wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/56

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


(157)

som huvudalternativ godtar vi gärningsmannaprofilens slutsats att gärningsman eller gärningsmän inte visste om att makarna Palme skulle gå på bio och i synnerhet inte Grand

7.3.3

Övervakning

Frågan om det förekommit någon s k buggning, dvs elektronisk övervakning, av bostaden har utretts noga av Palmeutredningen. Palmekommissionen har i sina hörningar (m-anteckningar) kunnat konstatera att det gjorts grundligt och att inga tecken förelegat som skulle kunna tyda på en buggning. Vi finner också, utifrån denna dokumentation och våra egna intervjuer, att det verkar ha skett med erforderlig noggrannhet och kompetens från SÄPOs sida. Ytterligare ett argument finns för en sådan bedömning. Buggning (Hans Holmer 1996-06-06) är en tekniskt sett avancerad uppgift. Det krävdes vid denna tidpunkt antingen batteridriven utrustning med begränsad livslängd eller tillgång till svagström, dvs en telefonlinje. Ett tankeväckande faktum är att då buggningsutrustning för avlyssnande av kurderna installerades i ett par lägenheter under 1986 så fanns inte erforderlig utrustning och kompetens i Sverige för att göra detta.

Telefonkontroll är tekniskt sett enklare. Utifrån dokumentation (Palmekommissionens hörningar) och våra intervjuer tyder dock inget på att en sådan skulle ha förekommit. Här måste man dock reservera sig mer för slutsatsen. SÄPOs undersökning kom igång något sent men dammbilder mm i skåp tyder dock inte på något intrång där i alla fall. De uppgifter som nyligen förekom i TV (TVI 1996-02-?? Norra magasinet) att någon sådan undersökning inte gjordes av polisen under de första dagarna är felaktig, Reportrarna har inte vänt sig till rätt person vid Televerket. Denna uppgift kan därför avfärdas. Däremot kvarstår frågan om man i närmaste telestation kunnat göra en mer kvalificerad koppling som inte kan avslöjas på samma enkla sätt. Den möjligheten kvarstår men är inte särskilt sannolik.

Man kan nämligen konstatera att vore det endast för att få reda på om Olof Palme skulle gå ut är såväl buggning som telefonkontroll en omväg med dàlig träffbild. Han gick sannolikt ut ofta utan att i förväg prata om vart han skulle gå och när, vilket även attentatsmännen borde insett. Detta argument gäller med än större tyngd för telefonavlyssningen. För att det skulle kunna röra sig om buggning eller telefonkontroll borde det i så fall ha försigått med ett annat primärt syfte. Det innebär i klartext att någon av stormakterna skulle ha gjort det. De kan dock inte rimligen vänta sig att få ut mycket av en sådan insats mot bostaden. Olofs och Lisbeths samtal kunde rimligen inte antas ha sådant innehåll att det motiverade en sådan åtgärd. Däremot är det inte orimligt att en annan värdering skulle ha kunnat gjorts avseende Rosenbad.