Uppslag:D9440-03-A

Från WPU
Hoppa till navigeringHoppa till sök


SPANINGSUPPSLAG
i grövre brottmål

Avsnitt
Löpande nr
9440-03-A
Registrerat
1988-11-28
Ad acta
1992-01-18
Avsnittsanteckningar
Uppslagsanteckningar
Mail med samma innehåll Beslut fortsatt AA 2016-11-29 Mote med anonym uppgiftslämnare rörande hemliga mntåra
Till SPC
Åter SPC
SPC Noteringar
PTR
PTR Datum
Ant/enhet
Redov/enhet



Kort sammanfattning
Ett till Palmeutredningen inkommet tips
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1988-11-17 15:30
Avslutat


Protokoll över förhör 1988-11-17 med början kl 15.30, avhållet på

med Lars NILSSON f.

boende på tfn

anst vid

Förhörsledare: Krinsp Kent Rasmusson Förhörsvittne: Krinsp Tuve Johansson

Före förehöret underrättades Nilsson om att han höres upplysningsvis i anledning av ett till Palmeutredningen inkommet tips.

Han underrättades även om att ÖB-SÄK har i samarbete med rikskriminalen undersökt Nilssons förehavanden i tiden då Olof Palme mördades. Inget hade framkommit som gav anledning att delge Nilsson misstanke om brott.

Han delgavs även att en reporter vid tidningen Aftonbladet hade ringt till krkom Hans Ölvebro och uppgivit att man hade för avsikt att publicera en artikel där bland annat Nilsson skulle uppges tillhöra en grupp militärer som kunde tänkas ligga bakom mordet på Olof Palme. Reporterns namn är Sigge Sigfridsson.

Nilsson uppgav att han sedan sommaren 1988 märkt att hans person och hans roll inom försvaret var ifrågasatt, eventuellt som en säkerhetsrisk.

Han själv hade kopplat ihop denna känsla med att han hade vid en kamrats 40-årsdag avfyrat några lösa skott i en revolver, rakt upp i luften, som en salut. Han hade även kontaktas av två kamrater,

och under sommaren 1988. De hade frågat Nilsson om denne hade gjort något som gjorde att man från militärledningen ifrågasatte honom. Nilsson kunde ej ge dem någon förklaring men bad dem precisera sig. De hade då uppgivit att

hade uppgivit för dem att Nilsson var en säkerhetsrisk. Nilsson blev mycket fundersam över detta, men vännerna bad honom ligga lågt med att forska vidare. De menade att hela historien skulle lägga

Pol-1988-11-22 D9440-03-A Förhör-med-Lars-Nilsson.pdf

sig om man ej fann orsak till att fullfölja misstanken.

Nilsson upgav att

var ansvarig för en där Nilsson ingick. Gruppen hade som huvuduppgift att informera och utbilda officerare och annan militär personal och

Gruppen har fungerat under flera år och har kunnat påvisa brister inom försvaret vad

Man hade i samband med en demonstration av en kombinerad larm och minanläggning, som framtagits av

kommit i kontakt med Denne uppgav sig ha anslag som täckte inköp via FMV av åskådningsmaterial. Åskådningsmaterialet skulle användas vid gruppens fortsatta föreläsningar och demonstrationer av

Man tog via major

kontakt med FMV:s finkalibersektion. Tillsammans med chefen för sektionen,

och

tog man fram en vapensats som kunde vara lämplig att förevisa. Man tog även fram ljuddämpare till handeldvapen för att påvisa att de hördes mycket bra när man sköt med dessa. Om man ville få ett tyst vapen måste man sänka utgångshastigheten på kulan.

I samband med föreläsningarna har Nilsson träffat olika typer av yrkesgrupper. Han samarbetade med RPS och

vid ett tillfälle då Nilsson och

fick Med som övervakare från RPS fanns

och Innan man

man även

och De båda utanför byggnaden. De hade radiosamband med walkie talkies.

Nilsson och

Nilsson har efter detta haft kontakt med

enbart i dennes roll som

Pol-1988-11-22 D9440-03-A Förhör-med-Lars-Nilsson.pdf

försäljare av skyddsmaterial, bl a skyddsvästar till flygvapnets piloter. Han har aldrig besökt lokaler eller lägenhet ir

Nilsson hade senast kontakt med |881110 eller 13 då de samtalade om ett säkerhetsprogram som skulle presenteras för Nilsson uppgav att han har aldrig innehaft ett kaliber 357 vapen. Han är mycket vapenintresserad men det är enbart yrkesrelaterat. Han har haft en och ett Han uppgav att i samband med

och

hade han råkat ut för

Han bodde i

och där fanns det en man som innehade en klädesaffär. Det gick rykten på stan att mannen langade narkotika till minderåriga. En dag när Nilsson varit på skjutbanan och övar med sin stannade han hos en god vän på hemvägen. Vännen hade en restaurang där Nilsson hjälpte till en stund. På väg från vännen och till bostaden passerade han med sin cykel den aktuella mannens klädesaffär. Han tog då fram sin

och varefter han fortsatte hem. Dagen efter, när han insåg vad han gjort, anmälde han sig för polisen och berättade om sin impulsiva gärning.

Värst var kollegornas reaktion och pikar mot familjen.

Han hade vid samtal med en pint

pd frågat om det förelåg något hinder mot att ansöka om ny licens. Pinten hade blivit förvånad över att det var Nilsson som utfört gärningen, eftersom de kände varandra sedan flera år vía Nilssons föredrag bl a för Pint

var förlåtet men ej glömt.

uppgav att

Sommaren 1988 ansökte Nilsson om en licens och erhöll den för en pistol,

Han har även genomgått jägarutbildning under hösten och han har för avsikt att ansöka om jaktvapenlicens.

Den aktuella hemvärnsgruppen som han redogjorde för ovan har haft olika ledare

Pol-1988-11-22 D9440-03-A Förhör-med-Lars-Nilsson.pdf

omväxlande varit

vid olika övningar. Mest har Nilsson och chefer.

har ingått i gruppen från början.

Man har tilldragit sig kolleegors avundsjuka pga att de får företaga en hel del resor runt i och även utanför. Detta sker mestadels på kvällstid eftersom alla har andra arbeten.

är

och är anställd vid

vid

och

Inkomsterna från verksamheten har varit blygsam, men syftet och målet samt de resultat man har erhållit genom utbildningen har varit givande.

I samband med att Olof Palme mördades var gruppen på väg hem från en övning

Man hade uttryckt sig skämtsamt att det var tur de hade varandra som ett alibi. De befann sig alla tre,

Nilsson och i en kronbil, körd av en vpl soldat, sent på fredagskvällen i trakterna kring

Gruppen med de ovannämnda personerna hade blivit kallade till en övning på

86-02-24--28. Inför denna resa hade man planerat att åka i kronbil från

där man skulle

över

upp till

Nilsson kom ej ihåg om denna plan genomfördes eller om den ändrades. Han har ett minne av att man ändrade sig och körde med kronbilen till

där man erbjöds medfölja ett Herkulesplan

Man skulle även få åka tilbaka med detta, men detta blev ändrat.

Man hade troligtvis ej med sig den aktuella vapensatsen till

hade tagit med larm/minanläggningen samt kabelrulla till denna. Nilsson var beväpnad med en

som han utkvitterat för sin verksamhet i gruppen. Han tror att även

hade sitt vapen med, men att

ej hade sitt vapen med sig.

Pol-1988-11-22 D9440-03-A Förhör-med-Lars-Nilsson.pdf

Vapnet hade Nilssoni ett livremshölster på utresan och på hemresan tror han att det var nerpackat i handbagaget. Han kommer ej ihåg hur

bar vapnet.

Efter

man från ca 1200 till

Nilsson tror att personalen från major

kapten

flög direkt till emedan gruppen flög till

Biljetterna som rekvirerats till civilflyget, kan ha rekvirerats av

via Nilsson är ej helt säker. Han tror vidare att han,

blev upphämtade av en vpl soldat på

men det kan även ha varit Färden gick via där

och släpptes av. Nilsson kom ihåg att det var dåligt väglag varför man turades om att köra bilen. Hemma hos eller

tog man en lång paus innan färden fortsatte till

och Nilssons hem.

Han tror sig ha varit hemma vid 00-0100 tiden 860301, men det kan ha varit tidigare. Han är helt säker på att han låg och sov vid 08.00-tiden då hans fd fru,

väcker honom och talar om att Palme är död. Han tror ej henne, går upp och får se på TV:n att Palme blivit mördad.

Nilsson har tänkt mycket på anledningen till att någon mördat Palme. Han har även tänkt igenom om han med sin specialutbildning skulle kunna komma på något som kunde vara avgörande för mordfallets lösning, men har ej gjort det.

På särskild fråga om han är säker på att han och gruppen åkte hem direkt efter ankomst till

och ej gjorde en afton i Stockholm den 28 februari 1986, uppgav Nilsson att det ej var fallet. Dels hade man materialet, larm/ minanläggningen och kabelrullarna med sig, dels var både och oftast angelägna om att få komma hem. Nilsson för sin del hade inget emot att stanna kvar, trots detta gjorde han det ej. Hans äktenskap var på väg att lösas upp under denna period. Han skilde sig 1986 och gifte sig ånyo 1988.

Pol-1988-11-22 D9440-03-A Förhör-med-Lars-Nilsson.pdf

På särskild fråga om han hade kvar sin

och om han hade företagit några ändringar med detta vapen, uppgav Nilsson att vapnet hade han i hemmet och att han ej gjort några ändringar med det. Han uppgav sig ha noteringar i en pärm som kunde ge klarhet hur gruppen tog sig till och från

vid det aktuella tillfället. Pärmen förvarade han i bostaden.

Förhöret avslutades kl 18.00 och man kom överens om att återupptaga det dagen efter i Nilssons bostad efter att han gått av sitt skift.

1988-11-18, kl. 09.15 sammanträffade vi med Nilsson i dennes bostad. Han hade tagit fram pärmen med reseräkningar och noteringar men ej kunnat finna något om den aktuella resan.

Han uppgav sig ha ringt till

för att få hjälp med den aktuella hade samma uppfattning om resan till men han påminde sig om att hemresan gått med

från till

och att major

hade rekvirerat biljetterna.

Nilsson visade även upp sitt vapen,

och uppgav att detta var ett vapen, framtaget för piloter, tillverkat i lättmetall, vilket gjorde det farligt att använda kraftig ammunition. Revolvern hade beteckningen

Det företedde inget tecken på ingrepp eller ombyggnad.

Nilsson omtalade även att hans fd fru

ringt honom kvällen innan och omtalat att han blivit kontaktad av förhörsledaren. Hon hade uppgivit sig ej komma ihåg när Nilsson kom hem, men hon kom ihåg att hon väckte honom och meddelade nyheten.

Nilsson uppgav att han skulle fortsätta att kontrollera hur han och gruppen tog sig hem från och återkomma med detta.

Förhöret avslutades kl. 09.45.

Uppläst via tfn 881125 k115.00-1520. Nilsson godkände det nedtecknade protokollet.

Pol-1988-11-22 D9440-03-A Förhör-med-Lars-Nilsson.pdf