wpu.nu

Sida:Pol-2014-01-19 DA21183-04 Intervju-Stocklassa-BW.pdf/23

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


mottas för handläggning, skulle kunna skadas Sveriges rykte och internationella relationer."

Ja, jag har ju läst det där också. Och det låter ju för mig lite konstigt. För att egentligen... Även ur din synvinkel så skulle du ju egentligen bara kunnat skicka ett rekommenderat brev, då har du ju ett kvitto. Och så skulle du ju kunna ta kopior på materialet.

Rekommenderat brev. Jag får ett kvitto på att jag skickat något men det finns inget i kvittot som säger vad jag har skickat. Nej. Men du skulle ju kunna använda samma material till pressen eller nånting...

Jag ville inte göra det därför att mitt material var riktigt så sprids... Och du har namn... Jag hade namn som jag trodde var på skytten eller namn på the master mind. Tror du fortfarande på den versionen? Och det var...

Förutom att namnet inte är riktigt. Han hade säkerligen använt olika namn. Och det var.... Och då hade jag tagit kontakt med några riksdagsmän och berättat om det här och en av dem bjöd mig till riksdagen. Vi satt, riksdags män och jag, och åt pyttipanna i det här nya riksdagshuset. Nygamla riksdagshuset. Men de bara ville inte veta... De ville visa att de var vänligt inställda till mig men de hade också de här nollställda ansiktet om man förde det här på tal. Alltså: "Glöm det här." En av dem sa senare att alla vet att det är Christer Pettersson, så bråka inte. Ungefär så. Servitör: Sorry. You want another one?

You want one? Det kan vi väl kanske ta men... Vill du äta nånting också, eller?' Inte just nu tror jag. Nej

. Okej. One more small. Och detta drev mig nästan galen. Och jag hade min fru med. Hon fick lyssna på alla telefonsamtal. "Your country men are absolutely mad." Så tog jag kontakt med polisen i Sverige, i Palmerummet, och jag sa att jag är utlandssvensk och jag har uppgifter som jag tror kan ha att göra med Palmemordet, om jag skulle få lämna dessa uppgifter. "Ja, tack så mycket, tack så hjärtligt. Hur var namnet?"'Vi kan inte ta emot det här." "Varför det?" "Jag kan ty

och tidigt en fredagsmorgon ringde jag upp Palmerummet igen. Och då stār... Och då sa han... "Jag är utlandssvensk, kan jag få komma och lämna några uppgifter?" "Ja, visst, det går alldeles utmärkt. Hur var namnet? Personnummer? Jag är ledsen men vi står faktiskt alla här med rockarna på", för att det hände mig i veckoslutet. Så att det var alltid någon ursäkt. Efter kalabaliken i Sverige... Det blev ett TV...och ett program som till står del handlade om möjligheterna att jag hade skjutit Palme. Jag tror det var såg, jag såg inte programmet. Men jag såg bilder och tidningsurklipp och så vidare. Vad skulle jag säga nu för nånting...? Jo, sen, då började det förekomma detta. "Menhar ju sagt att han har någonting att säga. Men att ingen tar emot det." Och då såg jag en bild på en kvinna, en, i samtal med någon annan. Och så stod det att hon visste nu inte hur man skulle förfara om man skulle skicka någon til|skulle det i så fall vara för att han var misstänkt eller skulle det vara för att man då erkände att man trodde att han hade någonting viktigt att säga? Frågan besvarades inte.

Har du nånsin hörts av polisen?berättade för myndigheterna hemma vad jag gjorde. Det kom ut en bok... Vad sa du? Det fannsJa, just det. Och det fi personlig kontakt, kallaatt kontakten satts i arbete for emot. Nu efter de har TV... Men så att de kom aldrig,

ten,