wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Uppslag:EBE898-00-A"

Från wpu.nu

(Import av uppslag)
 
 
(En mellanliggande version av samma användare visas inte)
Rad 4: Rad 4:
 
| Uppslagsnummer=00-A
 
| Uppslagsnummer=00-A
 
| Regdatum=2017-01-13
 
| Regdatum=2017-01-13
| Avsnittsanteckningar=
+
| Uppslagsanteckningar_PU=
| Uppslagsanteckningar=898-1-37
+
| Uppslagsanteckningar=
 +
| Avsnittsanteckningar_PU=898-1-37
 
| SPCdatum=
 
| SPCdatum=
 
| SPCnoteringar=
 
| SPCnoteringar=
Rad 25: Rad 26:
 
| Omreg=Nej
 
| Omreg=Nej
 
}}
 
}}
 +
{{#set:april_upgrade_version=1}}

Nuvarande version från 7 april 2022 kl. 17.34

Avsnitt
Löpande nr
898-00-A
Registrerat
2017-01-13
Ad acta
1989-07-11
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:



Förhör
Kort sammanfattning
Skelleftehamnsbrev nr. 2
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-11 00:00
Avslutat


Jag är den anonyme brevskrivaren.

I dagar har jag ägnat mig åt teckna ett porträtt av mannen jag såg på Olofsgatan i samband med mordet på Olof Palme.

Tycker att jag lyckats mycket bra, om man bortser från den något bryska pannan som var något utskjutande just över ögonbrynen. Det kan jag inte framställa framifrån.

Observera det kraftiga käkpartiet, den nedåtdragna munnen som påminde om harmynthet, den mycket kraftiga nacken, den böjda näsan – men inte höknäsa – som var grov samt avståndet mellan ögonen.

Hela mannen var kraftig, stor och stadig. Längd 183-185. Mörka ögon. Som jag tidigare nämnt, han hade en mörkblå parkas, halvlång med gråvit pälskrage.

En yrkeskategori använder dem – postpersonal eller kanske ST-personal.

I mitt första brev till Er nämnde jag inte allt. Jag ’sparade' en del.

Jag påstod att mannen pratade tyska och det vidhåller jag fortfarande.

När jag var i jämnhöjd med mannen, sa han följande. … Das Auto, das Auto … obegripligt … (ord) Feuf säger man i Schweiz istället för Fünf.

Han sa Auto med långt - å - och betoning på första stavelsen, så här:
... Aut å å å

Han pratade hetsigt. Höll walkie-talkien med båda händerna. Hade svarta fingerhandskar i skinn. Mörka ögon.

Det sprakade och rasslade i apparaten och mottagande parts svar kom ryckigt och stötvis, det hann jag uppfatta.

Mycket störningar och brus som om många var inne på linjen samtidigt.

Jag vet att mannen hade mörka byxor och skor, förmodligen dom här vanliga svarta - mockasinmodell.

Jag har funderat och funderat på det jag hörde.

För mig framgår det mer och mer som att mannen kanske dirigerade en bil, eller kallade på en bil.

Mannen hörde aldrig mig komma gående.

Han

Pol-1986-03-14 EBE898-00-A Andra Skelleftehamnsbrevet.pdf

Pol-1986-03-14 EBE898-00-A Andra Skelleftehamnsbrevet.pdf

Jag är den anonyme brevskrivaren.

I dagar har jag ägnat mig åt teckna ett porträtt av mannen jag såg på Olofsgatan i samband med mordet på Olof Palme.

Tycker att jag lyckats mycket bra, om man bortser från den något bryska pannan som var något utskjutande just över ögonbrynen. Det kan jag inte framställa framifrån.

Observera det kraftiga käkpartiet, den nedåtdragna munnen som påminde om harmynthet, den mycket kraftiga nacken, den böjda näsan – men inte höknäsa – som var grov samt avståndet mellan ögonen.

Hela mannen var kraftig, stor och stadig. Längd 183-185. Mörka ögon. Som jag tidigare nämnt, han hade en mörkblå parkas, halvlång med gråvit pälskrage.

En yrkeskategori använder dem – postpersonal eller kanske ST-personal.

I mitt första brev till Er nämnde jag inte allt. Jag ’sparade' en del.

Jag påstod att mannen pratade tyska och det vidhåller jag fortfarande.

När jag var i jämnhöjd med mannen, sa han följande. … Das Auto, das Auto … obegripligt … (ord) Feuf säger man i Schweiz istället för Fünf.

Han sa Auto med långt - å - och betoning på första stavelsen, så här:
... Aut å å å

Han pratade hetsigt. Höll walkie-talkien med båda händerna. Hade svarta fingerhandskar i skinn. Mörka ögon.

Det sprakade och rasslade i apparaten och mottagande parts svar kom ryckigt och stötvis, det hann jag uppfatta.

Mycket störningar och brus som om många var inne på linjen samtidigt.

Jag vet att mannen hade mörka byxor och skor, förmodligen dom här vanliga svarta - mockasinmodell.

Jag har funderat och funderat på det jag hörde.

För mig framgår det mer och mer som att mannen kanske dirigerade en bil, eller kallade på en bil.

Mannen hörde aldrig mig komma gående.

Han

ryckte till och tittade på mig just som jag gick förbi honom.

Och jag såg på honom, kanske därför som jag tecknat mannen med blicken nedåtriktad. Så såg han nämligen på mig.

Jag är resande i dammodebranschen. Jag har s a s otillbörliga förhållanden överallt. Men, jag är livrädd för att framträda! Rädd för repressalier. Respektera att jag vill vara anonym.

Det blev verkligen hysteri kring mitt första, anonyma brev och det skrämde mig ännu mer. Kontakta inte massmedia utan meddela bara att vittnet hört av sig, så kanske jag framträder.

Man undrar kanske varför jag gick på Olofsgatan. Alltid när jag är i Stockholm går jag bakgator för att slippa bli antastad av diverse ’fyllon', tiggare, berusade ungdomar mm.

Jag kom från en bekant på Tegnérgatan, gick Sveavägen en bit och vek sen in på Adolf Fredriks kyrkogata och därefter in på Olofsgatan, över Kungsgatan, sneddade Hötorget, Gamla Brogatan ner till Drottninggatan, förbi postgirot, över Klarabergsviadukten och ner i T-centralen

Jag kan inte komma på nånting mera som kan vara av värde för polisen.

Till sist, jag såg inte enda människa på Olofsgatan innan jag stötte på den här mannen.

Det är inte sant att jag bor i Skelleftehamn som jag uppgav i mitt första brev. Jag bor åt ett helt annat håll. Kolla poststämpeln på det här brevet. Jag reser ju och kan posta brevet var som helst.

Lycka till i ert arbete.

Hans Holmér är en beundransvärd människa.

Om det rör sig om en internationell "liga", skärp bevakningen extra noga vid Olof Palmes begravning.

Mycket möjligt att mördaren/rna försöker lämna landet då.

Nej, jag hade inget med mordet att göra.

Jag har knappt sett något skjutvapen förr och aldrig hållit i ett sådant ..

Jag hör av mig telefonledes så småningom. Ha tålamod.

Pol-1986-03-14 EBE898-00-A Andra Skelleftehamnsbrevet.pdf

Pol-1986-03-14 EBE898-00-A Andra Skelleftehamnsbrevet.pdf

ryckte till och tittade på mig just som jag gick förbi honom.

Och jag såg på honom, kanske därför som jag tecknat mannen med blicken nedåtriktad. Så såg han nämligen på mig.

Jag är resande i dammodebranschen. Jag har s a s otillbörliga förhållanden överallt. Men, jag är livrädd för att framträda! Rädd för repressalier. Respektera att jag vill vara anonym.

Det blev verkligen hysteri kring mitt första, anonyma brev och det skrämde mig ännu mer. Kontakta inte massmedia utan meddela bara att vittnet hört av sig, så kanske jag framträder.

Man undrar kanske varför jag gick på Olofsgatan. Alltid när jag är i Stockholm går jag bakgator för att slippa bli antastad av diverse ’fyllon', tiggare, berusade ungdomar mm.

Jag kom från en bekant på Tegnérgatan, gick Sveavägen en bit och vek sen in på Adolf Fredriks kyrkogata och därefter in på Olofsgatan, över Kungsgatan, sneddade Hötorget, Gamla Brogatan ner till Drottninggatan, förbi postgirot, över Klarabergsviadukten och ner i T-centralen

Jag kan inte komma på nånting mera som kan vara av värde för polisen.

Till sist, jag såg inte enda människa på Olofsgatan innan jag stötte på den här mannen.

Det är inte sant att jag bor i Skelleftehamn som jag uppgav i mitt första brev. Jag bor åt ett helt annat håll. Kolla poststämpeln på det här brevet. Jag reser ju och kan posta brevet var som helst.

Lycka till i ert arbete.

Hans Holmér är en beundransvärd människa.

Om det rör sig om en internationell "liga", skärp bevakningen extra noga vid Olof Palmes begravning.

Mycket möjligt att mördaren/rna försöker lämna landet då.

Nej, jag hade inget med mordet att göra.

Jag har knappt sett något skjutvapen förr och aldrig hållit i ett sådant ..

Jag hör av mig telefonledes så småningom. Ha tålamod.

Sveavägen

Tunnelgatan

Olofsgatan


vid pilarna tittade jag på mannen


 Teckning av mansansikte och man med walkie-talkie 

Pol-1986-03-14 EBE898-00-A Andra Skelleftehamnsbrevet.pdf

Pol-1986-03-14 EBE898-00-A Andra Skelleftehamnsbrevet.pdf

Sveavägen

Tunnelgatan

Olofsgatan


vid pilarna tittade jag på mannen


 Teckning av mansansikte och man med walkie-talkie 





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.