wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/240

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


utlåtande som Palmekommissionen hos tingsrätten begärt att få ta del av. Något som tingsrätten nekade Palmekommissionen med hänvisning till att Palmekommissionen inte behövde det för att fullgöra sitt uppdrag. Vår bedömning av denna undersökning stöder bilden av Christer Pettersson som en psykopat men en som är fullt medveten om vad han gör och manipulerar omgivningen för sina syften. Han kan överdriva sina aggressiva reaktioner respektive kontrollera dem beroende på vad som för tillfället bäst gagnar hans syften. Kvar står dock som hovrätten konstaterat att Christer Pettersson tidigare mest reagerat med momentana våldshandlingar när han upplevt sig provocerad eller trängd. Eller som Christer Pettersson själv anförde i sitt första inlägg inför tingsrätten: Jag är en dråpare, men ingen mördare.'

Litet mer utvecklat skulle man här kunna peka på att hans tidigare brottsmönster haft en annan karaktär. De flesta brotten har haft anknytning till hans missbruk av alkohol och amfetamin. Oftast har brotten drabbat personer som han antingen skulle skaffa narkotika från, som han umgåtts med under missbruket eller som han känt sig handgripligt provocerad eller lurad av.

Vidare har vi utifrån beslagsprotokoll vid husrannsakan i Christer Petterssons bankfack konstaterat att han där förvarade ett stort antal nycklar, närmare ett 30-tal. En knippa på fyra nycklar skulle kunna överensstämma, i alla fall i antal, med den knippa som Sigge Cedergren förlorade några dagar innan mordet. Vi är inte helt övertygade om att polisen verkligen kontrollerade vart alla dessa nycklar (29 stycken) gick. Några noteringar i anslutning härtill som skulle styrka att så skett har vi inte sett.

En helt avgörande fråga vid bedömningen av om Christer Pettersson kan vara gärningsmannen är hur han 'tog upp' makarna Palme vid Grand. Vi erinrar om bilden med de två fartygen som mötts på öppna havet. Christer Pettersson är den ende gärningsmannen vi har prövat i vår analys av Palmeutredningens material som verkar ha haft anledning att vistas utanför Grand ofta och rätt långa perioder vid varje tillfälle. Korsningen vid Grand utgör nämligen den