wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/120

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Gärningsmannaprofilen

11.1

Inledning

En gärningsmannaprofil (GMP) är en beskrivning av en brottsling som ännu inte anträffats. Den bygger på allt man vet om det aktuella brottet, kombinerat med allt man kan sluta sig till på grundval av psykologiska och kriminologiska kunskaper om personer som begår denna typ av brott. Det är således ett polisiärt spaningsinstrument bestående av en demografisk, social och beteendemässig beskrivning av den mest sannolika gärningsmannen till ett brott i så många relevanta hänseenden som möjligt. Syftet med en gärningsmannaprofil är att hjälpa en pågående polisutredning att begränsa antalet misstänkta. Om det finns flera möjliga gärningsmän kan profilen ge besked om vem man i första hand bör rikta uppmärksamheten mot (Ulf Åsgård, Om brottsanalys och gärningsmannaprofiler, 1995, s 3). Den kan ses som en psykologisk fantombild (RPS direktiv till internutredningen om gärningsmannaprofilering, 1993). Utgångspunkten är att man utifrån var, när, hur och mot vem bör kunna säga en hel del om gärningsmannens profil. Dess största användningsområde är således när man inte vet varför brottet begåtts. (PK-PM 11 Gärningsmannaprofilen, 1995-10-31)

Gärningsmannaprofilen intar en central ställning i senare skeden av Palmeutredningen. Skälen till detta är flera.

Den utgör den enda heltäckande sammanställning som finns av hela Palmeutredningens material. En annan scenarieoberoende sammanställning finns i OH-format (1994) avseende vittnesutsagor och delar av händelseförloppet från bostaden till och med flyktvägen. Därutöver finns en sammanställning som gjorts inför rättegångarna mot Christer Pettersson (FU protokoll 1) men den avser av naturliga skäl endast scenariot Christer Pettersson.

Den uppges vara avstämd med Palmeutredningen (åklagare, polis och SÄPO) och "en betydande enighet ha uppnåtts om våra slutsatser" (OÅ s 114).

En presentation av grundläggande fakta i Palmeutredningen har gjorts för FBIs specialenhet för Behavioral Science Unit (BSU) i Quantico, Virginia, USA, under tre dagar i januari 1994 i avsikt att "utvärdera vårt resultat”. FBI konstruerade därefter en egen gärningsmannaprofil som i allt väsentligt överensstämde med OÅ:s (OÅ s 111f).

Palmeutredningen (chefsåklagare Anders Helin samt spaningsledaren Hans Ölvebro) har inför Palmekommissionen bekräftat att gärningsmannaprofilen gett stöd för deras redan tidigare dragna slutsatser att man kan utesluta en konspiration (PK-PM 11, s 13).

I detta avsnitt skall vi studera de strategiska delarna i gärningsmannaprofilen både med avseende på utnyttjade metoder och åberopade iakttagelser samt därav dragna slutsatser. Vi skall därvid särskilt undersöka vilket stöd som gärningsmannaprofilen åberopar för att utesluta en konspiration, dvs kvadrant 2 i vår modell, respektive ett planerat attentat av EGM, dvs kvadrant 1.