wpu.nu

Sida:Pol-1997-12-05 KH18116-00 resningsansökan mot CP.pdf/6

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Datum

Dnr

1997-12-05

1997/1627

fatala skotten. Christer Pettersson hade motiv för sitt handlande. Han hade också sådana kontakter i Stockholms brotts- och narkotikakretsar att han mycket väl kunnat inneha en magnumrevolver aktuell kväll.

Domstolarnas bedömning

Stockholms tingsrätt kom att i sin dom fälla Christer Pettersson för mord och framkallande av fara för annan. De två lagfarna ledamöterna i rätten var dock skiljaktiga och ansåg att åtalet skulle ogillas.

Målet fördes upp till Svea hovrätt genom överklaganden från båda sidor. Christer Pettersson yrkade att åtalet skulle ogillas. Åklagarsidan yrkade att Christer Pettersson skulle fällas till ansvar för försök till mord beträffande Lisbeth Palme. Hovrätten fann i sin dom att åtalet skulle ogillas. Hovrättens dom vann laga kraft den 1 december 1989.

När det gäller domstolarnas bevisvärdering är följande av intresse.

Såväl tingsrättens majoritet som minoritet samt hovrätten fann att det förelåg besvärande omständigheter. Det kunde konstateras att Christer Pettersson befunnit sig inne i Stockholm aktuell kväll. Han ljög om sina förehavanden under kvällen och det alibi han försökt hävda kunde man bortse från. Enligt hovrätten förelåg vidare en betydande sannolikhet för att Christer Pettersson - till skillnad från vad han själv hävdat - befunnit sig utanför biografen Grand vid föreställningens slut. Hovrätten uttryckte i och för sig att en viss tvekan ändock kvarstod i denna fråga.

Enligt hovrätten kunde åklagarsidan däremot inte visa att Christer Pettersson befunnit sig utanför Grand i anslutning till föreställningens början. Inte heller hade visats att Christer Pettersson hade följt efter Olof Palme och Lisbeth Palme söderut längs Sveavägen. Vidare underkände hovrätten Lisbeth Palmes identifiering av Christer Pettersson som den som avlossat skotten. Hovrätten ansåg också att man inte kunde dra några säkra slutsatser utifrån de vittnesuppgifter som lämnats beträffande gärningsmannens utseende och kroppsrörelser. Åklagarsidan hade i den delen hävdat att ett flertal vittnen beskrivit gärningsmannen på ett sätt som sammanföll med vad som kunde iakttas beträffande Christer Pettersson.