wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/253

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Sammanfattning

Vår samlade bedömning av denna bilaga blir följande: - vi bedömer det som värdefullt att Palmeutredningen låtit göra en GMP trots de begränsningar som förelegat i detta fall, - GMP kan komma att visa sig ha haft värde för att slutligen lösa mordet på Olof Palme, - mot detta kan trots allt väsentliga invändningar resas mot GMP såväl utifrån teoretiska utgångspunkter som urval och tolkning av iakttagelser. Det gör att risken för att GMP leder fel inte bör underskattas, - ett antal vittnesmål rörande flyktbilar och W/T har enligt vår uppfattning avfärdats med för svaga argument. Såväl kv 1 som 2 kan därför fortfarande vara aktuella.

Vår huvudslutsats vad gäller GMP är den att rör det sig om en gärningsmani kv 3 och av den typ som antyds i GMP är det en mycket bra produkt. Man har gjort korrekta bedömningar i flera svåra avvägningsfrågor. Skulle det däremot i efterhand visa sig att kv 2 framförallt, men även i viss mån ky 1, är den riktiga så kan det öppna för en rätt hård kritik troligen i den riktning vi antytt.

3

Analys

I detta delavsnitt följer vi med våra egna kommentarer GMP:s redovisning avsnitts- och sidvis.

Inledande överväganden

Vid en källkritisk analys ingår inledningsvis normalt följande fyra element: a) hur har GMP påverkat författarnas ställning vid en jämförelse mellan före resp efter dess framtagande, b) hur passade GMP:s resultat uppdragsgivaren, c) följer GMP de grundläggande metodförutsättningar som gäller för framtagande av en GMP, d) har GMP lett till några konkreta resultat?

Svaret på ovanstående frågor är a) de som arbetat fram GMP har vunnit prestige och ökat inflytande samt fått en permanent egen enhet. Olsson är chef för denna och Åsgård har fastare och mer omfattande knutits till RPS, b) GMP genomfördes i en situation då Palmeutredningen gått in i ett dödläge efter 7-8 års resultatlösa försök att lösa mordet. Denna ansats och dess resultat kom att innebära en värdefull vitalisering av Palmeutredningen. Dess resultat innebar vidare att Palmeutredningens huvudinriktning under senare delen av år 1987 och framgent legitimerades och i synnerhet den starka betoning som skett av kv 3 under senare år. Den legitimerar vidare indirekt hspåret Christer Pettersson och dess hantering av Palmeutredningen. Den innebär vidare också ett gott "alibi” för den händelse Palmeutredningen aldrig skulle kunna rättsföra en gärningsman- en EGM med psykiska störningar kan