Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/349"
Från wpu.nu
(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py)) |
(Ingen skillnad)
|
Nuvarande version från 8 mars 2021 kl. 05.06
Baresic med motiveringen dels att en person i Baresics bekantskaps-
krets eventuellt befunnit sig i närheten av mordplatsen under kvällen då
mordet inträffade, dels att Baresic efter mordet ringt ovanligt många
telefonsamtal. Artikeln byggde på uppgifter som K.G. Svensson hade
lämnat inför riksdagens konstitutionsutskott (KU). K.G. Svensson hade
där berättat att han under söndagen efter mordet, den 2 mars 1986, hade
kontaktats av en polis vid säkerhetsavdelningen som begärt att Baresic
skulle telefonavlyssnas på Täbyanstalten. Ett sådant beslut kräver till-
stånd av domstol. Då K.G. Svensson emellertid inte funnit till-
stymmelse till misstanke mot Baresic som skulle kunna ligga till grund
för sådan framställan avslog han begäran. K.G. Svensson hade därefter
ringt upp säkerhetsavdelningens operative chef Per-Göran Näss och
meddelat denne sitt beslut. Per-Göran Näss hade accepterat detta och
berättat att initiativet kommit från Hans Holmérs spaningsledning.
Samma kväll hade någon i justitieministerns omgivning kontaktat K.G.
Svensson och meddelat att regeringen själv fattat beslut om telefon-
avlyssning av Baresic med stöd av en bestämmelse i lagen om krimi-
nalvård i anstalt. K.G. Svensson hade blivit mycket överraskad av
beslutet. Han hade aldrig hört att bestämmelsen skulle kunna användas
i det sammanhanget och han hade själv fått slå upp den för kontroll.
I anledning av dessa tidningsuppgifter tog utredningsmännen i
Baresic-ärendet kontakt med Hans Wranghult i början av mars 1989.
Hans Wranghult berättade följande. Han hade under eftermiddagen den
2 mars 1986 genom departementsrådet och observatören i spanings-
ledningen Klas Bergenstrand fått veta att ett möte satts ut hemma hos
justitieministern Sten Wickbom sent samma kväll. Syftet med mötet
var att försöka ta reda på om man kunde telefonavlyssna Baresic. Hans
Wranghult fick i uppgift av Hans Holmér att företräda polisledningen
vid mötet. Inför mötet kontaktade Hans Wranghult Christer Ekberg vid
säkerhetsavdelningen. Denne berättade att Baresic varit aktiv och ringt
många samtal efter mordet samt att man fått uppgift om att en person
med anknytning till Baresic setts på Sveavägen under mordkvällen.
Någon identitet på personen hade Christer Ekberg inte angett. Sent
under natten hade chefen för säkerhetspolisen Sven-Åke Hjälmroth
kontaktats. Denne hade bekräftat uppgifterna om personen på Svea-
vägen. Sten Wickbom hade därefter ringt upp fem-sex andra statsråd
och beslut hade på det sättet fattats om att Baresic skulle telefon-
avlyssnas.26
Utredningsmännen tog vid samma tid, dvs. i mars 1989, kontakt
med Christer Ekberg. Denne överlät åt kriminalkommissarien Arnfors
26 Formerna för detta beslut blev föremål för behandling i riksdagens konstitu-
tionsutskott, se 1988/89:KU.