wpu.nu

Uppslag:EAB6844-00

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
6844-00
Registrerat
1990-02-07
Ad acta
1990-05-30
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1987-03-09 00:00
Avslutat


OMR3

Fredagen den 28/2 -86 befann sig

i Stockholm. När hon kl. 20.55 lämnade fastigheten för att gå hem lade hon märke till tre män som stod i korsningen Tegnergatan Sveavägen. De var iklädda långa överrockar som gick nästan ned till anklarna. Hon fick för sig att de inte var stenskar. De stod där och pekade och pratade och verkade intresserade av någonting som Befann sig på Sveavägen bort mot Adolf Fredriks kyrka.

tyckte det såg konstigt ut så hon tittade åt det hållet för att se vad de var så intresserade av. Hon kunde dock inte så något särskilt. När det så blev grönt ljus vid övergångsstället så gick både hon och de tre männen överSveavägen och männen gick sedan vidare Sveavägen mot Rådmansgatan. Hon kunde inte höra vilket språk männen pratade - om det var svenska eller något annat språk. Några dagar efter Palmemordet ringde hon poli och berättade om händelsen. Polisen harinte hört henne något mer och hon har heller inte mer att tillägga.

Pol-1987-03-09 EAB6844-00 Tips-om-tre-män-Tegnergatan-Sveavägen.pdf

Pol-1987-03-09 EAB6844-00 Tips-om-tre-män-Tegnergatan-Sveavägen.pdf

OMR3

Fredagen den 28/2 -86 befann sig

i Stockholm. När hon kl. 20.55 lämnade fastigheten för att gå hem lade hon märke till tre män som stod i korsningen Tegnergatan Sveavägen. De var iklädda långa överrockar som gick nästan ned till anklarna. Hon fick för sig att de inte var stenskar. De stod där och pekade och pratade och verkade intresserade av någonting som Befann sig på Sveavägen bort mot Adolf Fredriks kyrka.

tyckte det såg konstigt ut så hon tittade åt det hållet för att se vad de var så intresserade av. Hon kunde dock inte så något särskilt. När det så blev grönt ljus vid övergångsstället så gick både hon och de tre männen överSveavägen och männen gick sedan vidare Sveavägen mot Rådmansgatan. Hon kunde inte höra vilket språk männen pratade - om det var svenska eller något annat språk. Några dagar efter Palmemordet ringde hon poli och berättade om händelsen. Polisen harinte hört henne något mer och hon har heller inte mer att tillägga.