wpu.nu

Sida:Pol-1996-05-15 E9978-01-H Förhör-Jan-Andersson.pdf/6

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


för att som det var när vi: kom där på Sveavägen så fanns det ju inte någon möjlighet, för vi körde ju fortfarande, vi körde ju, när första skottet smäller så åker vi. Första reaktionen var ju om det var en punktering eller om det var en smällare. Vi tittade ju liksom på varandra då. Och så när andra skottet kommer då ligger vi liksom på inbromsning för att stanna då bakom den här taxibilen, för det var ju rött också. Det är ju då man börjar vrida och vända på huvudet så att säga, titta var det var någonstans (ohörbart). Eftersom han sitter och kör så var han ju liksom koncentrerad på det, tittade på bilen framför, medan jag då hade ju möjlighet som satt bredvid och titta vad som hände. Så då ser jag, när jag tittar upp då, snett bortåt åt vänster mot där det hände, så då pekade jag bort och sade, därborta är det sade jag, och då var det precis när han försvann då, (ohörbart), och då i samma veva stannade vi till.


F:
: Men om jag har förstått av den berättelsen som du lämnade då, 1986, så befann sig du och på Sveavägen i hans bil i riktning söderut, och så hör ni först en smäll och sedan ett par tre sekunder senare så hör ni ytterligare en smäll. Ja.


F:
: Och då tittar du till vänster och ser bland annat en man som avviker in i gränden till Tunnelgatan. Ja.


F: Du
: ser även..... Han i blå....


F:

En man i blå jacka.......