Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll fört vid förhör med, ERIKSSON, CHRISTINA Mimmi Helena, född 510701-0042. Bor c/o Ädel, Falkenberg, 740 45 Tärnsjö, tfn 0292-44025. Studerar för närvarande vid Centralhögskolan i Heby. Förhöret hållet 881028 i RK-A2:s lokaler med början klockan 11.15. Förhörsledare: krinsp Bengt Fredrikson med biträde av krinsp Ola Ericson-Boija. Förhörsvittne: Erikssons gode vän Bo Jakobsson,
Eriksson underrättades före förhöret, om att hon skall höras, angående de detaljer hon känner till om spaningarna i mordet på Olof Palme.
F Förhörsledare krinsp Bengt Fredrikson
XXXXXXHD:XXXXXXXXXXXXXXXXix)**R*XXXXXXX E. Eriksson, Christina
-
Eriksson uppger att hon fick reda på att Olof Palme mördats på morgonen den 1 mars 1986, hon befann sig då i en bil, tillsammans med Bo Jakobsson. Bilen hade körts fast i Högmora, som ligger närheten av Högdalen och man hade varit tvungen att stanna kvar i bilen hela natten. Kvällen innan, alltså den 28.2.1986, hade hon och Jakobsson lånat bilen av Kia Sjöström "Norrlands-kia". Hon kan inte redogöra exakt, för vad hon har tillbringat kvällen den 28: de, eftersom både hon och Jakobsson, pundade vid tillfället.
Eriksson kände sig lite chockad, när hon fick reda på att Palme var mördad, men i övrigt reagerade hon inte speciellt starkt för händelsen. Hon tänkte inte nämnvärt på den heller, förrän hon nån gång, en till två månader efter
If yuis cj om blanketlen anvands som fortsuliningsblad,
Protokoll fört vid förhör med, ERIKSSON, CHRISTINA Mimmi Helena, född 510701-0042. Bor c/o Ädel, Falkenberg, 740 45 Tärnsjö, tfn 0292-44025. Studerar för närvarande vid Centralhögskolan i Heby. Förhöret hållet 881028 i RK-A2:s lokaler med början klockan 11.15. Förhörsledare: krinsp Bengt Fredrikson med biträde av krinsp Ola Ericson-Boija. Förhörsvittne: Erikssons gode vän Bo Jakobsson,
Eriksson underrättades före förhöret, om att hon skall höras, angående de detaljer hon känner till om spaningarna i mordet på Olof Palme.
F Förhörsledare krinsp Bengt Fredrikson
XXXXXXHD:XXXXXXXXXXXXXXXXix)**R*XXXXXXX E. Eriksson, Christina
-
Eriksson uppger att hon fick reda på att Olof Palme mördats på morgonen den 1 mars 1986, hon befann sig då i en bil, tillsammans med Bo Jakobsson. Bilen hade körts fast i Högmora, som ligger närheten av Högdalen och man hade varit tvungen att stanna kvar i bilen hela natten. Kvällen innan, alltså den 28.2.1986, hade hon och Jakobsson lånat bilen av Kia Sjöström "Norrlands-kia". Hon kan inte redogöra exakt, för vad hon har tillbringat kvällen den 28: de, eftersom både hon och Jakobsson, pundade vid tillfället.
Eriksson kände sig lite chockad, när hon fick reda på att Palme var mördad, men i övrigt reagerade hon inte speciellt starkt för händelsen. Hon tänkte inte nämnvärt på den heller, förrän hon nån gång, en till två månader efter
If yuis cj om blanketlen anvands som fortsuliningsblad,
e mordet åkte i en bil tillsammans med Kjelle Norlin och Harry Mikalinna ut till en adress i Rotebro.
Hon vet inte varifrån man utgick, vid färden mot Rotebro, hon minns dock att de åkte i en liten bil, troligen röd eller möjligen orange och Kjelle Nerlin körde och Harry satt i framsätet och dirigerade vägen ut till Rotebro. Hon minns att det var tidigt en morgon och att avsikten med resan, var att Harry skulle hämta en revolver hos en kompis. Detta var ingen speciellt märkvärdig händelse för Eriksson i begynnelsen, hon har träffat och hört talas om ganska mycket revolvra i sin tid med det här umgänget. Detta som en förklaring till att hon inte tänkte speciellt mycket på detaljer om tid, färdväg eller så på vägen till Rotebro. Hon minns att de parkerade på en p-plats utanför ett loftgångshus och de går sedan in i ett loftgångshus. Hon kan inte ange adressen, men tror sig kunna peka ut huset, om hon kommer på platsen,
Från p-platsen gick de sedan uppför någon form av trappa, invid en mus och fram till det aktuella loftgångshuset. Hon vill minnas att man vid huset gick direkt in i en lägenhet, alltså inte via någon port eller loftgång. Hon är dock inte säker på dessa detaljer. På Harrys anvisningar, kom de så småningom in i en lägenhet, där det befann sig en kille, som dock inte presenterades för Eriksson på nåt vis. Lägenheten bestod av en hall, samt till höger ett kök .ch rakt fram från ytterdörren ett rum, vilket var lägenhetens enda rum.
Eftersom det var Harry som skulle göra någon form affär med lägenhetsinnehavaren, så föll det sig naturligt att Harry och denne, satte sig i köket och gjerde upp, medan Eriksson och Kjelle gick in i rummet. Eriksson behövde dessutom en sil och hon hade bett Kjelle att han skulle hjälpa henne med detta.
Rummet är möblerat med någon form av utdragbar dubbelsäng, varav den ena bädden verkar användas och den andra bädden verkar som den aldrig användes. I övrigt så finns det en byrå, nedanför fotänden på sängen, övriga möbler i rummet är uppställda eller verkar uppskjutna mot väggarna, på så sätt som att avsikten var att man skulle flytta ifrån lägenheten eller nåt liknande. Möblerna var också övertäckta med nån form av tyg. Fönstrena var fördragna med
I1ys ej an Winkelen anysnds sam to riseunings biad
e mordet åkte i en bil tillsammans med Kjelle Norlin och Harry Mikalinna ut till en adress i Rotebro.
Hon vet inte varifrån man utgick, vid färden mot Rotebro, hon minns dock att de åkte i en liten bil, troligen röd eller möjligen orange och Kjelle Nerlin körde och Harry satt i framsätet och dirigerade vägen ut till Rotebro. Hon minns att det var tidigt en morgon och att avsikten med resan, var att Harry skulle hämta en revolver hos en kompis. Detta var ingen speciellt märkvärdig händelse för Eriksson i begynnelsen, hon har träffat och hört talas om ganska mycket revolvra i sin tid med det här umgänget. Detta som en förklaring till att hon inte tänkte speciellt mycket på detaljer om tid, färdväg eller så på vägen till Rotebro. Hon minns att de parkerade på en p-plats utanför ett loftgångshus och de går sedan in i ett loftgångshus. Hon kan inte ange adressen, men tror sig kunna peka ut huset, om hon kommer på platsen,
Från p-platsen gick de sedan uppför någon form av trappa, invid en mus och fram till det aktuella loftgångshuset. Hon vill minnas att man vid huset gick direkt in i en lägenhet, alltså inte via någon port eller loftgång. Hon är dock inte säker på dessa detaljer. På Harrys anvisningar, kom de så småningom in i en lägenhet, där det befann sig en kille, som dock inte presenterades för Eriksson på nåt vis. Lägenheten bestod av en hall, samt till höger ett kök .ch rakt fram från ytterdörren ett rum, vilket var lägenhetens enda rum.
Eftersom det var Harry som skulle göra någon form affär med lägenhetsinnehavaren, så föll det sig naturligt att Harry och denne, satte sig i köket och gjerde upp, medan Eriksson och Kjelle gick in i rummet. Eriksson behövde dessutom en sil och hon hade bett Kjelle att han skulle hjälpa henne med detta.
Rummet är möblerat med någon form av utdragbar dubbelsäng, varav den ena bädden verkar användas och den andra bädden verkar som den aldrig användes. I övrigt så finns det en byrå, nedanför fotänden på sängen, övriga möbler i rummet är uppställda eller verkar uppskjutna mot väggarna, på så sätt som att avsikten var att man skulle flytta ifrån lägenheten eller nåt liknande. Möblerna var också övertäckta med nån form av tyg. Fönstrena var fördragna med
I1ys ej an Winkelen anysnds sam to riseunings biad
någon form av gardiner och det sipprade endast in ett svagt morgonljus från fönsterna. Eriksson tyckte att rummet verkade väldigt mörkt och dystert, men kan ändå inte förklara varför man inte tände nån form av ljus inne i rummet. Hon försökte dock göra i ordning, så att hon kunde ta en sil, men av någon anledning så lyckades hon inte med detta. Hon kände ett väldigt obehag av att vara i lägenheten och detta var troligen en bidragande orsak. Kjelle verkade också lite orolig och hon upplevde det som att hon inte fick nån hjälp av honom heller.
På byrån vid sängens fotände, stod en billig ram i ungefär A4-format, i den ramen satt ett färgfoto av Olof Palme. Detta var ställt på ett sådant sätt att man omedelbart lade märke till fotografiet, dels för att det stod alldeles vid fotänden av sängen och dels för att allting övrigt i lägenheten verkade grått.
För att förtydliga vad hon menar, gör hon en skiss över rummet, där hon samtidigt berättar att när man har kommit in bara någon meter i rummet, så står sängen på tvären i rummet och byrån till höger mot väggen och sängen är framskjuten, alltså ganska fritt stående på golvet direkt mot byrån. Från sängen och fram till fönstret, så återstår två tredjedelar av rummet och hela denna del är således belamrad med möbler.
Beträffande fotografiet av Olof Palme, beskriver Eriksson det som att han var iklädd, troligen nån blå kostym, han sitter fotograferad från sidan och har troligen en ros i knapphålet. Bilden i ramen verkar vara ett riktigt kort, eventuellt kan det vara nån form av officiellt vykort eller liknande bilder, som brukar säljas till exempel på kungen och drottningen. Man får ett intryck av ett vackert komponerat kort och detta känns mycket malplacerat i detta
rum.
Runt fotografiet fanns varken ljus eller någon annan utsmyckning.
Av någon anledning var Kjelle en kortare stund ute ur rummet och när han sedan kom in, frågade han Eriksson om hon hade sett fotografiet på byrån. Hon
Ex 1: Till originalpäim (i mr-följa)
någon form av gardiner och det sipprade endast in ett svagt morgonljus från fönsterna. Eriksson tyckte att rummet verkade väldigt mörkt och dystert, men kan ändå inte förklara varför man inte tände nån form av ljus inne i rummet. Hon försökte dock göra i ordning, så att hon kunde ta en sil, men av någon anledning så lyckades hon inte med detta. Hon kände ett väldigt obehag av att vara i lägenheten och detta var troligen en bidragande orsak. Kjelle verkade också lite orolig och hon upplevde det som att hon inte fick nån hjälp av honom heller.
På byrån vid sängens fotände, stod en billig ram i ungefär A4-format, i den ramen satt ett färgfoto av Olof Palme. Detta var ställt på ett sådant sätt att man omedelbart lade märke till fotografiet, dels för att det stod alldeles vid fotänden av sängen och dels för att allting övrigt i lägenheten verkade grått.
För att förtydliga vad hon menar, gör hon en skiss över rummet, där hon samtidigt berättar att när man har kommit in bara någon meter i rummet, så står sängen på tvären i rummet och byrån till höger mot väggen och sängen är framskjuten, alltså ganska fritt stående på golvet direkt mot byrån. Från sängen och fram till fönstret, så återstår två tredjedelar av rummet och hela denna del är således belamrad med möbler.
Beträffande fotografiet av Olof Palme, beskriver Eriksson det som att han var iklädd, troligen nån blå kostym, han sitter fotograferad från sidan och har troligen en ros i knapphålet. Bilden i ramen verkar vara ett riktigt kort, eventuellt kan det vara nån form av officiellt vykort eller liknande bilder, som brukar säljas till exempel på kungen och drottningen. Man får ett intryck av ett vackert komponerat kort och detta känns mycket malplacerat i detta
rum.
Runt fotografiet fanns varken ljus eller någon annan utsmyckning.
Av någon anledning var Kjelle en kortare stund ute ur rummet och när han sedan kom in, frågade han Eriksson om hon hade sett fotografiet på byrån. Hon
Ex 1: Till originalpäim (i mr-följa)
bekräftade detta och Kjelle viskade då och frågade om hon inte tyckte att lägenhetsinnehavaren, var väldigt lik nån speciell persen. Eriksson svarade inte direkt på detta, utan kände sig lite frågande, om vad Kjelle menade. Kjelle fortsatte då och prata och viskade till Eriksson att lägenhetsinnehavarens hustru, hade till och med sagt åt honom att: "det var lika bra att han angav sig själv." Eriksson tyckte att det här var något mycket obehagligt påpekande från Kjelles sida och ville inte veta mer kring det här.
Händelserna i rummet, gjorde att hon kände ytterligare obehag, vilket resu).terade i att han definitivt inte kunde få i sig någon sil. Strax därefter lämnar Harry, Kjelle och Eriksson lägenheten. Hon tror att de då har varit där inne i trekvart till en timme. Vad hon minns, så har alla varit inne i lägenheten hela tiden. Det var Harry som gjorde tecken när han var klar med sin uppgörelse med lägenhetsinnehavaren och när de sedan kom ut till bilen, så visade Harry att han hade fått ett vapen. Han drog fram det ur jackan och Eriksson såg att det var av svart metall och att det var ett rullande magasin. Pipan var tio till femton centimeter lång.
De åkte sedan gemensamt in mot stan och Eriksson kan inte minnas vart eller vad som hände de närmaste timmarne efter detta.
Nästa minnesbild är från, troligen samma dags eftermiddag, då han befinner sig i en bil, troligen Kjelle Johanssons bil på läggestavägen, utanför dennes bostad. Då kommer en polisbil körande mot dem och Harry försvann omedelbart ut ur bilen och sprang in i en port. Eriksson och Kjelle Johansson sprang också ut och in i en annan port, eventuellt den där Kjelle bor. Hon kan inte minnas om Kjelle Norlin, var med vid detta tillfälle. Harry blev sedan gripen av poliserna och Eriksson vill minnas att hon och Kjelle Johansson, på nåt vis kom in i hans lägenhet.
Eriksson beskriver lägenhetsinnehavaren i Rotebro, som cirka 180 cm lång, smal kroppsbyggnad, mörk, 35 - 41 år gammal, smalt ansikte, relativt stor
bekräftade detta och Kjelle viskade då och frågade om hon inte tyckte att lägenhetsinnehavaren, var väldigt lik nån speciell persen. Eriksson svarade inte direkt på detta, utan kände sig lite frågande, om vad Kjelle menade. Kjelle fortsatte då och prata och viskade till Eriksson att lägenhetsinnehavarens hustru, hade till och med sagt åt honom att: "det var lika bra att han angav sig själv." Eriksson tyckte att det här var något mycket obehagligt påpekande från Kjelles sida och ville inte veta mer kring det här.
Händelserna i rummet, gjorde att hon kände ytterligare obehag, vilket resu).terade i att han definitivt inte kunde få i sig någon sil. Strax därefter lämnar Harry, Kjelle och Eriksson lägenheten. Hon tror att de då har varit där inne i trekvart till en timme. Vad hon minns, så har alla varit inne i lägenheten hela tiden. Det var Harry som gjorde tecken när han var klar med sin uppgörelse med lägenhetsinnehavaren och när de sedan kom ut till bilen, så visade Harry att han hade fått ett vapen. Han drog fram det ur jackan och Eriksson såg att det var av svart metall och att det var ett rullande magasin. Pipan var tio till femton centimeter lång.
De åkte sedan gemensamt in mot stan och Eriksson kan inte minnas vart eller vad som hände de närmaste timmarne efter detta.
Nästa minnesbild är från, troligen samma dags eftermiddag, då han befinner sig i en bil, troligen Kjelle Johanssons bil på läggestavägen, utanför dennes bostad. Då kommer en polisbil körande mot dem och Harry försvann omedelbart ut ur bilen och sprang in i en port. Eriksson och Kjelle Johansson sprang också ut och in i en annan port, eventuellt den där Kjelle bor. Hon kan inte minnas om Kjelle Norlin, var med vid detta tillfälle. Harry blev sedan gripen av poliserna och Eriksson vill minnas att hon och Kjelle Johansson, på nåt vis kom in i hans lägenhet.
Eriksson beskriver lägenhetsinnehavaren i Rotebro, som cirka 180 cm lång, smal kroppsbyggnad, mörk, 35 - 41 år gammal, smalt ansikte, relativt stor
näsa. Troligen nån liten hump på näsan, relativt höga kindknotor, mörka ögon okänd färg. Han gav ett något sydländskt intryck. På särskild fråga, uppger Eriksson att det i lägenheten i Rotebro, vad hon minns, inte fanns någonting som associerade till politik i lägenheten. Det fanns heller ingen annan typ av vapen eller verktyg för våldsanvändning, som hon såg.
Någon gång, troligen i augusti 1987, färdades Eriksson och Bo Jakobsson i Jakobssons Citroen vid Kungsholms Torg, då Eriksson plötsligt fick syn på mannen från Rotebro, denne kom gående på Hantverkargatans norra trottoar i
ng österut och hade sällskap med två yngre män. Eriksson skrek till Jakobsson att: "där är killen från lägenheten i Rotebro" och Jakobsson vände då bilen och körde i samma riktning som mannen gick. De körde förbi honom och parkerade bilen utanför advokat Bülows kontor på Hantverkargatan 7. Mannen hade dessför innan gått över till Hantverkargatans södra trottoar, tillsammans med de andra männen och försvann troligen in i en port, med något högre nummer än Bülows. Mannen var iklädd en blå jacka, typ vildmarks jacka med skärp eller nån form av snörning i midjan. Jackan gick ner över stussen. I övrigt hade han några jeans liknande byxor och nån form av bag över ena axeln. Han gick i vanlig promenadtakt.
F:
Vet du vad jag har talat in på bandet?
E: Jaa.
F:
Lite högr
E: E. Jaa.
F: Har du några anmärkningar mot det?
E: Näe.
F: Ir det som du upplever det hela ach tycker du i såna fall att jag har fått med dina känslor i det här?
E: Jaa, det tycker jag.
F: Ar det nånting du vill komplettera med?
E: Näe, inte just nu. Jag kan inte komma på nånting.
F: Har du diskuterat med någon, om den här händelsen?
E. Njaa, jag har pratat med Bosse idag. Om det här.
Tylis ei om blanketten används som fortsättningsblad
näsa. Troligen nån liten hump på näsan, relativt höga kindknotor, mörka ögon okänd färg. Han gav ett något sydländskt intryck. På särskild fråga, uppger Eriksson att det i lägenheten i Rotebro, vad hon minns, inte fanns någonting som associerade till politik i lägenheten. Det fanns heller ingen annan typ av vapen eller verktyg för våldsanvändning, som hon såg.
Någon gång, troligen i augusti 1987, färdades Eriksson och Bo Jakobsson i Jakobssons Citroen vid Kungsholms Torg, då Eriksson plötsligt fick syn på mannen från Rotebro, denne kom gående på Hantverkargatans norra trottoar i
ng österut och hade sällskap med två yngre män. Eriksson skrek till Jakobsson att: "där är killen från lägenheten i Rotebro" och Jakobsson vände då bilen och körde i samma riktning som mannen gick. De körde förbi honom och parkerade bilen utanför advokat Bülows kontor på Hantverkargatan 7. Mannen hade dessför innan gått över till Hantverkargatans södra trottoar, tillsammans med de andra männen och försvann troligen in i en port, med något högre nummer än Bülows. Mannen var iklädd en blå jacka, typ vildmarks jacka med skärp eller nån form av snörning i midjan. Jackan gick ner över stussen. I övrigt hade han några jeans liknande byxor och nån form av bag över ena axeln. Han gick i vanlig promenadtakt.
F:
Vet du vad jag har talat in på bandet?
E: Jaa.
F:
Lite högr
E: E. Jaa.
F: Har du några anmärkningar mot det?
E: Näe.
F: Ir det som du upplever det hela ach tycker du i såna fall att jag har fått med dina känslor i det här?
E: Jaa, det tycker jag.
F: Ar det nånting du vill komplettera med?
E: Näe, inte just nu. Jag kan inte komma på nånting.
F: Har du diskuterat med någon, om den här händelsen?
E. Njaa, jag har pratat med Bosse idag. Om det här.
Tylis ei om blanketten används som fortsättningsblad
Ja, har du pratat med Harry eller har du pratat med nån annan? E: Näe.
F: Inte med Lidingö-k jelle?
E: Näe.
F: Inte med Kjelle Johan?
E: Näe.
F: Beror det på att du inte har vågat eller beror det på nåt annat skäl?
E: Ja, det beror på att min bedömning av det här, är att-, det här är sånt man inte pratar om. Och jag vet inte, förmodligen så är det väl samma sak med dom andra. Det-, utav oss tre som var inblandade, så har vi aldrig diskuterat det här sinsemellan, efter det här.
F: På ditt sätt att redogöra det här, så har jag förstått att det finns ganska mycket saker i ditt levnadsmönster, som du menar att man inte diskuterar och sånt pratar du heller inte om, är det så?
E:
F: Det är alltså saker som man pratar och vissa saker får man inte prata om?
E: Jaa, det är-, för ens eget bästa då. Jaa.
F:
Mm, F.
E: Som jag uppfattar det. Och där är såna här saker, typ vapen och så vidare? E. Ja, ja, ja-, vapen kan man väl snacka om så där-, sinsemellan det går väl, men just med den här prylen, den är så pass, så att det är-. På nåt sätt, så har vi-, så upplever jag det som att-. Jag har ju tänkt många gånger att jag borde ha pratat med-, både med kjelle och med Harry om det här, men det liksom-, näe, näe, på nåt sätt så har jag suddat ut det för mig själv då.
F: Klockan är nu 12.25 och vi avslutar förhöret? Vill du ha bandet återuppspelat för dig?
E. Näe, det
Stockholm som ovan
Seco
Be
Muslim
Ondan Ban
Bengt Fredrikson/krinsp
Ola Ericson-Boija/krinsp.
Ilytis ej om blankction anvands som fart:si1ningshjad
Ja, har du pratat med Harry eller har du pratat med nån annan? E: Näe.
F: Inte med Lidingö-k jelle?
E: Näe.
F: Inte med Kjelle Johan?
E: Näe.
F: Beror det på att du inte har vågat eller beror det på nåt annat skäl?
E: Ja, det beror på att min bedömning av det här, är att-, det här är sånt man inte pratar om. Och jag vet inte, förmodligen så är det väl samma sak med dom andra. Det-, utav oss tre som var inblandade, så har vi aldrig diskuterat det här sinsemellan, efter det här.
F: På ditt sätt att redogöra det här, så har jag förstått att det finns ganska mycket saker i ditt levnadsmönster, som du menar att man inte diskuterar och sånt pratar du heller inte om, är det så?
E:
F: Det är alltså saker som man pratar och vissa saker får man inte prata om?
E: Jaa, det är-, för ens eget bästa då. Jaa.
F:
Mm, F.
E: Som jag uppfattar det. Och där är såna här saker, typ vapen och så vidare? E. Ja, ja, ja-, vapen kan man väl snacka om så där-, sinsemellan det går väl, men just med den här prylen, den är så pass, så att det är-. På nåt sätt, så har vi-, så upplever jag det som att-. Jag har ju tänkt många gånger att jag borde ha pratat med-, både med kjelle och med Harry om det här, men det liksom-, näe, näe, på nåt sätt så har jag suddat ut det för mig själv då.
F: Klockan är nu 12.25 och vi avslutar förhöret? Vill du ha bandet återuppspelat för dig?
E. Näe, det
Stockholm som ovan
Seco
Be
Muslim
Ondan Ban
Bengt Fredrikson/krinsp
Ola Ericson-Boija/krinsp.
Ilytis ej om blankction anvands som fart:si1ningshjad
