wpu.nu

Sida:Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf/7

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


GÅ OCH SE.. Idij i smotri

filmens andra hälft känns den långsamma inledbefogad. Som ett sätt att sätta "vanligt" liv i med krigets vansinne. Och - inte minst - som ett skildra hur en tonåring på kort tid åldras till en gubbe.

skådespeleri, bländande vackert fotografi, att använda ljud som ytterligare förstärker många - Elem Klimovs film är bland det starkaste som på år och dag på repertoaren. Hade även nazisskildrats mer som människor än klichéer hade den starkare. Men det är en marginell invändning. och se "Gå och se"I" Jan-Olov Andersson i AftonKlimovs lysande "Agonia" om tsarvåldets sisär inte heller "Gå och se . . ." en program-film.

vill säga, mer än om just denna ockupation handlar m kriget som sådant, om kriget som dehumaniseprocess som inte bara dödar människor, utan berŐliv.

gör det i dova, och mäktigt ofrånkomliga bilder, av metaforer; en stork som spatserar förbi Fljoras skogshydda, ett tyskt spaningsplan som och ljudlöst kretsar över de brinnande byarna, ko som skjuts ur dimman av osynliga tyska .

metaforer kan tolkas på olika sätt.

appell är däremot hans vrede över krigets abso." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

skildrar detta med en våldsam intensitet - var som sett "Agonia" kan föreställa sig.

påträngande uttrycksfullhet i bild och ljud och är Klimovs stora tillgång - men också hans svaga

skruvas omgående upp till en nivå som inte mycket utrymme för ytterligare stegringar. Det en risk för en ohyggligheternas monotoni - och i alla meningar vara fruktansvärt.

så blir det inte. Så följ titelns uppmaning. "Gå och en tung och tragiskt tänkvärd film." Bernt Eklund i berättar och beskriver situationen med en kamera som hela tiden ger en exakthet i bilderna i färgtonerna. Genom klipp, kamerarörelser ljudband där klassisk musik blandas med oväsen Klimov en avgrundsaktigt skrämmande och påbild av krigets verkliga ansikte.

om naturligtvis bilden av andra världskrigets poliär mycket förenklad och Stalins ansvar med Hitler inte behandlas känns filmens ändå som en politisk eftergift når han fattar och beskjuter Hitlers porträtt i ett montage av och inte stannar upp förrän han står inför en Adolf Hitler som lindebarn. Det stämmer inte och mycket praktiska skäl inte stämma utifrån den

enkle vitryske bondpojkens subjektiva horisont som filmen genomgående valt som sin.

Men bortsett från slutsekvensen är Gå och se... en mycket trängande film om kriget, ett kompleme till Rauni Mollbergs aktuella Okänd soldat och även om den inte är ett lika märkligt filmkonstverk som Agonia så är den en skakande skildring av mänskligt lidande i vår tid." Hans Schiller i Svenska Dagbladet