wpu.nu

Sida:Pol-2018-11-01 DA21183-06 Förhör med DF.pdf/102

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


en plats några gånger, för ibland när jag är i Stockholm så går jag förbi där. Och är det så att nån stannar till vid mordplatsen, det är inte så ofta för att där går ju folk men just graven, så händer ju att jag samtalar med människor. Jag säger "ja, det här var inte den man som många av oss trodde" som media då liksom...

FL1: Om det var så att jag skulle få för mig att spotta på nåns grav.

DF: Mmm. FL
I: Så är ju det en händelse som jag definitivt skulle komma ihåg efteråt. D


F: Ok, ja jag... (lätt suck) Alltså det finns ju när man, när man tittar på en människa som liggande; där är ju såna saker som man, man måste ta -en-cn;-cn-tanke-alltså=För-jag-vet att jag gjort del på på Sveavägen. Och då säger-jag-så här-till-dig-ja;-jag har nog-gjort, jag har gjort det vid till -fälle tidigare merdet var ingenting som ligger liksom i min, min liksom närmaste tanke. FL1: Har du sagt nånting om att du skulle kunna tänka dig att gräva upp kvarlevorna av Olof Palme? DF: Ja, jag sa så här, har sagt till, till nån gång under... Till nån så här "ja, egentligen skulle man ju gräva upp honom och skicka honom till Moskva och begrava honom där, där han hör hemma”. Alltså det har jag sagt till någon, nånting, jag minns inte längre vem alltså. FL1: Brukar du på något sätt reflektera över årsdagarna på Palmes bortgång? DF: Ja, det brukar jag göra. Tiden när det passerar så, så gör man det. Och så var jag i kontakt medsom ställde frågan va. Och då sa jag till honom så här, nu vet jag inte men jag sa ”när den där dagen kommer då brukar jag skåla” sa jag. Och det händer inte varje år men det händer att jag har gjort det några gånger alltså. Jag försökte förmedla till honom men liksom dom ringer upp mig, dom vill ner mig egentligen. Det inser jag ju då va och jag, jag, jag... Jag säger det till honom för att förstår liksom att, att dom förstår att människor hade känslor mot Palme och jag själv också. Att vi då har ett klimat där, och det sa jag tillockså vi har ett klimat där vi inte diskuterrar offentligt säkerhetspolitiska frågor (...ohörbart...). Utan det här pågår då under ett antal år utan att man för det i offentliga samtalet. Att man inte får visa känslor. Att man alltså, det kallades ju Palme-hat. Så fort det fanns kritik mot mannen i