wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/75

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Vår bedömning är dock den motsatta. Skott nr två var i själva verket ett välriktat skott, vilket skulle tyda på en erfaren skytt. Denna bedömning delas av Tommy Lindström (m14). Det har samma tänkta träffområde som för Olof Palme, dvs ryggraden, och skulle ha gett ett dödande skott avsett för Lisbeth Palme om det träffat där. Av avgörande betydelse för denna slutsats är dels tidsskillnaden mellan avlossandet av skott ett resp två, dels hur kula nr två träffat Lisbeth Palme. Som framgått ovan har tidsskillnaden egentligen inte kunnat fastläggas helt. Vittnesuppgifterna varierar något. Vi utgår dock från att det rörde sig om 1-3 sekunder men mer sannolikt 2 sekunder. Av intresse är också hur snabbt en van skytt maximalt kan skjuta två skott. En bedömning görs i Vincent Langes utredning nämligen "två skott på ungefär en halv sekund. Till detta skall adderas de mindre eller större tidsfaktorer, som baseras på händelseutvecklingen i själva händelsen. Med anledning av detta mitt resonemang, gör jag den bedömningen att Lisbeth Palme, då hon träffades av kulan, i huvudsak stod upprätt.... Man kan också i detta sammanhang notera att båda kulorna är inplacerade mot samma kroppsregion.” (Vincent Lange s 39)

En fråga är huruvida Lisbeth och Olof Palme gick i armkrok eller ej. I detta avseende blir det dock av underordnad betydelse. Palmeutredningens rekonstruktion ger samma resultat oavsett om de gått i armkrok eller ej. Ytterligare ett skäl är att vi själva efter en enkel rekonstruktion kommit till slutsatsen att armkroken inte nödvändigtvis låser Lisbeth Palme vid Olof Palme på så sätt att hon dras nedåt till vänster utan en armkrok mycket väl kan lösas upp tämligen lätt vid en belastning utan att Lisbeth Palme behöver dras ned. Själv anger Lisbeth Palme i ett vittnesmål (V Lisbeth Palme, FU 1986-05-07): Olof "tappade steget och föll ihop. Hon själv, som var på väg framåt, drogs med nedåt." Händelseförloppet kan vi klarlägga genom att studera hur kulan gick igenom Lisbeth Palmes mockapäls, dvs vid skulderbladen, vilket överensstämmer med den rodnad som fanns på hennes rygg i motsvarande nivå, där den går in och sedan ut ca 25 cm längre bort med en utgång som är 4 cm lägre än ingången ned mot höger sida. Detta beror på att vi har ett över Olof Palme framåtböjt offer, Lisbeth Palme.

Den tillgängliga tiden mellan skotten avgör hur noga en gärningsman hinner fånga upp rekylen och rikta om vapnet mot nästa offer. Den här tillgängliga tiden torde ge en erfaren skytt möjlighet att återigen rikta vapnet mot nästa offer. Vad som rent tekniskt sker mellan skott 1 och 2 är att en patron förs in (initieras) i pipan, vilket går rätt snabbt (0,2 sekunder). Skytten kan därvid antingen spänna hanen ånyo ("single action') och vinna viss tid om han är van, eller genom avtryckaren indirekt pressa upp hanen ('double action'). Nackdelen med det senare är, ur träffsynvinkel, att vapnet blir mindre stabilt eftersom det kräver mer kraft och fasthet i handen. Det senare beräknas ta litet mer tid också. Oavsett vilket alternativ som faktiskt utnyttjades bör det ha funnits tid till bägge. Det senare alternativet har sannolikt påverkat träffbilden negativt. I den kriminaltekniska sammanställningen (FU Protokoll IV - A2, s 39) tolkar Vincent Lange (VL) utifrån de två vittnesmål (...) som tyckt sig se att gärningsmannen "omfamnat eller klappat Olof Palme” som att gärningsmannen spännt hanen inför skott 1. Slutsatsen grundar sig på att Olof