wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-19 KK17882-00-B Förhör-advokat-Per-Svensson.pdf/60

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


att flytta ut i ett annat rum, men man var stenhård motin i det sista. Det var inga eftergifter på nån punkt.

H: En reflektion jag gör. Jag har ju aldrig träffatmen den här hämnden på samhället, den bestäms ju mycket av tre, i stort sett, och det ska då vara en hämnd för attär oskyldigt dömd, bland annat, men sen visar det sig att han är ju inte oskyldigt dömd. Det är möjligen brevbombsmålet då, det första...

S: Ja, han ansåg att han var oskyldigt dömd även för, som han såg det, så ansåg han att han var oskyldigt dömd även för sprängningarna och det här kommer det här med Amaltheasprängningen in, att sprängningarna var enligt hans rättsuppfattning motiverade och rättfärdiga. Det var en hämnd, som han ansåg sig ha rätt till. Det var på det sättet han ansåg sig oskyldig.

H: Och du som känner|kanske bättre än vad vi gör, blir det här begripligt för dig, logiskt så att säga sett utifrån hans utgångspunkt?

S: Ja, för mig är det fullt logiskt att det var på det sättet, det är det. Och sen det här, att han ville att det skulle komma fram på slutet när han hade

fått dödsdomen över sig, dels så riskerade han inte att komma tillbaka till kåken som tjallare. Sen ville han då att det skulle sättas en punkt med, att den här, svensk kriminalhistoria skrevs. Det var ju därför han ville att det skulle komma fram och just det här med Amalthea och att han rättfärdiga sprängningarna med stöd utav det gamla rättsfallet..., kriminalhistorien, om vi får kalla det för det, så tyckte han, att han var en Anton Nilsson.