wpu.nu

Sida:Pol-2015-02-19 D21237-00-A Förhör-Birgitta om sin bror.pdf/7

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


bombade med napalmbomber för det handlade om barn. Då har min bror och hans ende vän Kalle Östling som var granne på samma gata, de två höll ihop under gymnasiet. Jag hade börjat första ring, min bror gick tredje ring ihop med den här killen. Dom två står milt på skolgården. 300 ungar står runtomkring och skriker USA ut ur Vietnam. Sluta bomba. Och min bror och Kalle Östling står och skriker "Döda Kommunisterna!" "Leve USA" "Döda Kommunisterna!“ Och deras gemensamma hat kommunist som de definierade det var ju Palme, de hatade honom. Det var ett gemensamt projekt de hade då. Jag skämdes att vara syster till den killen som stod där för mig var det groteskt att i det läget stå och skrika så när man hade sett de här bilderna på TV att överhuvudtaget stå och skrika så då. Det är en bild. Sedan är det så märkligt. Jag jobbade som controller på LEC sedan jag gifte mig och jag skilde mig ganska snabbt 1986 skilde jag mig. Och då hade inte jag kontakt särskilt mycket med min bror för det var tumultartat i mitt liv. 1987 började jag jobba på SAS som ekonom och då hade mitt liv liksom kommit lite på räls igen och vi fick kontakt igen jag och min bror. Och då hade han lustigt nog... han var ju yrkesmilitär min bror inom LV3 i Norrtälje. Då hade han lustigt nog hoppat av från det militära men hade startat en datafirna där han visade mig att han fakturerade ungefär 1,5 million per år mot en militär beställare och jag kan alltså idag inte säga exakt vad det var. Jag tyckte det var originellt eftersom jag har jobbat inom det civila som controller där man har jättehårda bestämmelser om huruvida man först får vara anställd och sedan komma tillbaka som konsult. Det är alltså långa karenstider för att få vara konsult överhuvudtaget inom en koncern någonstans och jag betraktar ju alla försvargrejer som utifrån mitt perspektiv som en slags koncern. Så jag tyckte det var lite originellu men jag la det inte riktigt på minnet för jag var så upptagen med min egen karriär. Men min bror ville inte heller gå ut och köpa ett bokföringsprogram så att jag hjälpte honom att göra det här med resultat och balansräkning då lite enkelt. Det är jätte enkelt att fixa det är mitt liksom gebit. Och jag tycker det var originellt. Han liksom... Vad jag uppfattade så han ringde mig ett par gången om dagen när jag jobbade på att han verkade inte ha särskilt mycket att göra men han fakturerade de här summorna varje år. Någonstans runt 91-92 började han vara jäkligt pressad min bror. Han började kräva saker av mig. Jag hade sammanfört honom med en kvinna en gammal barndomskamrat till mig. Dom hade fått barn och han började kräva att jag skulle passa deras barn o.s.v. på min fritid. Han var jätte -- pressad. Det ledde till i kombination med att han la beslag på det huset som min far hade byggt som sin investering inför pensioneringen. Ett jätte vackert hus uppe vid kusten mellan ([MASKATMASKATMASKATM] där de på 70-talet hade lockats att skriva det huset på mig och min bror för på 70-talet så var det jätte mycket artiklar om att man ska skatteplanera och också tänka på att barnen inte skulle behöva betala arvsskatt. Så att det skrevs då av den anledningen. Jag var helt emot det trots att jag var ekonom för kärringarna i vår släkt kan leva i hundra år så att jag tänkte, ska jag ärva min mor när jag är 80. Ett sommarhus och betala skatt under tiden det var inte jag villig. Men under påtryckning så ja, så blev det så att jag och min bror stod som ägare till det här. 1992 då det började knaka mellan min och far och när min bror började ställa en massa märkliga krav på mig också så la han beslag på det här huset. Kastade ut min pappas grejer.

7