wpu.nu

Uppslag:IVA16642-00

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
1995-01-23
Ad acta
2001-04-02
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:



Förhör
Kort sammanfattning
Hållet den 17 januari 1995 klockan 11.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1995-01-17 00:00
Avslutat


H15200 17 NA 16642

User

Protokoll över vittnesförhör med Andersson, VIOLA född (Hållet den 17 januari 1995 klockan 11.20 av krinsp Per Hejdeback och krinsp Thure Nässén. Förhörsplats: Bostaden

Det förklarades för fru Andersson att det fanns en del oklarheter kring hennes son Christers vapeninnehav och att hon nu företrädesvis skulle höras om sin kännedom om sonens hantering av sina vapen. Kort före polismännens besök hos fru Andersson hade sonen Christer som tillfälligt bodde hos henne blivit hämtad av polis från Palmeenheten, Stockholm. Fru Andersson var lugn och samlad vid vårat besök där och syntes svara så gott hon kunde på polisens frågor.

Således berättade fru Andersson att Christer förvarade sina vapen i ett vapenskåp av metall ute på landet

Det var ett godkänt vapenskåp. Såvitt hon visste hade sonen 1 eller 2 gevär och några pistoler. Sonen hade tidigare tagit jägarexamen och sist han använde något vapen var väl vid en jakt på Öland för något år sedan. Han jagade rådjur. Christer är med i någon skytteförening-namnet vet hon inte- och det var sannolikt genom skytteföreningen som han kom iväg på jakten. Sonen skjuter på någon skjutbana utåt Sorunda och på något ställe utåt Södertälje. Fru Andersson menar att Christer hade väl ett normalt vapenintresse. Hon själv hade inte sett gevären eller geväret utan bara fodralet som sonen förvarade vapnet i. Han hade inte visat eller demonstrerat vapnen för sin mor. Hon hade sett en som hon tror vara en luftpistol och hade också för några år sedan fått provskjuta en gång. Fru Andersson ser dock så dåligt så det hade bara blivit denna enda gång. Christer hade dock skjutet lite då och då med pistolen på tomten ute på landet. Han hade satt upp en tavla som han sköt på. Bakom tavlan satt något metallskydd som tog emot kulorna. Christer hade inget vapen hemma på|nu vid förhörstillfället. Skjutningen var väl, säger fru Andersson, den enda hobby han hade, fast han var ju också mycket travintresserad, paddlade ibland kanot och var dessutom intresserad av

249 Hud

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

H15200 17 NA 16642

User

Protokoll över vittnesförhör med Andersson, VIOLA född (Hållet den 17 januari 1995 klockan 11.20 av krinsp Per Hejdeback och krinsp Thure Nässén. Förhörsplats: Bostaden

Det förklarades för fru Andersson att det fanns en del oklarheter kring hennes son Christers vapeninnehav och att hon nu företrädesvis skulle höras om sin kännedom om sonens hantering av sina vapen. Kort före polismännens besök hos fru Andersson hade sonen Christer som tillfälligt bodde hos henne blivit hämtad av polis från Palmeenheten, Stockholm. Fru Andersson var lugn och samlad vid vårat besök där och syntes svara så gott hon kunde på polisens frågor.

Således berättade fru Andersson att Christer förvarade sina vapen i ett vapenskåp av metall ute på landet

Det var ett godkänt vapenskåp. Såvitt hon visste hade sonen 1 eller 2 gevär och några pistoler. Sonen hade tidigare tagit jägarexamen och sist han använde något vapen var väl vid en jakt på Öland för något år sedan. Han jagade rådjur. Christer är med i någon skytteförening-namnet vet hon inte- och det var sannolikt genom skytteföreningen som han kom iväg på jakten. Sonen skjuter på någon skjutbana utåt Sorunda och på något ställe utåt Södertälje. Fru Andersson menar att Christer hade väl ett normalt vapenintresse. Hon själv hade inte sett gevären eller geväret utan bara fodralet som sonen förvarade vapnet i. Han hade inte visat eller demonstrerat vapnen för sin mor. Hon hade sett en som hon tror vara en luftpistol och hade också för några år sedan fått provskjuta en gång. Fru Andersson ser dock så dåligt så det hade bara blivit denna enda gång. Christer hade dock skjutet lite då och då med pistolen på tomten ute på landet. Han hade satt upp en tavla som han sköt på. Bakom tavlan satt något metallskydd som tog emot kulorna. Christer hade inget vapen hemma på|nu vid förhörstillfället. Skjutningen var väl, säger fru Andersson, den enda hobby han hade, fast han var ju också mycket travintresserad, paddlade ibland kanot och var dessutom intresserad av

249 Hud

fotografering.och där har Christer bott de senaste tre åren. Fru Andersson kan inte komma ihåg exakta tider men uppskattar tiden till omkring 3 år. Dit flyttade han sedan han sålt sin bostadsrätt. Till bostaden (, kom Christer fråni Stockholm. Fru Andersson vet inte exakt vilken tid detta var men kommer ihåg att det var i samma veva som Palme skulle göra någon skatteomläggning/justering som eventuellt hade med beskattning av reavinster vid försäljning av bostadsrätter eller dylikt att göra. Christer köpte lägenheten påför pengar som han vunnit på trav. Han vann då cirka 1 miljon kronor. Vid tidpunkten för travvinsten jobbade Christer på Posten. Efter vinsten tog han ett sabbatsår och tog sedan anställning på SL. Han blev där utbildad till tågförare och han satt också i spärren, säger fru Andersson. Lägenheten påhade inte varit så dyr, tror fru Andersson, för den var inte helt modern. Hon tror vidare att Christer slutade på SL för några år sedan. Hon vet inte varför han slutade. Hon har inte frågat och Christer har heller inte berättat varför. Vid någon tid under Christers anställning på SL hade han(Beträffande Christer umgänge med andra människor kunde fru Andersson berätta att "sonen aldrig visat upp någon flickvän ". Han har heller aldrig pratat om någon fästmö eller annan kvinna. Han är egentligen en enstöring berättar fru Andersson om sin son. ((. Mamman (Fru Andersson tror inte att Christer hade något politiskt intresse. Hon vet att han inte är förtjust i socialdemokraterna. Christer hade den uppfattningen att folk skulle lära sig att klara sig själva. Därmed menade han att regeringen betalade ut alldeles för mycket i bidrag. Christer har aldrig pratat politik i någon djupare mening såvitt är känt för modern. Christer har aldrig uttryckt sig i hatiska ordalag eller uttalat hot i dessa sammanhang.

På direkt fråga om sonens humör och temperament uppgav fru Andersson att (|På fråga om fru Andersson kunde

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

fotografering.och där har Christer bott de senaste tre åren. Fru Andersson kan inte komma ihåg exakta tider men uppskattar tiden till omkring 3 år. Dit flyttade han sedan han sålt sin bostadsrätt. Till bostaden (, kom Christer fråni Stockholm. Fru Andersson vet inte exakt vilken tid detta var men kommer ihåg att det var i samma veva som Palme skulle göra någon skatteomläggning/justering som eventuellt hade med beskattning av reavinster vid försäljning av bostadsrätter eller dylikt att göra. Christer köpte lägenheten påför pengar som han vunnit på trav. Han vann då cirka 1 miljon kronor. Vid tidpunkten för travvinsten jobbade Christer på Posten. Efter vinsten tog han ett sabbatsår och tog sedan anställning på SL. Han blev där utbildad till tågförare och han satt också i spärren, säger fru Andersson. Lägenheten påhade inte varit så dyr, tror fru Andersson, för den var inte helt modern. Hon tror vidare att Christer slutade på SL för några år sedan. Hon vet inte varför han slutade. Hon har inte frågat och Christer har heller inte berättat varför. Vid någon tid under Christers anställning på SL hade han(Beträffande Christer umgänge med andra människor kunde fru Andersson berätta att "sonen aldrig visat upp någon flickvän ". Han har heller aldrig pratat om någon fästmö eller annan kvinna. Han är egentligen en enstöring berättar fru Andersson om sin son. ((. Mamman (Fru Andersson tror inte att Christer hade något politiskt intresse. Hon vet att han inte är förtjust i socialdemokraterna. Christer hade den uppfattningen att folk skulle lära sig att klara sig själva. Därmed menade han att regeringen betalade ut alldeles för mycket i bidrag. Christer har aldrig pratat politik i någon djupare mening såvitt är känt för modern. Christer har aldrig uttryckt sig i hatiska ordalag eller uttalat hot i dessa sammanhang.

På direkt fråga om sonens humör och temperament uppgav fru Andersson att (|På fråga om fru Andersson kunde

lämna något exempel på ett sådant tillfälle då sonen så att säga tappat humöret berättade honi följande. (Vid ett(. Det (|. Härefter(Härvid (|menar fru Andersson för(Tappa humöret kan väl alla göra någon gång, tycker fru Andersson som inte kan komma på några andra tillfällen då Christer visat dåligt humör. Nej, säger fru Andersson, annars är han så snäll och go. Hon uppger på fråga att hon aldrig vid något tillfälle varit rädd för sonen. Hon berättar istället hur snäll han är. (|Återkommande till frågor om Christers vapen uppger fru Andersson att hon själv inte vet skillnaden på pistol och revolver. Sist hon såg Christer hantera ett vapen var sommaren 1993. Under 1994 låg ju hennes man mestadels på sjukhus så hon hade inte varit på landet så mycket. Då sköt Christer med luftpistolen. Detta vapen förvarades i en kartong av frigolit, storlek cirka 40 x 30 centimeter, eventuellt med något lock av papp. Hon kan inte beskriva locket. Hon har inte sett eller lagt märke till några andra vapenkartonger eller askar av något slag. Vid fråga om det andra vapnet säger nu fru Andersson att hon inte vet med sig att det funnits ytterligare pistoler. Det andra vapnet- om det nu funnits ett sådant- har i vart fall fru Andersson aldrig sett. Hon har aldrig själv tittat in i vapenskåpet. Hon har ingen nyckel till det.

På fråga om fru Andersson kan erinra sig hur och när hon fick reda på att Olof Palme blivit skjuten, berättade hon följande. Hon vill minnas att hon fick reda på det genom TV, antingen på natten eller tidigt på morgonen den 1 mars. Hennes man var hemma och låg och sov. Hon själv var altså hemma i bostaden på|Christer bodde vid den här tiden painne i Stockholm. Fru Andersson hade

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

lämna något exempel på ett sådant tillfälle då sonen så att säga tappat humöret berättade honi följande. (Vid ett(. Det (|. Härefter(Härvid (|menar fru Andersson för(Tappa humöret kan väl alla göra någon gång, tycker fru Andersson som inte kan komma på några andra tillfällen då Christer visat dåligt humör. Nej, säger fru Andersson, annars är han så snäll och go. Hon uppger på fråga att hon aldrig vid något tillfälle varit rädd för sonen. Hon berättar istället hur snäll han är. (|Återkommande till frågor om Christers vapen uppger fru Andersson att hon själv inte vet skillnaden på pistol och revolver. Sist hon såg Christer hantera ett vapen var sommaren 1993. Under 1994 låg ju hennes man mestadels på sjukhus så hon hade inte varit på landet så mycket. Då sköt Christer med luftpistolen. Detta vapen förvarades i en kartong av frigolit, storlek cirka 40 x 30 centimeter, eventuellt med något lock av papp. Hon kan inte beskriva locket. Hon har inte sett eller lagt märke till några andra vapenkartonger eller askar av något slag. Vid fråga om det andra vapnet säger nu fru Andersson att hon inte vet med sig att det funnits ytterligare pistoler. Det andra vapnet- om det nu funnits ett sådant- har i vart fall fru Andersson aldrig sett. Hon har aldrig själv tittat in i vapenskåpet. Hon har ingen nyckel till det.

På fråga om fru Andersson kan erinra sig hur och när hon fick reda på att Olof Palme blivit skjuten, berättade hon följande. Hon vill minnas att hon fick reda på det genom TV, antingen på natten eller tidigt på morgonen den 1 mars. Hennes man var hemma och låg och sov. Hon själv var altså hemma i bostaden på|Christer bodde vid den här tiden painne i Stockholm. Fru Andersson hade

ingen särskild kontakt med sonen med anledning av det som inträffat, såsom till exempel att denne skulle ha ringt hem till föräldrarna och samtalat om saken. Annars träffades de regelbundet vid den här tiden. Ibland hade de telefonkontakt, ibland kom Christer och hälsade på och så träffades de ute på landet. De hade såvitt fru Andersson kan bedöma, en allmänt god kontakt med varandra. Christer uppträdde som vanligt och fru Andersson kan inte erinra sig att de över huvud taget kommenterade mordet på landets statsminister. I vart fall är det inget som hon idag kan komma ihåg. Fru Andersson har bott påFörhöret slut kl 12.15

Stockholm som ovan

Du slej debruk

Per Hejdebäck Kriminalinsp.

.

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

Pol-1995-01-17 IVA16642-00 Förhör CAs mor Viola Andersson.pdf

ingen särskild kontakt med sonen med anledning av det som inträffat, såsom till exempel att denne skulle ha ringt hem till föräldrarna och samtalat om saken. Annars träffades de regelbundet vid den här tiden. Ibland hade de telefonkontakt, ibland kom Christer och hälsade på och så träffades de ute på landet. De hade såvitt fru Andersson kan bedöma, en allmänt god kontakt med varandra. Christer uppträdde som vanligt och fru Andersson kan inte erinra sig att de över huvud taget kommenterade mordet på landets statsminister. I vart fall är det inget som hon idag kan komma ihåg. Fru Andersson har bott påFörhöret slut kl 12.15

Stockholm som ovan

Du slej debruk

Per Hejdebäck Kriminalinsp.

.





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.