wpu.nu

Sida:Pol-1993-08-14 2145 D15218-01 Erkännanden Palmemordet.pdf/6

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Ute på Hofs Haga i Växjö, det är alltså ett bostadsområde i Växjö.

Han var runt 21, 22, han blev skjuten med fem skott i ryggen av en

armepistol. R: När skulle de ha hänt?

Ja, det datumet har jag inte... R: Hur många år sedan?

Ja, det är inte ett år sedan är det ju inte, utan det rör sig väl om högst ett år sedan och där var han då inte ensam, utan det var ju en person då, en civilperson som hade hyrt sig in för just det är som väntade i flyktbilen. R: Är det flera personer du kan erinra dig, tillfällen? - Ja, jag har (ohörbart), men det mesta är ju förträngt liksom när man suttit

och lyssnat på det här så är det så liksom, förtränger man det hela så att,

bara plocka fram det så här på kommando det är faktiskt himla svårt. R: Hur har din mor reagerat på de här uppgifterna?

Ja, hon är väl den som har blivit räddast, om man ska säga så. Hon har tyckt att det varit jävligt obehagligt, men enligt då så har han ju sagt

att vår telefon skulle ra avlyssnad under ett par tillfällen. R: Av vem? : Det har han inte sagt. Förmodligen av hans egna. Dom han jobbar för inom SAK,

men min mor hade inte tagit det här, hon, ja försöker väl stöta det ifrån

sig på nåt vis, men det skulle hon svara på egentligen, men.. R: Är hon villig och beredd att svara på frågor från polisen om hon skulle

bli kontaktad? Ja, nu är det så att hon är ju rädd för Han har sagt att skulle man börja gräva i det här, som vi nu har pratat om, så skulle vi inte bli långlivade, så varför jag berättar det här nu, det är ju för att, ja vad ska man säga, för att det måste komma upp till ytan det som man fått i sig, man kan jävla mej inte leva med det. Det är en omöjlighet. För man försöker ju hålla en viss distans till det och sköta sitt jobb och mer eller mindre inte tänka på det, men man blir ofta påmind genom

då.