wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/77

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Det bör nog snarare uttryckas så att även en erfaren skytt torde behöva ha stöd av en viss slumpvariation för att hamna så att bägge kulorna i de nu aktuella träffområdena skulle bli omedelbart dödande. Det torde ha varit svårt att räkna med att träffa så exakt två gånger i rad givet omständigheterna.

Vad kan då en gärningsman tänkas vilja uppnå med ett skott mot Lisbeth Palme?

Ja, det naturligaste svaret torde väl vara att gärningsmannen för gott vill tysta det närmaste vittnet. Lisbeth Palme är den enda person som egentligen varit tillräckligt nära för att kunna tänkas känna igen honom. Vi har självfallet även övervägt andra alternativ t ex att gärningsmannen skulle ha hyst agg mot bägge makarna. Därmed ligger ett motiv kopplat till deras privata liv nära. Vi har dock avskrivit en sådan hypotes efter vissa undersökningar (se avsnitt 8). Vidare finns det klara indikationer på att Lisbeth Palme inte kan ha känt igen gärningsmannen trots att de hade ögonkontakt (jfr även bilaga 6 Lisbeth Palmes vittnesmål).

Efter skottlossningen

Gärningsmannen tar omedelbart efter att Lisbeth och Olof Palme beskjutits ett steg bakåt och sedan ett par steg till vänster in mot Tunnelgatan. Ett vittne uppfattar att han därvid stoppar in vapnet innanför rocken. Han stannar sedan och tittar på offren. Därefter börjar han avlägsna sig halvspringande.

Att gärningsmannen tar ett steg bakåt görs sannolikt för att inte kliva på den liggande Olof Palme. Skulle gärningsmannen vara en erfaren skytt ingår det naturligt i mönstret att "markera" offer och brottsplats för att undersöka om syftet uppnåtts. En oerfaren gärningsman skulle i och för sig kunna ha samma bevekelsegrunder men det är inte ett inlärt handlingsmönster. Något vittne använder uttrycket "liksom tvekande”.

Varför sköt inte gärningsmannen fler skott mot Lisbeth Palme?

Inledningsvis bör det nog uppmärksammas att gärningsmannen som står nära Lisbeth Palme måste ha antagit att kulan träffar Lisbeth Palme i ryggen på den avsedda platsen. Att han i hastigheten, med den stress och de ljusförhållanden, som rådde inte kan tro att kulan skulle ha gått igenom kläderna men bara snuddat ryggen bedömer vi vara helt naturligt. Vår bedömning är att gärningsmannen trodde sig ha träffat Lisbeth Palme på avsett sätt. Men vid den avslutande markeringen kan osäkerhet ha uppstått. Jämför här vittnesuppgifterna om viss tvekan hos gärningsmannen. Men han väljer uppenbarligen att lämna platsen då han också avläser att dådet har uppmärksammats av andra vittnen. Han har dock inte anledning att tro annat än att Lisbeth Palme skulle vara svårt kanske dödligt sårad. Lisbeth Palme var ej heller det primära målet för hans attentat utan närmast en försiktighetsåtgärd. Andra mer fantasifulla hypoteser som framförts i media har prövats av oss i an