wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/196

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


värdering. Vi tycker därmed att den största marginella nyttan med vår insats - borde vara att låta den som starkast intresserat sig för detta huvudspår men som inte hade möjlighet att själv avsluta det, nämligen Hans Holmér, få redovisa hur han idag ser på PKK-spåret. Hans Holmér har nämligen i bl a ett TV-program (TV1 1996-02-XX, Norra Magasinet) hävdat att han fortfarande tror på spåret och inte anser att det följts upp ordentligt. Liknande synpunkter har även framförts av honom i en hörning med Palmekommissionen (m-ant. p14 1995-04-25). Hans Holmér uppger sig ha följt detta spårs utveckling även efter sin avgång. Det fanns enligt vår inledande bedömning även en risk att PKK-spåret avskrivs av Palmeutredningen pga att det är ett komplicerat och svårtillgängligt material och att man inte tror sig kunna komma längre i utredningshänseende snarare än en värdering av att det på saklig grund bör avföras. Vidare var det väl känt att det rådde delade meningar mellan dåvarande Palmegruppen och Palmeåklagarna om värderingen av detta huvudspår. I en situation där den som har drivit en fråga försvinner är det risk att frågan går samma väg utan alltför seriös prövning.

Därmed är det vår förhoppning att denna infallsvinkel kan leda till att Palmekommissionens möjligheter att bilda sig en uppfattning breddas. Den förutsätter dock att läsaren tagit del av PK-PM 7:3 som ger en bra översikt. PKK-uppslaget har haft en central plats i utredningen kring mordet på Olof Palme. Stora resurser har lagts ned på detta uppslag från sommaren 1986 till det tillslag, operation Alpha, som genomfördes i januari 1987 och det analysarbete som följde på detta tillslag. Däremot är det kanske på sin plats att understryka att Palmeutredningen under Hans Holmérs tid som spaningsledare faktiskt bedrev en rätt bred och förutsättningslös spaning under det första halvåret. Parallellt med det första uppslaget med PKK-anknytning (vapen vid Täbyanstalten), dvs i maj 1986 pågick t ex arbetet med 170 uppslag (mant.p14 s 1). Under hösten 1986 växte dock såväl dåvarande Palmeutredningens intresse för som insatta resurser på detta spår. Som mest sysslade mer än femtio poliser med det som huvuduppgift. Vid själva tillslaget den 20 januari 1987 ingick 240 poliser. (Det här anförda, som därmed blir viktigt vid en värdering av Palmeutredningens arbete, ger ytterligare ett argument för en något djupare analys.)

Utredningsarbetet avseende PKK bedrevs dels inom den öppna delen av Palmeutredningen, dels inom Palmeutredningens SAPO-del. När Hans Ölvebro blev chef för Palmegruppen 1 mars 1988 överfördes allt material som avsåg Palmemordet, utom PKK-materialet, till Palmegruppen.

I mitten av februari 1987 påbörjade den s.k. Analysgruppen vid SÄPO sitt arbete, dvs efter operation Alpha avslutats. Gruppens uppgift var att undersöka om det fanns personer, organisationer eller företeelser i materialet som kunde visa att PKK hade del i mordet på Olof Palme. Analysgruppens rapport presenterades i juni 1987. (Inom parentes kan här också noteras ytterligare ett argument för vår infallsvinkel. SÄPO var den enhet som hade ansvaret för Palmes säkerhet och bedömning av hotbilder. Om det i efterhand