wpu.nu

Sida:Pol-1998-02-28 grk-Dnr-173-98-Ulf-Lingärdes-brev-till-Inga-Britt-Ahlenius.pdf/8

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


En vapensakkunnig, till vilka jag själv räknar mig, hade kunnat tillägga följande. Ammunitionen var säkerligen den militära 9 mm m/39B, som är stålmantlad. Den är allmänt förekommande, och man kan räkna med genomskott på korta håll. Vapnet är en intressantare fråga. Det är svårt för en mördare att träffa så tätt med fem skott i följd på angivet håll med ett enhandsvapen. Offret rycker dessutom till för varje kula. Det troliga vapnet är snarare ett annat, nämligen en kulsprutepistol. Nu är det stor skillnad på kulsprutepistoler. Den svenska m/45 stegrar sig under eldgivning. Israeliska typ Uzi sprider ännu mer. Men det finns ett vapen som heter Hechler & Koch MP5. Den är konstruerad med låg skottlinje i förhållande till kolven, och den varken stegrar sig eller bär sig åt under en punkteld (automatskur). Detta vet all världens polisstyrkor om, och moderna polis- och antiterroristenheter använder så gott som uteslutande MP5. Så är fallet även i Sverige. Såvitt känt finns visserligen inga MP5 i Växjö, men kompletta uppsättningar av bland annat beredskapsskäl finns bland annat på säpos huvudgrupper i Norrköping, Kalmar och Malmö. För att inte tala om antiterroriststyrkan i Stockholm, som även har tillgång till ljuddämpare.

Jag vill för min personliga del säga att det påstådda tipset från en döende påstådd polisinformatör i Göteborg nog snarare måste betraktas som väntat än oväntat. Det är välkänt för underrättelseofficerare som ett av de mer klassiska sätten att sprida vilseledande information.

Avslutningsvis vill jag säga att de ärade ledamöterna nog tämligen lätt kan kontrollera ovanstående framställning med högkvarteret.

Lund den 11 oktober 1998

Ulf Lingärde