wpu.nu

Sida:Pol-1993-03-10 DGB15299-04 Lasse-Lundbergs-Bokmanuskript.pdf/57

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


med. blev skitförbannad. Jag fick lov att synd. Den hade varit bra att ha. Och han fortsätter: - Nu kör vi direkt till färjan I Malmo Under tystnad kör om ut mot Malmö, ack: 52.

vara bra för atttvärtyst och amningen upp i en bilkö till assor av len av Palmes på en spolisen, n jag hjälpa it Jack blir ivrig, pustar och stönar. Börjar gräva i sina fickor. Han tycks leta efter något.

Då är det lika bra att jag säger som det är. Jag är krimin'nalintendent vid kulroteln i Stockholmskriminalen. Yttre befälet studerar noga Jack. - Jaså du. Och far runt vid den här tiden nere i skåne. Och i en lyxlimousin, med helt mörka rutor runt om,

Det är inte min bil, pustar Jack, och håller båda händerna om huvudet. - Och vems är bilen då? - Den är min kamrats här.

Är han också polis?

Nej. Han är journalist. Och tidningsutgivare. - Ja, men det här börjar låta riktigt intressant. Nu vill jag bara fråga dig en sak. - Varför legitimerade du dig inte med en gång. Och talade om att vi var kollegor ? Då hade vi sluppit stå här och tjafsa bort en massa tid. Får jag se din leg. nu. Jack pustar och suckar. Är nu svartröd i ansiktet. Till slut väser han med pipig röst: - Jag har glömt min leg. hemma. - Strålande. Brukar ni göra så här vid Stockholmskrominalen? Jack svara inte, Ser helt deprimerad ut, Patrik sitter i mercan, med dörren öppen. Dinglar med sina långa ben. Småvisslar och ser hel obesvärad ut. Polisspaden håller han ömt i famnen som en baby. Patrier sig mot Jack:

Ska vi sticka till Venedig nu Jack. Det börjar bli långtråkigt med det här tjafset. - Här ska inte åkas till Venedig, fräser befälet. Och fortsätter. - Om herrarna vill vara så vänliga att åka efter oss till polishuset. Och parkera snyggt där. Sen går vi in och kollar upp den här historien med polisen i Stockholm. - Jag kör, fräser Jack till Patrik, och pustar och stånkar när han krånglar insin omfångsrika stofthydda i framsätet. - Ja. Där ser du Patrik. Nu har du satt polisen på oss igen. Vad fan skulle du parkera bilen så slarvigt för.

Du får fan skärpa dig , Patrik, Jag vill inte ha med några jävla poliser att göra. Patrik sitter och tjurar. Är tvärtyst, Funderar. Så säger han plötsligt:

Det var fan vad du är på dåligt humör. Kan väl inte vara något att bråka om. Att du stöter ihop med några kollegor.

Håll käften Patrik. Det här begriper du inte.

Nej. Det är tydligt det. Men nu tänker jag sätta mig inne i värmen. I en bekväm stol. Ta en fika och ett bloss. Jag skiter i dig och dina poliser. Det här får du klara upp. Bilarna kör in framför polishuset i Simrishamn. Först den målade polisbilen. Efter den långa svarta merean. Jack parkerar mycket snyggt och prydligt, vänder sig ilsk et mot Patrik.

Nu håller du käften inne hos polisen. Annars slår jag ihjäl dig. Patrik svarar inte. Han släntrar nonchalant in i polishuset. Befalet med vänlig röst till Patrik: