wpu.nu

Sida:Pol 1986-03-01 0225 E13-A Mordplatsvittne Björkman Anders Förhör.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


- 4 (6) -

dom tre (3) personer som är nämnda i dessa uppgifter det var ett sällskap som vandrade gatan fram tillsammans.

Icke vid något tillfälle såg Anders Björkman något vapen men han påminner sig att när mannen segnade ner så såg Anders Björkman liksom en rök-puff eller två (2) rökpuffar som var precis där händelsen inträffade alltså med den liggande mannen.

Närmare än så kan inte Anders Björkman komma.

Han vet vidare att han på inget sätt såg ansiktet på den man som avvek in på Tunnelgatan.

Men han kommer ihåg mycket väl att denne man hade en vad Anders Björkman tycker sig komma ihåg en stickad, en grovt stickad mössa på sitt huvud så att den täckte öronen och att mössan var liksom uppvikt med breda och en bred uppvikt kant som gick runt huvudet.

Han är helt säker på att mössan hade en mörkblå färg. Detta förhållande säger sig Anders Björkman vara fullkomligt säker på och han säger att detta förhållande berättade han också omgående efter att han kom hem till bostaden för sin hustru vilken verifierar förhållande vid detta förhör.

Anders Björkman säger vidare att han kommer ihåg en minnesbild av en lång rock och den rocken gick en bit nedanför knäna som fladdrade. Rocken var mörk. Anders Björkman kan inte placera rocken på den person som gick in på Tunnelgatan, det kan också ha varit på Palme. Närmare än så kan Anders Björkman inte komma i den beskrivningen.

Beträffande beskrivning på dom tre (3) personerna i sällskapet som Anders Björkman har berättat om säger han att hans uppfattning är att den man som promenerade bredvid Palme var lika lång eller dom två (2) var lika långa medans kvinnan till höger om Palme var något kortare.

Han kan inte uttala sig om kroppskonstitution hos den man som avvek men det enda som han vill framhålla det är att dom två (2) steg som mannen tog och som Anders Björkman såg in på Tunnelgatan dom var spänstiga.

Anders Björkman säger vidare att dessa två (2) spänstiga steg

Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 19 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 19:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 19 av de 26 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 19 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-19, documenting that 19 of the 26 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.