad gäller saken, säger Patri i vänlig ton till polisen. . Det är en rutinkontroll bara. Patrik öppnar dörren. Stiger ur bilen. Lämnar över sitt körkort till polisen.

Var så god. Här är mitt körkort, Bilen är skattad och föräkrad. Cch ägs av mitt förlag.

Ja det är bra. Men vem är det som sitter i baksätet? - Det är en kamrat till mig. Vi är på resa söderut.

Vi ska bara snacka litet med honom, Sen kan ni fortsätta resan. Jack sitter i en konstig spänd ställning mitt i baksätet. Han är högröd och mörk i ansiktet. Fan håller båda händerna hårt om huvudetontx och lutar sig framåt. Jack tiger. Svarar inte på frågor från poliserna. Läget börjar bli kärvt. Tiden rinner iväg. Då söker Patrik upp det yttre befälet.

Får jag tala med dig litet avsides.

Ja visst kom med hit bort. Cch befälet och Patrik går bort från bilarna. - JO, säger Patrik, Min kamrat är Kriminalintendent vid Stockholmspolisens kulinariska rotel.

Det var som fan. Varför Hämmer han inte fram med det då, istället för att hålla på och tjafsa bort tiden så här.

Ja fråga inte mig. Jag ftx fatttar det inte, svara Patrik, Befalet går bort till limousinen, och tilltalar Jack.

Fan jag få se din leg. Du är ju vid kriminalen i Stockholm. Jag har ingen xk anledning visa någon leg, svarar Jack med hes röst. Är det sannt att du är kriminalare, frågar hafa befälet?

Det svara jag inte på. Jag är passagerare i den här bilen. Cch det at angår inte dig vem jag år, säger Jack.