wpu.nu

Sida:Pol-2014-11-07 D21616-00 LGWP-förmedlar-tips-läkare-Sabbatsberg-Kjell-Olof-Feldt.pdf/6

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


var en konspiration med sina rötter i det svenska polisväsendet,

boken "Inuti labyrinten" av bröderna Kari och Pertti Poutiainen. Och

det bygger på analyser och faktasammanställningar av annorlunda

halt än de jag sett tidigare. Det som fött och gött misstron mot

polisens roll i detta drama är framför allt två omständigheter. Den ena

är det oförsvarliga sjabbel minuterna och timmarna efter mordet som

ledde till att någon effektiv spaning efter gärningsmän inte utfördes

och att brottsplatsutredningen fick allvarliga brister. Den andra är

naturligtvis det faktum att "Sveriges största brottsutredning" slog slint i alla sina försök att hitta en eller flera gärningsmän: antingen friades

de - "33-åringen" och Christer Pettersson - eller också rann det bara

ut i sanden - PKK.

Den gängse förklaringen till det första fenomenet är

att Stockholmspolisens sambandscentral (SBC) denna natt innehöll

personal som var a) handlingsförlamad b) inkompetent c)

underbemannad. Därav följde alla ödesdigra missgrepp: larm som

inte gavs, vittnesmål som kom bort, protokoll som inte fördes, datorer

som inte fungerade osv. Det bröderna Poutiainen gör i sin bok är att

sekund för sekund, timme för timme analysera händelseförloppet.

Med noggrannhet och detaljrikedom $ deras bok är på över 800 sidor

och kräver läsare med stort tålamod $ plöjer de igenom allt material

och all dokumentation som de kommit över, inte alltid utan motstånd

från berörda myndigheter. Deras tes är att SBC varken var

handlingsförlamad eller inkompetent. Tvärtom agerade man

metodiskt och effektivt för att fördröja spaning och försvåra utredning

av vad som faktiskt hänt. Av denna tes följer naturligtvis att

författarna vill visa att de misslyckade tillslagen var lika misslyckade

försök att få en gärningsman dömd - helst en ensam galning - så att

konspirationen inte avslöjades. Men även om det torde vara klarlagt

att polisens metoder i dessa fall var minst sagt okonventionella, när