wpu.nu

Sida:Pol-1998-06-03 Ulf Lingärde - brev till Inga-Britt Ahlenius.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


AGAG - en orientering

Sammanfattning av den orientering som ges till Säpos högre tjänstemän. Snarlika orienteringar ges till Högkvarteret och Statsrådsberedningen. Eftersom orienteringen inte lånas ut till andra, som endast får läsa den under uppsikt, har jag skrivit denna sammanfattning kort efter läsningen.

AGAG eller AktionsGrupp Arla Gryning är en nu existerande (PM:et är dagtecknat 1993) kriminell organisation, som troligen enbart består av polismän eller f.d. polismän. Tidigare, under 1970- och 80-talen, ingick även personer inom totalförsvaret och skytteväsendet.

Kända fakta grundar sig på två rapporter, samt aktuell spaning. De båda förstnämnda rapporterna sammanfattas nedan.

Den första härrör från en kollega, tillika känd skytt och dessutom medlem av landslaget på skridsko, som kontaktades och erbjöds medlemskap. Efter erhållen orientering avböjde emellertid kollegan, och skrev istället en rapport om saken.

Den andra rapporten härrör från ett tillslag i T-banan. (Jag hoppar över en långrandig redogörelse och sammanfattar). Ordningspolisen hade upprättat en dold vapendetektor i T-banan i Solna Centrum för att söka gripa ett ungdomsgäng som oroade omgivningen med stiletter och knivar. Plötsligt fick man syn på en propert klädd man i övre medelåldern, som bevisligen bar en SIGpistol i ett ytterst professionellt hölster, dessutom med patron i patronläget, skulle det visa sig.

Mannen greps omedelbart, men förvirring uppstod när det visade sig vara en kollega. Man bad om ursäkt och stod i begrepp att släppa mannen då en skarpsynt nybliven polisassistent upptäckte att ”tjänstevapnet” saknade serienummer.

Mannen greps på nytt, trots ytterst kraftiga protester, och nu även hotelser, och fördes till stationen där han förklarades anhållen. Efter ett utomordentligt resultatlöst förhör släpptes han av jourhavande åklagare. Men vapnet togs i beslag.

Vapnet transporterades till SKI i Linköping, som avgav ett ytterst intressant utlåtande. Pistolens serienummer hade avlägsnats med en numeriskt styrd verktygsmaskin. Med mycket stor precision hade även ett lager metall under serienumret avlägsnats. Ett nytt stycke metall hade infogats på samma ställe och slipats och blånerats så att ytan för ögat tedde sig blank och orörd. Numret kunde inte framkallas med någon nu känd kriminalteknisk metod. SKI kunde avge en funktionell beskrivning på typen av kvalificerad verkstad som utfört arbetet.

Men SIG Sauer tillhör de vapentillverkare som även ger vapnen ett hemligt dolt serienummer. Det extra serienumret slås in på en liten klack på mantelns insida, som sedan slipas bort. Men numret finns bevarat i metallens struktur.

SKI konstaterade att det dolda numret fanns bevarat. Ytan beströks med fluorescerande färg och en svag ström leddes genom metallen, varvid det dolda numret framträdde.

Vapnet kunde därmed spåras. Det hade aldrig tillhört polisen. Det var inköpt i en vapenhandel i Schweiz, som sålt 28 identiska vapen till en högre svensk polistjänsteman som betalat kontant. 12:

C)