wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Uppslag:KH12579-28"

Från wpu.nu

(Skapade sidan med '{{Uppslag}}')
 
 
(En mellanliggande version av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{Uppslag}}
+
{{Uppslag
 +
|Uppslagsanteckningar=[[Hans Johansson]]
 +
|NämndaPersoner=Anders Helin; Arne Liljeros; Lars Ekman
 +
}}

Nuvarande version från 4 augusti 2023 kl. 13.03

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Förhöret påbörjat
Avslutat


STOCKHOLMS TINGSRÄTT FÖRHÖR B 847/88 S.1 (22)
Avd 13:1 Band XXIV, s.1 754 3738
Åkl. ./. Pettersson, Christer

ORDFÖRANDEN: Det här är vittnesförhör med Hans Johansson och frågor ställs av Anders Helin. Var så god.

ÅKLAGAREN HELIN: Får jag först upplysa om att jag har hört att Johansson motsätter sig direktsändning i radio, är det riktigt?

VITTNET HANS JOHANSSON: Mm.


ORDF: Jo, visst kan han väl få det, men vi vet ju att det kommer ut ändå.

VT Hans Johansson: Jo då, men en direktsändning vill jag inte vara med på.

ORDF: Nehej, då förbjuder vi alltså SHAB(?) att använda den här upptagningen som nu görs under den tid som förhöret pågår. Var så god, Anders Helin.


ÅKLAGAREN HELIN: Ja, du var tydligen på Sveavägen 1986-02-28 på kvällen när det hände saker där nere?

VT Hans Johansson: Jo, det var jag.


Åkl Helin: Ja, skall du berätta vad du kommer ihåg och vad du gjorde och så och sådana här saker?

Hans Johansson: Jaa, jag sitter i en taxibil och skall åka ned till restaurang Albatross med några kunder och sen åker jag Sveavägen bort och sen har jag rött ljus vid Sveavägen & Tunnelgatan sist.

Och sen när jag sitter där och så slår det om till grönt och då smäller det till bredvid, ungefär som att det var någon ollonpistol eller någon smällare eller någonting, och då tittar jag till och då ser jag

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

STOCKHOLMS TINGSRÄTT FÖRHÖR B 847/88 S.1 (22)
Avd 13:1 Band XXIV, s.1 754 3738
Åkl. ./. Pettersson, Christer

ORDFÖRANDEN: Det här är vittnesförhör med Hans Johansson och frågor ställs av Anders Helin. Var så god.

ÅKLAGAREN HELIN: Får jag först upplysa om att jag har hört att Johansson motsätter sig direktsändning i radio, är det riktigt?

VITTNET HANS JOHANSSON: Mm.


ORDF: Jo, visst kan han väl få det, men vi vet ju att det kommer ut ändå.

VT Hans Johansson: Jo då, men en direktsändning vill jag inte vara med på.

ORDF: Nehej, då förbjuder vi alltså SHAB(?) att använda den här upptagningen som nu görs under den tid som förhöret pågår. Var så god, Anders Helin.


ÅKLAGAREN HELIN: Ja, du var tydligen på Sveavägen 1986-02-28 på kvällen när det hände saker där nere?

VT Hans Johansson: Jo, det var jag.


Åkl Helin: Ja, skall du berätta vad du kommer ihåg och vad du gjorde och så och sådana här saker?

Hans Johansson: Jaa, jag sitter i en taxibil och skall åka ned till restaurang Albatross med några kunder och sen åker jag Sveavägen bort och sen har jag rött ljus vid Sveavägen & Tunnelgatan sist.

Och sen när jag sitter där och så slår det om till grönt och då smäller det till bredvid, ungefär som att det var någon ollonpistol eller någon smällare eller någonting, och då tittar jag till och då ser jag

B 847/88 s. 10 (22)

VT Hans Johansson: man som...


ÅKL Helin: Jo, jo.

VT Hans Johansson: Hon skrek ju då, "ring och beställ operationsbord, ring och beställ ambulans" och...


ÅKL Helin: Mm. I första skedet när du stod vid Tunnelgatan då säger du att du ser de här tre personerna?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Helin: Ser du någon annan i närheten?

VT Hans Johansson: Inom hur stor radie då?


ÅKL Helin: Ja, ser du andra personer än de här tre, om jag säger så då?

VT Hans Johansson: Nej, inte bredvid de här tre, inte, utan längre ifrån finns det ju folk.Referens behövs Det är ju en...


ÅKL Helin: Ja, var någonstans då?

VT Hans Johansson: Ja, exakt var dom står ... men det är ju mycket folk i rörelse just då.


ÅKL Helin: Jo, det är klart.

VT Hans Johansson: Men där framme så var det bara dom tre.


ÅKL Helin: I korsningen menar du med Tunnelgatan?


VT Hans Johansson: Ja, där han blev nedskjuten där då.

ÅKL Helin: Ja, där han blev nedskjuten där var det bara dom tre och ingen annan då?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Vi har hört talas från andra vittnen här om en man som har stått ganska i anslutning till den här Dekorimaaffären och porten in där i hörnan - har du sett någon figur där?

VT Hans Johansson: Nej, det har jag inte.


ÅKL Helin: Det har du inte gjort. - Ja, ja, skall vi ta och visa på den här kartan för säkerhets skull hur du har åkt. Du stannar till en början ... du kör Sveavägen söderut och

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 10 (22)

VT Hans Johansson: man som...


ÅKL Helin: Jo, jo.

VT Hans Johansson: Hon skrek ju då, "ring och beställ operationsbord, ring och beställ ambulans" och...


ÅKL Helin: Mm. I första skedet när du stod vid Tunnelgatan då säger du att du ser de här tre personerna?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Helin: Ser du någon annan i närheten?

VT Hans Johansson: Inom hur stor radie då?


ÅKL Helin: Ja, ser du andra personer än de här tre, om jag säger så då?

VT Hans Johansson: Nej, inte bredvid de här tre, inte, utan längre ifrån finns det ju folk.Referens behövs Det är ju en...


ÅKL Helin: Ja, var någonstans då?

VT Hans Johansson: Ja, exakt var dom står ... men det är ju mycket folk i rörelse just då.


ÅKL Helin: Jo, det är klart.

VT Hans Johansson: Men där framme så var det bara dom tre.


ÅKL Helin: I korsningen menar du med Tunnelgatan?


VT Hans Johansson: Ja, där han blev nedskjuten där då.

ÅKL Helin: Ja, där han blev nedskjuten där var det bara dom tre och ingen annan då?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Vi har hört talas från andra vittnen här om en man som har stått ganska i anslutning till den här Dekorimaaffären och porten in där i hörnan - har du sett någon figur där?

VT Hans Johansson: Nej, det har jag inte.


ÅKL Helin: Det har du inte gjort. - Ja, ja, skall vi ta och visa på den här kartan för säkerhets skull hur du har åkt. Du stannar till en början ... du kör Sveavägen söderut och

B 847/88 s. 11 (22)

ÅKL Helin: stannar för rödljuset vid Tunnelgatan, Va?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Och då är du ...

VT Hans Johansson: Ja, där är jag.


ÅKL Helin: Och där gör du de första iakttagelserna när du sitter där?

VT Hans Johansson: Jaa, då sitter jag där och sen smäller det till och då tittar jag till vänster, va?


ÅKL Helin: Mm. Och sedan så kör du ... får du grönt och kör ...?

VT Hans Johansson: ... till Apelbergsgatan och åker jag upp och vänder och åker ner igen där.


ÅKL Helin: Och gör en sväng i korsningen  Sveavägen & Apelbergsgatan  där då?

VT Hans Johansson: Ja, just det.


ÅKL Helin: Det är ju refuger där också har jag för mig att det är?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Och sen ner tillbaka och parkerar i mynningen av Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Precis.


ÅKL Helin: så att du kan se in hela vägen till och med trapporna också?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Ja, tack.

ORDF: Advokat Liljeros?

ADVOKAT LILJEROS: Tack. - Ja, du var liksom från början inne på att du hade sagt att du hade stannat först uppe vid Apelbergsgatan?

VT Hans Johansson: Ja. Men jag har kommit på mig själv efteråt, va, så att jag har ... det är fel alltså, det ...


ADV Liljeros: Du har sagt det ett par gånger vid de första förhören att du stannade vid rödljus vid Apelbergsgatan och

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 11 (22)

ÅKL Helin: stannar för rödljuset vid Tunnelgatan, Va?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Och då är du ...

VT Hans Johansson: Ja, där är jag.


ÅKL Helin: Och där gör du de första iakttagelserna när du sitter där?

VT Hans Johansson: Jaa, då sitter jag där och sen smäller det till och då tittar jag till vänster, va?


ÅKL Helin: Mm. Och sedan så kör du ... får du grönt och kör ...?

VT Hans Johansson: ... till Apelbergsgatan och åker jag upp och vänder och åker ner igen där.


ÅKL Helin: Och gör en sväng i korsningen  Sveavägen & Apelbergsgatan  där då?

VT Hans Johansson: Ja, just det.


ÅKL Helin: Det är ju refuger där också har jag för mig att det är?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Och sen ner tillbaka och parkerar i mynningen av Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Precis.


ÅKL Helin: så att du kan se in hela vägen till och med trapporna också?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Ja, tack.

ORDF: Advokat Liljeros?

ADVOKAT LILJEROS: Tack. - Ja, du var liksom från början inne på att du hade sagt att du hade stannat först uppe vid Apelbergsgatan?

VT Hans Johansson: Ja. Men jag har kommit på mig själv efteråt, va, så att jag har ... det är fel alltså, det ...


ADV Liljeros: Du har sagt det ett par gånger vid de första förhören att du stannade vid rödljus vid Apelbergsgatan och

B 847/88 s. 12 (22)

ADV Liljeros: inte vid Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Neej, och det är fel.


ADV Liljeros: Hur kan det komma sig att du lämnade sådana uppgifter till en början?

VT Hans Johansson: Nej, jag vet inte men det har ... jag har kommit på mig själv efteråt, jag har setat och åkt Sveavägen efteråt där och kommit på mig själv att jag kan inte ha stått däruppe utan jag måste alltså ha haft grönt ljus och åker upp och vänder däruppe och åker ned tillbaka.


ADV Liljeros: Ja, i och för sig kan du ju ha stått däruppe?

VT Hans Johansson: Mm...


ADV Liljeros: Och hört skotten och vänt där uppe och kört ner?

VT Hans Johansson: Ja... Nej, det gjorde jag inte utan jag stod på...


ADV Liljeros: Så det var en felbedömning vid de här första förhören då?

VT Hans Johansson: Jaa, det var en...ja.


ADV Liljeros: Hur var det, såg du något vapen över huvud taget?

VT Hans Johansson: Jaa.


ADV Liljeros: Jaa, är det alldeles klart det?

VT Hans Johansson: Det är klart, ja.


ADV Liljeros: Eller utgår du ifrån att det var ett vapen eftersom du hörde skotten?

VT Hans Johansson: Neej, jag tittade till och då står mannen här med en pistol eller revolver och avlossar ... och sen åker jag fram alltså. Det är...


ADV Liljeros: Ja, du är ju hörd 1986-03-14 E9979-00-B här - det är sidan 302, och där är det upptaget på band, och då står det så här mittpå sidan:

"Jo, jag ligger på Sveavägen där och så ska jag vänta på grönt ljus"

, och så säger förhörsledaren:

"I vilken riktning är du på väg?"

och så säger du:

Mot

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 12 (22)

ADV Liljeros: inte vid Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Neej, och det är fel.


ADV Liljeros: Hur kan det komma sig att du lämnade sådana uppgifter till en början?

VT Hans Johansson: Nej, jag vet inte men det har ... jag har kommit på mig själv efteråt, jag har setat och åkt Sveavägen efteråt där och kommit på mig själv att jag kan inte ha stått däruppe utan jag måste alltså ha haft grönt ljus och åker upp och vänder däruppe och åker ned tillbaka.


ADV Liljeros: Ja, i och för sig kan du ju ha stått däruppe?

VT Hans Johansson: Mm...


ADV Liljeros: Och hört skotten och vänt där uppe och kört ner?

VT Hans Johansson: Ja... Nej, det gjorde jag inte utan jag stod på...


ADV Liljeros: Så det var en felbedömning vid de här första förhören då?

VT Hans Johansson: Jaa, det var en...ja.


ADV Liljeros: Hur var det, såg du något vapen över huvud taget?

VT Hans Johansson: Jaa.


ADV Liljeros: Jaa, är det alldeles klart det?

VT Hans Johansson: Det är klart, ja.


ADV Liljeros: Eller utgår du ifrån att det var ett vapen eftersom du hörde skotten?

VT Hans Johansson: Neej, jag tittade till och då står mannen här med en pistol eller revolver och avlossar ... och sen åker jag fram alltså. Det är...


ADV Liljeros: Ja, du är ju hörd 1986-03-14 E9979-00-B här - det är sidan 302, och där är det upptaget på band, och då står det så här mittpå sidan:

"Jo, jag ligger på Sveavägen där och så ska jag vänta på grönt ljus"

, och så säger förhörsledaren:

"I vilken riktning är du på väg?"

och så säger du:

Mot

B 847/88 s. 13 (22)

ADV Liljeros: Fortsätter att citera från E9979-00-B sidan 302

"Kungsgatan vid hörnet Apelbergsgatan ungefär.
Och sen smäller det bara ett ... till ett skott, och då tittar jag snett åt sidan och jag trodde det var en sån där raket eller nånting.
Då smäller det till ett till och då vänder jag mig om direkt och då ser jag en man som står med puffran ... eller inte puffran, men då hade han precis om man säger avlossat det där skottet och sticker i väg".

Och så säger förhörsledaren:

"Såg du att han hade ett vapen i handen?"

, och då säger du:

"Ja, nånting hade han i handen, det måste ha varit ett vapen."

VT Hans Johansson: Nej, det där ...


ADV Liljeros: Här får man ju en känsla av att du .. ohörbart .. du har inte sett något vapen?

VT Hans Johansson: Jo, det har jag gjort. Men det var en diskussion där med han som förhörde mig hur vapnet såg ut, om det var litet eller om det var ett stort.

Och då sade jag att det var en ... en pistol först, va, men sen har man ju kommit på sig själv med att det är en revolver alltså, och det blandar jag ihop alltså pistol med revolver alltså.


ADV Liljeros: Ja. Och sedan på sidan 304, det är i samma förhör med .. ohörbart .. så säger förhörsledaren:

"Det var två snabba skott alltså?"

, och då säger du:

"Ja, men inte direkt ... det måste ha varit något vapen, man måste ju ha kämpa för kanske, jag vet inte, men ... Men det var ungefär pang och sen pang igen direkt".

Här har du ju sagt det måste vara något vapen, det måste ju innebära att du inte var säker? Var det någon slutsats du drog?

VT Hans Johansson: Ja, jag vet inte, men jag har sett ett vapen i vilket fall.


ADV Liljeros: Du säger att du har sett ett vapen?

VT Hans Johansson: Ja.

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 13 (22)

ADV Liljeros: Fortsätter att citera från E9979-00-B sidan 302

"Kungsgatan vid hörnet Apelbergsgatan ungefär.
Och sen smäller det bara ett ... till ett skott, och då tittar jag snett åt sidan och jag trodde det var en sån där raket eller nånting.
Då smäller det till ett till och då vänder jag mig om direkt och då ser jag en man som står med puffran ... eller inte puffran, men då hade han precis om man säger avlossat det där skottet och sticker i väg".

Och så säger förhörsledaren:

"Såg du att han hade ett vapen i handen?"

, och då säger du:

"Ja, nånting hade han i handen, det måste ha varit ett vapen."

VT Hans Johansson: Nej, det där ...


ADV Liljeros: Här får man ju en känsla av att du .. ohörbart .. du har inte sett något vapen?

VT Hans Johansson: Jo, det har jag gjort. Men det var en diskussion där med han som förhörde mig hur vapnet såg ut, om det var litet eller om det var ett stort.

Och då sade jag att det var en ... en pistol först, va, men sen har man ju kommit på sig själv med att det är en revolver alltså, och det blandar jag ihop alltså pistol med revolver alltså.


ADV Liljeros: Ja. Och sedan på sidan 304, det är i samma förhör med .. ohörbart .. så säger förhörsledaren:

"Det var två snabba skott alltså?"

, och då säger du:

"Ja, men inte direkt ... det måste ha varit något vapen, man måste ju ha kämpa för kanske, jag vet inte, men ... Men det var ungefär pang och sen pang igen direkt".

Här har du ju sagt det måste vara något vapen, det måste ju innebära att du inte var säker? Var det någon slutsats du drog?

VT Hans Johansson: Ja, jag vet inte, men jag har sett ett vapen i vilket fall.


ADV Liljeros: Du säger att du har sett ett vapen?

VT Hans Johansson: Ja.

B 847/88 s. 14 (22)

ADV Liljeros: Och hur långt ifrån kan du ha varit vid det tillfället?

VT Hans Johansson: Jaa, jag vet inte, det är väl en ... vänsterfilen då på Sveavägen och över dit då, kan det vara 10 meter kanske.

Jag vet inte, det är svårt att uppskatta men jag ligger alltså i vänsterfilen på Sveavägen och sen är det över till andra sidan.


ADV Liljeros: Var bilen i rörelse när du såg detta eller hur är det?

VT Hans Johansson: Det var rött ljus och sen så slår det om till grönt precis när det händer, och då åker jag i väg också efteråt.


ADV Liljeros: Slår det om till rött just när du hör smällen?

VT Hans Johansson: Nej, det var rött och sen så slog det om till grönt, och då åker jag.


ADV Liljeros: Men i vilket moment? Jag undrar om du stod stilla när du såg och hörde den här första smällen?

VT Hans Johansson: Det var väl precis när ... när det blir grönt ljus, då börjar man ju åka fram litet sakta och då ...


ADV Liljeros: Och mannen som du ser, han hade någon jacka. Vad var det för färg på jackan, kan du säga det?

VT Hans Johansson: Nej, jag kommer inte ihåg det nu.


ADV Liljeros: Det minns du inte?

VT Hans Johansson: Neej.


ADV Liljeros: Minns du hur lång jackan var?

VT Hans Johansson: Jaa, den gick väl ned till midjan ungefär eller litet längre - ja, jag kommer inte riktigt ihåg hur den såg ut. Det är svårt, det är jättesvårt så här långt efter, tycker jag.


ADV Liljeros: Ja, du såg det här under ett kort ögonblick?

VT Hans Johansson: Jaa, just det. Och jag menar, jag har svårt med det

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 14 (22)

ADV Liljeros: Och hur långt ifrån kan du ha varit vid det tillfället?

VT Hans Johansson: Jaa, jag vet inte, det är väl en ... vänsterfilen då på Sveavägen och över dit då, kan det vara 10 meter kanske.

Jag vet inte, det är svårt att uppskatta men jag ligger alltså i vänsterfilen på Sveavägen och sen är det över till andra sidan.


ADV Liljeros: Var bilen i rörelse när du såg detta eller hur är det?

VT Hans Johansson: Det var rött ljus och sen så slår det om till grönt precis när det händer, och då åker jag i väg också efteråt.


ADV Liljeros: Slår det om till rött just när du hör smällen?

VT Hans Johansson: Nej, det var rött och sen så slog det om till grönt, och då åker jag.


ADV Liljeros: Men i vilket moment? Jag undrar om du stod stilla när du såg och hörde den här första smällen?

VT Hans Johansson: Det var väl precis när ... när det blir grönt ljus, då börjar man ju åka fram litet sakta och då ...


ADV Liljeros: Och mannen som du ser, han hade någon jacka. Vad var det för färg på jackan, kan du säga det?

VT Hans Johansson: Nej, jag kommer inte ihåg det nu.


ADV Liljeros: Det minns du inte?

VT Hans Johansson: Neej.


ADV Liljeros: Minns du hur lång jackan var?

VT Hans Johansson: Jaa, den gick väl ned till midjan ungefär eller litet längre - ja, jag kommer inte riktigt ihåg hur den såg ut. Det är svårt, det är jättesvårt så här långt efter, tycker jag.


ADV Liljeros: Ja, du såg det här under ett kort ögonblick?

VT Hans Johansson: Jaa, just det. Och jag menar, jag har svårt med det

B 847/88 s. 15 (22)

VT Hans Johansson: här med utseende och kläder och jag menar nu har man ju tappat ganska mycket på de här åren som har gått också.


ADV Liljeros: Och huvudbonad, kunde du säga någonting om det?

VT Hans Johansson: Ja, om det var något mörkt på huvudet i vilket fall.


ADV Liljeros: Kan han ha varit utan huvudbonad och hade mörkt hår?

VT Hans Johansson: Nej, jag minns inte.


ADV Liljeros: Sedan fortsätter du och kör tydligen upp till Apelbergsgatan och vänder där?

VT Hans Johansson: Ja.


ADV Liljeros: Och kör tillbaka och stannar ungefär var?

VT Hans Johansson: På platsen menar du där det hände?


ADV Liljeros: Ja?

VT Hans Johansson: Jag stannade alltså mitt emellan ... så att jag ser alltså in i Tunnelgatan på något sätt kan man säga.


ADV Liljeros: Och då talar du om att du ser någon man?

VT Hans Johansson: Jaa.


ADV Liljeros: Som skulle ha befunnit sig ungefär var?

VT Hans Johansson: Ja, när jag kommer fram då är han ju en bit inne i gången på Tunnelgatan in.


ADV Liljeros: Var det inte framme vid trapporna där som går upp till Malmskillnadsgatan?

VT Hans Johansson: Ja, jag minns inte exakt hur långt inne han var för att jag satt ju och jag menar jag är ju framme ganska snabbt på platsen där, så han springer ju alltså uppför trapporna.


ADV Liljeros: Det där med trapporna är ju tydligen någonting som du är rätt säker på?

VT Hans Johansson: Ja.


ADV Liljeros: Det är ju så att det är ju ganska mörkt där i hörnet utav Luntmakargatan och Tunnelgatan.

VT Hans Johansson: Jaa.

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 15 (22)

VT Hans Johansson: här med utseende och kläder och jag menar nu har man ju tappat ganska mycket på de här åren som har gått också.


ADV Liljeros: Och huvudbonad, kunde du säga någonting om det?

VT Hans Johansson: Ja, om det var något mörkt på huvudet i vilket fall.


ADV Liljeros: Kan han ha varit utan huvudbonad och hade mörkt hår?

VT Hans Johansson: Nej, jag minns inte.


ADV Liljeros: Sedan fortsätter du och kör tydligen upp till Apelbergsgatan och vänder där?

VT Hans Johansson: Ja.


ADV Liljeros: Och kör tillbaka och stannar ungefär var?

VT Hans Johansson: På platsen menar du där det hände?


ADV Liljeros: Ja?

VT Hans Johansson: Jag stannade alltså mitt emellan ... så att jag ser alltså in i Tunnelgatan på något sätt kan man säga.


ADV Liljeros: Och då talar du om att du ser någon man?

VT Hans Johansson: Jaa.


ADV Liljeros: Som skulle ha befunnit sig ungefär var?

VT Hans Johansson: Ja, när jag kommer fram då är han ju en bit inne i gången på Tunnelgatan in.


ADV Liljeros: Var det inte framme vid trapporna där som går upp till Malmskillnadsgatan?

VT Hans Johansson: Ja, jag minns inte exakt hur långt inne han var för att jag satt ju och jag menar jag är ju framme ganska snabbt på platsen där, så han springer ju alltså uppför trapporna.


ADV Liljeros: Det där med trapporna är ju tydligen någonting som du är rätt säker på?

VT Hans Johansson: Ja.


ADV Liljeros: Det är ju så att det är ju ganska mörkt där i hörnet utav Luntmakargatan och Tunnelgatan.

VT Hans Johansson: Jaa.

B 847/88 s. 16 (22)

ADV Liljeros: Det är det faktiskt ..ohörbart.. var det. Kan det ha varit en annan man som springer upp där?

VT Hans Johansson: Det kan det ju ha varit men jag tvivlar på det, va. Neej...


ADV Liljeros: Ja, det är ju ett långt avstånd, det är ju .. ohörbart .. meter eller någonting i den stilen?

VT Hans Johansson: Men i och för sig så sitter jag alltså och ropar i taxiradion.


ADV Liljeros: Mer än 75 meter till trapporna, det är 100 meter drygt till trapporna.

VT Hans Johansson: Mm. Men jag sitter ju alltså och ropar på taxiradion så att jag är ju fullt sysselsatt med det där också, så att kunna bedöma alltså exakt hur långt in han var det är omöjligt, för jag sitter ju och ropar att .. ohörbart .. på Stockholmsväxeln och sen på Solnaväxeln.


ADV Liljeros: Men dina svar måste väl innebära att det kan ha varit en annan person än den som sköt?

VT Hans Johansson: Ja, jag vet inte, det är 50/50 i såna fall, med 50 procent på det ...


ADV Liljeros: Ja, tack.

ORDFÖRANDEN: Du berättade om Lisbeth Palme som ... först säger du att hon "sprang omkring och skrek vi  måste  beställa operationsbord, vi  måste  beställa ambulans" med vad det betyder, kan man förstå eller något sådant där  ?

VT Hans Johansson: Jaa....


ORDF: Kan du förklara litet mer .. ohörbart .. hennes uppträdande?

VT Hans Johansson: Ja, det är väl det ... det jag minns ifrån henne där är att hon sprang omkring och ... eller ute på Sveavägen nästan i princip och gapade och skrek och ...

ORDF: Bedömde du hennes uppträdande som onaturligt på

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 16 (22)

ADV Liljeros: Det är det faktiskt ..ohörbart.. var det. Kan det ha varit en annan man som springer upp där?

VT Hans Johansson: Det kan det ju ha varit men jag tvivlar på det, va. Neej...


ADV Liljeros: Ja, det är ju ett långt avstånd, det är ju .. ohörbart .. meter eller någonting i den stilen?

VT Hans Johansson: Men i och för sig så sitter jag alltså och ropar i taxiradion.


ADV Liljeros: Mer än 75 meter till trapporna, det är 100 meter drygt till trapporna.

VT Hans Johansson: Mm. Men jag sitter ju alltså och ropar på taxiradion så att jag är ju fullt sysselsatt med det där också, så att kunna bedöma alltså exakt hur långt in han var det är omöjligt, för jag sitter ju och ropar att .. ohörbart .. på Stockholmsväxeln och sen på Solnaväxeln.


ADV Liljeros: Men dina svar måste väl innebära att det kan ha varit en annan person än den som sköt?

VT Hans Johansson: Ja, jag vet inte, det är 50/50 i såna fall, med 50 procent på det ...


ADV Liljeros: Ja, tack.

ORDFÖRANDEN: Du berättade om Lisbeth Palme som ... först säger du att hon "sprang omkring och skrek vi  måste  beställa operationsbord, vi  måste  beställa ambulans" med vad det betyder, kan man förstå eller något sådant där  ?

VT Hans Johansson: Jaa....


ORDF: Kan du förklara litet mer .. ohörbart .. hennes uppträdande?

VT Hans Johansson: Ja, det är väl det ... det jag minns ifrån henne där är att hon sprang omkring och ... eller ute på Sveavägen nästan i princip och gapade och skrek och ...

ORDF: Bedömde du hennes uppträdande som onaturligt på

B 847/88 s. 17 (22)

ORDF: något vis?

VT Hans Johansson: Nej, jag förstår henne fullständigt. Jag menar om hennes man har ju blivit nedskjuten och då skulle väl vilken människa som helst bli så där.


ORDF: Uppträdde hon förvirrat på något vis?

VT Hans Johansson: Ja, man fick ju ingen kontakt med henne alls tyckte jag, för jag gick ju fram då och tittade och försökte snacka litet grand med henne också, men det gick ju inte alls, så det...


ORDF: Vad ville du prata med henne om?

VT Hans Johansson: Nej, men man tyckte ju synd om människan i fråga som springer omkring där och behöver ju ha någon att prata med.


ORDF: De där yttrandena, såg du det mera som en omtanke om ...?

VT Hans Johansson: Ja, det är väl en naturlig grej som man har, man ...


ORDF: Jaha tack.

ÅKL Anders Helin: Ja, den här mannen som springer nu, när du först får se honom och har ställt bilen där vid Tunnelgatan då är han en bit in, va?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Anders Helin: Och sen följer du honom?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Anders Helin: Uppför trapporna. Springer han kontinuerligt hela tiden?

VT Hans Johansson:: Nja, jag minns .. ohörbart .. om han sprang hela tiden men ... nej, men ... jo, ... ja, jag minns ifrån det det här att det var stilen han sprang med och det är det enda jag kommer ihåg just hur det är med det.


ÅKL Anders Helin: Mm, det har du fäst dig vid, ja. Nej, du har sagt tidigare, ser du, den 14 mars vid förhöret E9979-00-B som försvara-

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 17 (22)

ORDF: något vis?

VT Hans Johansson: Nej, jag förstår henne fullständigt. Jag menar om hennes man har ju blivit nedskjuten och då skulle väl vilken människa som helst bli så där.


ORDF: Uppträdde hon förvirrat på något vis?

VT Hans Johansson: Ja, man fick ju ingen kontakt med henne alls tyckte jag, för jag gick ju fram då och tittade och försökte snacka litet grand med henne också, men det gick ju inte alls, så det...


ORDF: Vad ville du prata med henne om?

VT Hans Johansson: Nej, men man tyckte ju synd om människan i fråga som springer omkring där och behöver ju ha någon att prata med.


ORDF: De där yttrandena, såg du det mera som en omtanke om ...?

VT Hans Johansson: Ja, det är väl en naturlig grej som man har, man ...


ORDF: Jaha tack.

ÅKL Anders Helin: Ja, den här mannen som springer nu, när du först får se honom och har ställt bilen där vid Tunnelgatan då är han en bit in, va?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Anders Helin: Och sen följer du honom?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Anders Helin: Uppför trapporna. Springer han kontinuerligt hela tiden?

VT Hans Johansson:: Nja, jag minns .. ohörbart .. om han sprang hela tiden men ... nej, men ... jo, ... ja, jag minns ifrån det det här att det var stilen han sprang med och det är det enda jag kommer ihåg just hur det är med det.


ÅKL Anders Helin: Mm, det har du fäst dig vid, ja. Nej, du har sagt tidigare, ser du, den 14 mars vid förhöret E9979-00-B som försvara-

B 847/88 s. 18 (22)

ÅKL Anders Helin: ren var inne på, sidan 303, något ovanför mitten, så har du fått frågan utav förhörsledaren:

"Så när du hörde det andra skottet då vände du runt med bilen och dina passagerare?"

, och du svarar:

"Ja, jag åkte fram direkt dit och sen så började jag ropa efter taxiväxeln direkt, och när jag sitter i bilen så ser jag att han springer.
Då är han 25 meter in och vänder sig om och tittar till om det kommer nån snett bak...nån efter snett bak, men jag hinner aldrig se ansiktet på han. Han vänder sig om snabbt och så springer han vidare bara."

Väcker det här några minnen till livs?

VT Hans Johansson: Nej, det minns jag inte i dag alls. Det minns jag inte att jag har sagt.


ÅKL Anders Helin: Det minns du inte i dag, men kan du ha sagt på det här sättet, tror du? Det är ju ett bandinspelat förhör med dig.

VT Hans Johansson: Ja, jag vet inte, jag kommer inte ihåg det alls i dag.


ÅKL Anders Helin: Du kommer inte ihåg det i dag i alla fall?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Anders Helin: Nej. Och sen har du sagt litet längre fram i samma förhör, sidan 307 i mitten. Du får frågan:

"Såg du klart och tydligt att den här personen som sprang från platsen hade ett vapen?"

, och då säger du:

"Ja, nånting hade han i handen i vilket fall"

, och så säger förhörsledaren:

"Du kan inte urskilja om det var ett vapen? och är du säker på att det var den killen som du såg springa som var den som sköt?"

, och då säger du:

"Oh ja, det är jag hundra på."
"Det är du helt säker på?", säger förhörsledaren

, "Ja", svarar du, "helt hundra på, för han står...ja, hur ska jag förklara det, jag ser ju alltså att han, han står ju

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 18 (22)

ÅKL Anders Helin: ren var inne på, sidan 303, något ovanför mitten, så har du fått frågan utav förhörsledaren:

"Så när du hörde det andra skottet då vände du runt med bilen och dina passagerare?"

, och du svarar:

"Ja, jag åkte fram direkt dit och sen så började jag ropa efter taxiväxeln direkt, och när jag sitter i bilen så ser jag att han springer.
Då är han 25 meter in och vänder sig om och tittar till om det kommer nån snett bak...nån efter snett bak, men jag hinner aldrig se ansiktet på han. Han vänder sig om snabbt och så springer han vidare bara."

Väcker det här några minnen till livs?

VT Hans Johansson: Nej, det minns jag inte i dag alls. Det minns jag inte att jag har sagt.


ÅKL Anders Helin: Det minns du inte i dag, men kan du ha sagt på det här sättet, tror du? Det är ju ett bandinspelat förhör med dig.

VT Hans Johansson: Ja, jag vet inte, jag kommer inte ihåg det alls i dag.


ÅKL Anders Helin: Du kommer inte ihåg det i dag i alla fall?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Anders Helin: Nej. Och sen har du sagt litet längre fram i samma förhör, sidan 307 i mitten. Du får frågan:

"Såg du klart och tydligt att den här personen som sprang från platsen hade ett vapen?"

, och då säger du:

"Ja, nånting hade han i handen i vilket fall"

, och så säger förhörsledaren:

"Du kan inte urskilja om det var ett vapen? och är du säker på att det var den killen som du såg springa som var den som sköt?"

, och då säger du:

"Oh ja, det är jag hundra på."
"Det är du helt säker på?", säger förhörsledaren

, "Ja", svarar du, "helt hundra på, för han står...ja, hur ska jag förklara det, jag ser ju alltså att han, han står ju

B 847/88 s. 19 (22)

ÅKL Anders Helin:

"alltså bredvid då när det här händer, va, och då springer han och jag menar han är ju tätt intill både Lisbeth och Palme, och då springer han iväg upp på gatan."

Hur är det med det där, var det samma person du såg springa som du såg skjuta?

VT Hans Johansson: Ja, som sprang in - jodå, jodå, det gör jag.


ÅKL Anders Helin: Ja, det gör du.

VT Hans Johansson: Men det var just det här med trapporna, den sista biten som .. ohörbart .. men jag menar jag ser ju ganska långt .. ohörbart .. Men det är ju som sagt var, jag sitter ju alltså med taxiradion och sitter och snackar med den samtidigt också. Man kanske släpper blicken lite grand där något också.


ÅKL Anders Helin: Och sen har du också vid det här förhöret på sidan 305 överst, där har du fått frågan:

"Hur lång tid har du kontakt med honom, tills han blivit uppslukad av mörkret eller släpper du honom tidigare?"

Det är alltså den springande mannen det är frågan om, och då skulle du ha svarat:

"Nej, jag ser ju han till trapporna därborta tills han springer uppför åtminstone tre trappor."

Och förhörsledaren säger:

"Tre trappor eller tre steg?",

och du svarar:

"Ja, tre steg om man säger. Och sen höll jag på med taxiradion och sen gick jag ut och drev och sen kom polisen."

VT Hans Johansson: Nej, "tre steg", det är nog högre upp.


ÅKL Anders Helin: Men i dag minns du att han har sprungit längre uppför de här trapporna tydligen?

VT Hans Johansson: Jadå.


ÅKL Anders Helin: Ser du om det är någon annan som springer efter honom där?

VT Hans Johansson: Nej, jag har hört att det var några som hade sprun-

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 19 (22)

ÅKL Anders Helin:

"alltså bredvid då när det här händer, va, och då springer han och jag menar han är ju tätt intill både Lisbeth och Palme, och då springer han iväg upp på gatan."

Hur är det med det där, var det samma person du såg springa som du såg skjuta?

VT Hans Johansson: Ja, som sprang in - jodå, jodå, det gör jag.


ÅKL Anders Helin: Ja, det gör du.

VT Hans Johansson: Men det var just det här med trapporna, den sista biten som .. ohörbart .. men jag menar jag ser ju ganska långt .. ohörbart .. Men det är ju som sagt var, jag sitter ju alltså med taxiradion och sitter och snackar med den samtidigt också. Man kanske släpper blicken lite grand där något också.


ÅKL Anders Helin: Och sen har du också vid det här förhöret på sidan 305 överst, där har du fått frågan:

"Hur lång tid har du kontakt med honom, tills han blivit uppslukad av mörkret eller släpper du honom tidigare?"

Det är alltså den springande mannen det är frågan om, och då skulle du ha svarat:

"Nej, jag ser ju han till trapporna därborta tills han springer uppför åtminstone tre trappor."

Och förhörsledaren säger:

"Tre trappor eller tre steg?",

och du svarar:

"Ja, tre steg om man säger. Och sen höll jag på med taxiradion och sen gick jag ut och drev och sen kom polisen."

VT Hans Johansson: Nej, "tre steg", det är nog högre upp.


ÅKL Anders Helin: Men i dag minns du att han har sprungit längre uppför de här trapporna tydligen?

VT Hans Johansson: Jadå.


ÅKL Anders Helin: Ser du om det är någon annan som springer efter honom där?

VT Hans Johansson: Nej, jag har hört att det var några som hade sprun-

B 847/88 s. 2 (22)

Hans Johansson: en man som står med en pistol då i nacken så här och trycker av.

Och så åker jag upp till Apelbergsgatan där uppe och vänder och åker ned tillbaka dit ned till platsen och ropar på taxiradion där uppe.

Men jag kommer inte fram på Stockholmsväxeln, så att då ringer jag eller ropar jag upp Solnaväxeln, och dom svarar på en gång.

Och den här mannen springer i väg in i ... med Tunnelgatan där uppe, så att...


Åkl Helin: Du har stannat vid rödljusen vid Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Mm.


Åkl Helin: Är det flera bilar som står och väntar där?

VT Hans Johansson: Ja, jag står längst fram i vilket fall.


Åkl Helin: Jaha.

VT Hans Johansson: Och jag tittar ju inte utan vi sitter och snackar i bilen och jag hör bara en smäll och vi tittar alla som satt i bilen, och då frågade jag dom skall vi åka dit, sade jag. Och då såg då fallar han ihop då, Palme.


Åkl Helin: Mm. Du vet inte i vilken fil du står, inte?

VT Hans Johansson: Jo, vänsterfilen.


Åkl Helin: Vänstra filen?

VT Hans Johansson: Ja. Ja, jag skulle åka upp mot Kungsgatan och ned Kungsgatan vänster, va, så att jag stod där.


Åkl Helin: Men du svänger tydligen inte direkt där utan ...?

VT Hans Johansson: Nej, jag vet inte vad jag fick för mig där utan jag åker alltså upp till Apelbergsgatan.


Åkl Helin: Till nästa korsning, ja?

VT Hans Johansson: Ja, och åker ned där. Och jag har sagt tidigare att jag stod vid Apelbergsgatan men det är...jag har tänkt på det där efteråt, jag kan inte ha gjort det då.


Åkl Helin: Nej, nej, men du svänger uppe vid Apelbergsgatan, ja?

VT Hans Johansson: Ja, och åker ned fram där.

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 2 (22)

Hans Johansson: en man som står med en pistol då i nacken så här och trycker av.

Och så åker jag upp till Apelbergsgatan där uppe och vänder och åker ned tillbaka dit ned till platsen och ropar på taxiradion där uppe.

Men jag kommer inte fram på Stockholmsväxeln, så att då ringer jag eller ropar jag upp Solnaväxeln, och dom svarar på en gång.

Och den här mannen springer i väg in i ... med Tunnelgatan där uppe, så att...


Åkl Helin: Du har stannat vid rödljusen vid Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Mm.


Åkl Helin: Är det flera bilar som står och väntar där?

VT Hans Johansson: Ja, jag står längst fram i vilket fall.


Åkl Helin: Jaha.

VT Hans Johansson: Och jag tittar ju inte utan vi sitter och snackar i bilen och jag hör bara en smäll och vi tittar alla som satt i bilen, och då frågade jag dom skall vi åka dit, sade jag. Och då såg då fallar han ihop då, Palme.


Åkl Helin: Mm. Du vet inte i vilken fil du står, inte?

VT Hans Johansson: Jo, vänsterfilen.


Åkl Helin: Vänstra filen?

VT Hans Johansson: Ja. Ja, jag skulle åka upp mot Kungsgatan och ned Kungsgatan vänster, va, så att jag stod där.


Åkl Helin: Men du svänger tydligen inte direkt där utan ...?

VT Hans Johansson: Nej, jag vet inte vad jag fick för mig där utan jag åker alltså upp till Apelbergsgatan.


Åkl Helin: Till nästa korsning, ja?

VT Hans Johansson: Ja, och åker ned där. Och jag har sagt tidigare att jag stod vid Apelbergsgatan men det är...jag har tänkt på det där efteråt, jag kan inte ha gjort det då.


Åkl Helin: Nej, nej, men du svänger uppe vid Apelbergsgatan, ja?

VT Hans Johansson: Ja, och åker ned fram där.

B 847/88 s. 20 (22)

VT Hans Johansson: sprungit efter men jag har sett det i varje fall.


ÅKL Anders Helin: Du har inte sett det?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Anders Helin: Nej. - Ja, tack.

ORDF: Ja, jag har uppfattat att du till advokat Arne Liljeros sade att det var 50/50 chans och att du nu återgår till "hundra" ?

VT Hans Johansson: Nej, men det var ju här biten in där inne, det var ju någonting om att jag hade sett han sista biten borta vid trapporna, men det är ju fel det alltså. Jag ser han ju 20 - 30 meter in och sen springer han bort, så att det är samme man det är jag helt säker på. Men det är svårt, det är ju jättesvårt och det...


ORDF: Jaha. Ja, vi förstår det, men jag ville fråga för tydlighets skull.

VT Hans Johansson: Jo, jag förstår det.


ORDF: Ville advokat Arne Liljeros ställa ytterligare frågor på detta?

ADV Liljeros: Ja, .. ohörbart .. en fråga. Det är ju faktiskt så att det är ju uppåt 100 meter fram till trapporna där ifrån Tunnelgatan och det var då mörkt på platsen och dessutom var det arbetsbaracker och annat.

VT Hans Johansson: Ja, det var en på höger sida.


ADV Liljeros: Ja, det kan inte vara möjligt, påstår jag, att du kan ha sett att ... påstå att ... eller säga att det var samme man vid trapporna som du såg ifrån början här ifrån Sveavägen.

VT Hans Johansson: Det är ju inte becksvart utan det är ju...


ADV Liljeros: Ja, det var bra skumt i alla fall.

VT Hans Johansson: Ja.


ADV Liljeros: Bra mörkt, det var var det faktiskt.

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 20 (22)

VT Hans Johansson: sprungit efter men jag har sett det i varje fall.


ÅKL Anders Helin: Du har inte sett det?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Anders Helin: Nej. - Ja, tack.

ORDF: Ja, jag har uppfattat att du till advokat Arne Liljeros sade att det var 50/50 chans och att du nu återgår till "hundra" ?

VT Hans Johansson: Nej, men det var ju här biten in där inne, det var ju någonting om att jag hade sett han sista biten borta vid trapporna, men det är ju fel det alltså. Jag ser han ju 20 - 30 meter in och sen springer han bort, så att det är samme man det är jag helt säker på. Men det är svårt, det är ju jättesvårt och det...


ORDF: Jaha. Ja, vi förstår det, men jag ville fråga för tydlighets skull.

VT Hans Johansson: Jo, jag förstår det.


ORDF: Ville advokat Arne Liljeros ställa ytterligare frågor på detta?

ADV Liljeros: Ja, .. ohörbart .. en fråga. Det är ju faktiskt så att det är ju uppåt 100 meter fram till trapporna där ifrån Tunnelgatan och det var då mörkt på platsen och dessutom var det arbetsbaracker och annat.

VT Hans Johansson: Ja, det var en på höger sida.


ADV Liljeros: Ja, det kan inte vara möjligt, påstår jag, att du kan ha sett att ... påstå att ... eller säga att det var samme man vid trapporna som du såg ifrån början här ifrån Sveavägen.

VT Hans Johansson: Det är ju inte becksvart utan det är ju...


ADV Liljeros: Ja, det var bra skumt i alla fall.

VT Hans Johansson: Ja.


ADV Liljeros: Bra mörkt, det var var det faktiskt.

B 847/88 s. 21 (22)

VT Hans Johansson: Ja, det är svårt, jag tycker att det är jättesvårt allting. När man har tänkt och tänkt och tänkt de här tre åren själv, va, man har försökt att laborera det själv, va, hur var det, vad har jag sett och vad har jag gjort osv, det...


ADV Liljeros: Vet du vilken sida som vederbörande sprang på förresten?

VT Hans Johansson: Jaa, vänster sida, för det var en barack på höger sida.


ADV Liljeros: Men i dag ... ja, jag har fattat dina svar ändå som du kan inte bestämt påstå att det var samme man .. ohörbart ..

VT Hans Johansson: Som springer in i Tunnelgatans mynning, det är samme man som avlossar skottet, det är jag säker på, men sen om han kan ha svängt till höger någonting och sen att det har ... om det är nu så enormt, att han svänger till höger eller vänster Luntmakargatan och sen att det dyker upp någon ny människa som springer uppför trapporna det ... det tvivlar jag på.


ADV Liljeros: Nej, men vi kommer så småningom i målet till att en man, en annan person, har sprungit upp de här trapporna, men det skall jag inte gå in på närmare.

VT Hans Johansson: Nej.


ADV Liljeros: Men vad jag vill mena det är ju det helt enkelt att du kan inte utesluta att det är en annan person som har sprungit uppför trapporna, när du gör dina iakttagelser?

VT Hans Johansson: Nej, det är svårt. Nej, jag vill inte uttala mig om det. Jag tycker det är fruktansvärt svårt.


ADVOKAT LARS EKMAN: .. ohörbart .. om någon rekonstruktion på platsen?

VT Hans Johansson: Jaa.


ADV Ekman: Kommer du ihåg då var du pekade ut att du hade

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 21 (22)

VT Hans Johansson: Ja, det är svårt, jag tycker att det är jättesvårt allting. När man har tänkt och tänkt och tänkt de här tre åren själv, va, man har försökt att laborera det själv, va, hur var det, vad har jag sett och vad har jag gjort osv, det...


ADV Liljeros: Vet du vilken sida som vederbörande sprang på förresten?

VT Hans Johansson: Jaa, vänster sida, för det var en barack på höger sida.


ADV Liljeros: Men i dag ... ja, jag har fattat dina svar ändå som du kan inte bestämt påstå att det var samme man .. ohörbart ..

VT Hans Johansson: Som springer in i Tunnelgatans mynning, det är samme man som avlossar skottet, det är jag säker på, men sen om han kan ha svängt till höger någonting och sen att det har ... om det är nu så enormt, att han svänger till höger eller vänster Luntmakargatan och sen att det dyker upp någon ny människa som springer uppför trapporna det ... det tvivlar jag på.


ADV Liljeros: Nej, men vi kommer så småningom i målet till att en man, en annan person, har sprungit upp de här trapporna, men det skall jag inte gå in på närmare.

VT Hans Johansson: Nej.


ADV Liljeros: Men vad jag vill mena det är ju det helt enkelt att du kan inte utesluta att det är en annan person som har sprungit uppför trapporna, när du gör dina iakttagelser?

VT Hans Johansson: Nej, det är svårt. Nej, jag vill inte uttala mig om det. Jag tycker det är fruktansvärt svårt.


ADVOKAT LARS EKMAN: .. ohörbart .. om någon rekonstruktion på platsen?

VT Hans Johansson: Jaa.


ADV Ekman: Kommer du ihåg då var du pekade ut att du hade

B 847/88 s. 22 (22)

ADV Ekman: stått med bilen då du sett...?

VT Hans Johansson: Ja, då sade jag ju Apelbergsgatan men det är ju helt fel.


ADV Ekman: Det var dina minnesbilder även på platsen när du stod och tittade in där.

VT Hans Johansson: .. ohörbart ..?


ADV Ekman: Ja, när du är där på platsen och du beskriver för för polisen var du hade stannat och kört osv, då ville du minnas att du hade stannat vid trafikljusen på Apelbergsgatan?

VT Hans Johansson: Ja, just det. Men jag har tänkt på det, jag har åkt samma sträcka och jag har lagt märke till det där, jag kan inte ha stått där uppe, jag måste ha stått på Sveavägen-Tunnelgatan. Jag kan ju sitta här och ljuga och säga att jag setat på Apelbergsgatan, men jag har ju inte gjort det. Så jag menar det är bättre att säga som det är i stället, tycker jag.


ADV Ekman: Jaha, tack.

ORDF: Betyder detta sista att du såg till vänster, precis rakt till vänster om dig när du såg de här tre personerna?

VT Hans Johansson: Ja.


ORDF: Och inte snett bakåt alltså?

VT Hans Johansson: Nej, precis. Jag sitter precis så jag har alltså...


ORDF: Jaha, då är förhöret avslutat.

från fonetisk direktupptagning i hörbara delar rätt utskrivet; betygar

R. Aalvik

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 22 (22)

ADV Ekman: stått med bilen då du sett...?

VT Hans Johansson: Ja, då sade jag ju Apelbergsgatan men det är ju helt fel.


ADV Ekman: Det var dina minnesbilder även på platsen när du stod och tittade in där.

VT Hans Johansson: .. ohörbart ..?


ADV Ekman: Ja, när du är där på platsen och du beskriver för för polisen var du hade stannat och kört osv, då ville du minnas att du hade stannat vid trafikljusen på Apelbergsgatan?

VT Hans Johansson: Ja, just det. Men jag har tänkt på det, jag har åkt samma sträcka och jag har lagt märke till det där, jag kan inte ha stått där uppe, jag måste ha stått på Sveavägen-Tunnelgatan. Jag kan ju sitta här och ljuga och säga att jag setat på Apelbergsgatan, men jag har ju inte gjort det. Så jag menar det är bättre att säga som det är i stället, tycker jag.


ADV Ekman: Jaha, tack.

ORDF: Betyder detta sista att du såg till vänster, precis rakt till vänster om dig när du såg de här tre personerna?

VT Hans Johansson: Ja.


ORDF: Och inte snett bakåt alltså?

VT Hans Johansson: Nej, precis. Jag sitter precis så jag har alltså...


ORDF: Jaha, då är förhöret avslutat.

från fonetisk direktupptagning i hörbara delar rätt utskrivet; betygar

R. Aalvik

B 847/88 s. 3 (22)

ÅKL Helin: Ja, och var ställer du bilen sen då?

VT Hans Johansson: Jag ställer den precis så jag ser Tunnelgatan upp, så jag ser ju alltså hela gången upp på ... och sen sitter jag kvar en liten stund och tittar.

Sedan gick jag ut och då sprang Lisbeth där omkring och skrek att ring och beställ operationsbord, ring och beställ ambulans och allt sånt där.


ÅKL Helin: Mm. Nej, men vi skall knyta an litet till början här. När du står vid Tunnelgatan och du hör att det smäller och så tittar du till mot vänster då?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Den här bilen, vad är det för bil du har förresten då?

VT Hans Johansson: Ja, det är en Mercedes, en vit Mercedes.


ÅKL Helin: En vit Mercedes, ja. Och du hade hur många passagerare?

VT Hans Johansson: Ja, jag tror jag hade två eller tre stycken i, jag minns inte riktigt hur många det var men det var...


ÅKL Helin: Du uppfattade det som en ganska svag smäll tydligen då?

VT Hans Johansson: Ja, det var som en en slags om man säger en ollonpistol eller vad som helst som man ... och i och för sig så sitter vi i bilen, va, vi sitter och snackar och så där.


ÅKL Helin: Ja, det kan väl .. ohörbart .. också. Och det första du ser när du tittar åt det där hållet när smällen, vad är det, kan du beskriva det?

VT Hans Johansson: Jaa, det är ju ... det första jag ser alltså det är ju han smäller med eller han har en pistol då som han riktar ned i nacken på honom och sen så ramlar han ihop, Palme då väl.


ÅKL Helin: Mm..

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 3 (22)

ÅKL Helin: Ja, och var ställer du bilen sen då?

VT Hans Johansson: Jag ställer den precis så jag ser Tunnelgatan upp, så jag ser ju alltså hela gången upp på ... och sen sitter jag kvar en liten stund och tittar.

Sedan gick jag ut och då sprang Lisbeth där omkring och skrek att ring och beställ operationsbord, ring och beställ ambulans och allt sånt där.


ÅKL Helin: Mm. Nej, men vi skall knyta an litet till början här. När du står vid Tunnelgatan och du hör att det smäller och så tittar du till mot vänster då?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Den här bilen, vad är det för bil du har förresten då?

VT Hans Johansson: Ja, det är en Mercedes, en vit Mercedes.


ÅKL Helin: En vit Mercedes, ja. Och du hade hur många passagerare?

VT Hans Johansson: Ja, jag tror jag hade två eller tre stycken i, jag minns inte riktigt hur många det var men det var...


ÅKL Helin: Du uppfattade det som en ganska svag smäll tydligen då?

VT Hans Johansson: Ja, det var som en en slags om man säger en ollonpistol eller vad som helst som man ... och i och för sig så sitter vi i bilen, va, vi sitter och snackar och så där.


ÅKL Helin: Ja, det kan väl .. ohörbart .. också. Och det första du ser när du tittar åt det där hållet när smällen, vad är det, kan du beskriva det?

VT Hans Johansson: Jaa, det är ju ... det första jag ser alltså det är ju han smäller med eller han har en pistol då som han riktar ned i nacken på honom och sen så ramlar han ihop, Palme då väl.


ÅKL Helin: Mm..

B 847/88 s. 4 (22)

VT Hans Johansson: Men sen åker jag upp och runt, va, så att ... men sen när jag kommer ned då står ju Lisbeth Palme upp där, har jag för mig.


ÅKL Helin: Mm .. men vänta nu ett tag. Hur många personer är det du se?

VT Hans Johansson: Jaa, det var nog tre stycken.


ÅKL Helin: Det var tre stycken?

VT Hans Johansson: Max fyra...nej, tre måste dom ha varit.


ÅKL Helin: Tre?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Och du ser tydligen hur gärningsmannen står med armarna utsträckta?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Och håller ett vapen i hand?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Hör du mer än ett skott?

VT Hans Johansson: Jag hör ju ett skott och sen så tittar jag ut till vänster och då smäller det sista skottet av.


ÅKL Helin: Och då smäller det till igen, ja?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Ja, det blev då två skott där sammanlagt.

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Ja, så du har alltså i realiteten sett gärningsmannen stå med vapnet och skjuta då?

VT Hans Johansson: Vad sa?


ÅKL Helin: Du har ju i realiteten sett hur gärningsmannen står med vapen i hand och skjuter, i varje fall det andra skottet?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Släpper du kontakten med dessa här sedan när du kör runt eller...?

VT Hans Johansson: Ja, jag åker ju upp, upp där, och sen åker jag ju

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 4 (22)

VT Hans Johansson: Men sen åker jag upp och runt, va, så att ... men sen när jag kommer ned då står ju Lisbeth Palme upp där, har jag för mig.


ÅKL Helin: Mm .. men vänta nu ett tag. Hur många personer är det du se?

VT Hans Johansson: Jaa, det var nog tre stycken.


ÅKL Helin: Det var tre stycken?

VT Hans Johansson: Max fyra...nej, tre måste dom ha varit.


ÅKL Helin: Tre?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Och du ser tydligen hur gärningsmannen står med armarna utsträckta?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Och håller ett vapen i hand?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Hör du mer än ett skott?

VT Hans Johansson: Jag hör ju ett skott och sen så tittar jag ut till vänster och då smäller det sista skottet av.


ÅKL Helin: Och då smäller det till igen, ja?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Ja, det blev då två skott där sammanlagt.

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Ja, så du har alltså i realiteten sett gärningsmannen stå med vapnet och skjuta då?

VT Hans Johansson: Vad sa?


ÅKL Helin: Du har ju i realiteten sett hur gärningsmannen står med vapen i hand och skjuter, i varje fall det andra skottet?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Släpper du kontakten med dessa här sedan när du kör runt eller...?

VT Hans Johansson: Ja, jag åker ju upp, upp där, och sen åker jag ju

B 847/88 s. 5 (22)

VT Hans Johansson: runt då och fram till platsen.


ÅKL Helin: Men ser du någonting mera innan du sticker i väg med bilen upp till Apelbergsgatan?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Helin: Det gör du inte utan det här är vad du ser då?

VT Hans Johansson: Ja. Och så gick det så fort allting .. ohörbart ..


ÅKL Helin: Ja, jo, jag förstår det. Du har inte sett den här gärningsmannen springa bort, inte? Jag tyckte du sade att han försvann in...?

VT Hans Johansson: Jo, han sprang bort mot Tunnelgatan.


ÅKL Helin: Är det innan du själv kör upp till Apelbergsgatan det?

VT Hans Johansson: Nej, jag åker ju fram och ställer mig så jag ser alltså in, så jag är ju på platsen nästan.


ÅKL Helin: Ja, så att det är när du har kommit tillbaka och gjort svängen, är det då du ser gärningsmannen springa?

VT Hans Johansson:: Ja.


ÅKL Helin: Jaha.

VT Hans Johansson:: Jag gör den där U-svängen vid Apelbergsgatan och ställer mig där. Jag sitter och har på taxiradion för jag ser ju efter hela vägen.


ÅKL Helin:: Jo, jo, men då är jag med, då är jag med. Så när du kommer tillbaka efter att ha gjort den här svängen då ser du gärningsmannen på nytt då?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Samma man som har skjutit alltså?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Var är han då någonstans?

VT Hans Johansson: Ja, då är han väl en...ja, vad kan det ha varit ... 20 meter in eller något sådant där. Ja, det är svårt att säga exakt men han var en bit in i vilket fall.

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 5 (22)

VT Hans Johansson: runt då och fram till platsen.


ÅKL Helin: Men ser du någonting mera innan du sticker i väg med bilen upp till Apelbergsgatan?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Helin: Det gör du inte utan det här är vad du ser då?

VT Hans Johansson: Ja. Och så gick det så fort allting .. ohörbart ..


ÅKL Helin: Ja, jo, jag förstår det. Du har inte sett den här gärningsmannen springa bort, inte? Jag tyckte du sade att han försvann in...?

VT Hans Johansson: Jo, han sprang bort mot Tunnelgatan.


ÅKL Helin: Är det innan du själv kör upp till Apelbergsgatan det?

VT Hans Johansson: Nej, jag åker ju fram och ställer mig så jag ser alltså in, så jag är ju på platsen nästan.


ÅKL Helin: Ja, så att det är när du har kommit tillbaka och gjort svängen, är det då du ser gärningsmannen springa?

VT Hans Johansson:: Ja.


ÅKL Helin: Jaha.

VT Hans Johansson:: Jag gör den där U-svängen vid Apelbergsgatan och ställer mig där. Jag sitter och har på taxiradion för jag ser ju efter hela vägen.


ÅKL Helin:: Jo, jo, men då är jag med, då är jag med. Så när du kommer tillbaka efter att ha gjort den här svängen då ser du gärningsmannen på nytt då?

VT Hans Johansson: Jaa.


ÅKL Helin: Samma man som har skjutit alltså?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Var är han då någonstans?

VT Hans Johansson: Ja, då är han väl en...ja, vad kan det ha varit ... 20 meter in eller något sådant där. Ja, det är svårt att säga exakt men han var en bit in i vilket fall.

B 847/88 s. 6 (22)

ÅKL Helin: Han var en bit in på Tunnelgatan i alla fall?

VT Hans Johansson: Ja. Och sen sitter jag och hörde på det på taxiradion när jag ... ohörbart ...


ÅKL Helin: Och då sitter du kvar i din bil där har du sagt?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Och mixtrar med radion alltså?

VT Hans Johansson: Ja, precis. Men de kunderna som jag hade i bilen de gick ut och den ena kvinnan gjorde mun-mot-mun-metoden där på honom, så att ...


ÅKL Helin: Men den här gärningsmannen nu då, har du någon minnesbild av honom hur han såg ut eller var klädd eller sådana där saker?

VT Hans Johansson: Ja, jag minns inte så där jättemycket utav ... Han var väl kraftigt byggd .. ohörbart .. han hade någon jacka på sig, någon ... om det var någon halvlång typ eller någonting - nej, jag minns inte precis, ärligt talat. Det är svårt där, utan jag kommer bara ihåg springstilen som han hade.


ÅKL Helin: Jaså?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Var det något särskilt med den då?

VT Hans Johansson: Jaa, han har en rullande - det har jag sagt förut, att jag tyckte han såg ut som en elefant när han sprang ungefär, va, men ... ja, det var en rullande gång om man säger, va. Det var väl det mesta jag kommer ihåg utav ...


ÅKL Helin: Det är det som har fastnat i minnet på dig då?

VT Hans Johansson: Ja, det är det enda som har fastnat i minnet.


ÅKL Helin: Hans sätt att springa, som en elefant eller ...?

VT Hans Johansson: Ja, och rullande stil alltså, det är det enda.


ÅKL Helin: En rullande stil, ja. Någon har sagt tidigare att han "lunkade" där, men kan det stämma det?

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 6 (22)

ÅKL Helin: Han var en bit in på Tunnelgatan i alla fall?

VT Hans Johansson: Ja. Och sen sitter jag och hörde på det på taxiradion när jag ... ohörbart ...


ÅKL Helin: Och då sitter du kvar i din bil där har du sagt?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Och mixtrar med radion alltså?

VT Hans Johansson: Ja, precis. Men de kunderna som jag hade i bilen de gick ut och den ena kvinnan gjorde mun-mot-mun-metoden där på honom, så att ...


ÅKL Helin: Men den här gärningsmannen nu då, har du någon minnesbild av honom hur han såg ut eller var klädd eller sådana där saker?

VT Hans Johansson: Ja, jag minns inte så där jättemycket utav ... Han var väl kraftigt byggd .. ohörbart .. han hade någon jacka på sig, någon ... om det var någon halvlång typ eller någonting - nej, jag minns inte precis, ärligt talat. Det är svårt där, utan jag kommer bara ihåg springstilen som han hade.


ÅKL Helin: Jaså?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Var det något särskilt med den då?

VT Hans Johansson: Jaa, han har en rullande - det har jag sagt förut, att jag tyckte han såg ut som en elefant när han sprang ungefär, va, men ... ja, det var en rullande gång om man säger, va. Det var väl det mesta jag kommer ihåg utav ...


ÅKL Helin: Det är det som har fastnat i minnet på dig då?

VT Hans Johansson: Ja, det är det enda som har fastnat i minnet.


ÅKL Helin: Hans sätt att springa, som en elefant eller ...?

VT Hans Johansson: Ja, och rullande stil alltså, det är det enda.


ÅKL Helin: En rullande stil, ja. Någon har sagt tidigare att han "lunkade" där, men kan det stämma det?

B 847/88 s. 7 (22)

VT Hans Johansson: Jaa, ja.


ÅKL Helin: Jaha, men i övrigt minns ...

VT Hans Johansson: - Men det gick inte fort, inte.


ÅKL Helin: Ja, förlåt...?

VT Hans Johansson: Det gick inte fort för honom att springa.


ÅKL Helin: Nej, nej. Du sade att när du ser honom så är han en bit in på Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Helin: Men du kan inte säga hur långt. Hur länge har du honom under observation, så att säga?

VT Hans Johansson: Nej, jag ser honom ju hela vägen ända upp, uppför trapporna.


ÅKL Helin: Du ser honom springa uppför trapporna också?

VT Hans Johansson: Ja. Och sen är han ju helt borta, sen.


ÅKL Helin: Och sen är han borta?

VT Hans Johansson: Ja, och sen gick jag ur bilen också då. Eller jag gick väl ur innan han hade nått toppen om man säger på...


ÅKL Helin: Jaha, men du har sett honom börja springa uppför trapporna i alla fall?

VT Hans Johansson: Jaa. Mm.


ÅKL Helin: Det är rätt många trappor upp till ...

VT Hans Johansson: Ja, det är en hel del upp där.


ÅKL Helin: Och du ser honom hela vägen upp till Malmskillnadsgatan?

VT Hans Johansson: Nä...ja, jag gick ju ur bilen och då var han inte ända uppe om man säger, utan då gick jag ur för jag skulle titta hur läget va osv, va?


ÅKL Helin: Mm.

VT Hans Johansson: För man fick ju en liten chock där samtidigt som man...


ÅKL Helin: Jo, det är klart.

VT Hans Johansson: Ja, och då gick jag ut.

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 7 (22)

VT Hans Johansson: Jaa, ja.


ÅKL Helin: Jaha, men i övrigt minns ...

VT Hans Johansson: - Men det gick inte fort, inte.


ÅKL Helin: Ja, förlåt...?

VT Hans Johansson: Det gick inte fort för honom att springa.


ÅKL Helin: Nej, nej. Du sade att när du ser honom så är han en bit in på Tunnelgatan?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Helin: Men du kan inte säga hur långt. Hur länge har du honom under observation, så att säga?

VT Hans Johansson: Nej, jag ser honom ju hela vägen ända upp, uppför trapporna.


ÅKL Helin: Du ser honom springa uppför trapporna också?

VT Hans Johansson: Ja. Och sen är han ju helt borta, sen.


ÅKL Helin: Och sen är han borta?

VT Hans Johansson: Ja, och sen gick jag ur bilen också då. Eller jag gick väl ur innan han hade nått toppen om man säger på...


ÅKL Helin: Jaha, men du har sett honom börja springa uppför trapporna i alla fall?

VT Hans Johansson: Jaa. Mm.


ÅKL Helin: Det är rätt många trappor upp till ...

VT Hans Johansson: Ja, det är en hel del upp där.


ÅKL Helin: Och du ser honom hela vägen upp till Malmskillnadsgatan?

VT Hans Johansson: Nä...ja, jag gick ju ur bilen och då var han inte ända uppe om man säger, utan då gick jag ur för jag skulle titta hur läget va osv, va?


ÅKL Helin: Mm.

VT Hans Johansson: För man fick ju en liten chock där samtidigt som man...


ÅKL Helin: Jo, det är klart.

VT Hans Johansson: Ja, och då gick jag ut.

B 847/88 s. 8 (22)

ÅKL Helin: Då gick du ut. Fick du någon uppfattning om vad slags vapen han hade där?

VT Hans Johansson: Ja, det var en lång apparat, om det var en lång ... en lång sån där revolver.


ÅKL Helin: En lång revolver, ja som hade en pipa alltså på...?

VT Hans Johansson: Mm ... en lång pipa bakom ...


ÅKL Helin: Har du sett någon mynningsflamma eller någonting sånt där?

VT Hans Johansson: Nej, det...


ÅKL Helin: Det har du inget minne av?

VT Hans Johansson: ... tänkte jag aldrig ... lade jag aldrig märke till för att det gick så fort att man tittade till och ...


ÅKL Helin: Men i det ögonblick som han skjuter och du ser så att säga det andra skottet, eller hör det andra skottet, då står han alldeles intill paret Palme då?

VT Hans Johansson: Ja, det gjorde han.


ÅKL Helin: Har du sett honom börja springa därifrån?

VT Hans Johansson: När jag kommer fram dä är han ju en bit in.


ÅKL Helin: Ja, men dessförinnan, menar jag?

VT Hans Johansson: Neej.


ÅKL Helin: Det har du inte gjort?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Helin: Hur långt - det här är också väldigt svårt att ange, det förstår jag, men hur lång tid kan det ha tagit för dig från det att du passerar Tunnelgatan, gör U-svängen vid Apelbergsgatan och sen kommer tillbaka ned hit?

VT Hans Johansson: Ja, det blir ju grönt ljus, så att jag åker ju upp direkt då där. Ja, det är svårt att uppskatta men...


ÅKL Helin: Är det gasen i botten eller...?

VT Hans Johansson: Ja, det är det i princip alltså.


ÅKL Helin: Ja.

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 8 (22)

ÅKL Helin: Då gick du ut. Fick du någon uppfattning om vad slags vapen han hade där?

VT Hans Johansson: Ja, det var en lång apparat, om det var en lång ... en lång sån där revolver.


ÅKL Helin: En lång revolver, ja som hade en pipa alltså på...?

VT Hans Johansson: Mm ... en lång pipa bakom ...


ÅKL Helin: Har du sett någon mynningsflamma eller någonting sånt där?

VT Hans Johansson: Nej, det...


ÅKL Helin: Det har du inget minne av?

VT Hans Johansson: ... tänkte jag aldrig ... lade jag aldrig märke till för att det gick så fort att man tittade till och ...


ÅKL Helin: Men i det ögonblick som han skjuter och du ser så att säga det andra skottet, eller hör det andra skottet, då står han alldeles intill paret Palme då?

VT Hans Johansson: Ja, det gjorde han.


ÅKL Helin: Har du sett honom börja springa därifrån?

VT Hans Johansson: När jag kommer fram dä är han ju en bit in.


ÅKL Helin: Ja, men dessförinnan, menar jag?

VT Hans Johansson: Neej.


ÅKL Helin: Det har du inte gjort?

VT Hans Johansson: Nej.


ÅKL Helin: Hur långt - det här är också väldigt svårt att ange, det förstår jag, men hur lång tid kan det ha tagit för dig från det att du passerar Tunnelgatan, gör U-svängen vid Apelbergsgatan och sen kommer tillbaka ned hit?

VT Hans Johansson: Ja, det blir ju grönt ljus, så att jag åker ju upp direkt då där. Ja, det är svårt att uppskatta men...


ÅKL Helin: Är det gasen i botten eller...?

VT Hans Johansson: Ja, det är det i princip alltså.


ÅKL Helin: Ja.

B 847/88 s. 9 (22)

VT Hans Johansson: För det kommer ju bilar som står ... uppifrån Kungsgatan sett, så att jag får ju trycka mig in emellan dem för att åka ned där.


ÅKL Helin: Det tar inte lång stund det där då?

VT Hans Johansson: Nej, det gör det inte.


ÅKL Helin: Och du sitter kvar i bilen ett tag och försöker få kontakt med radion då?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Helin: Och sen går du ur?

VT Hans Johansson: Sen går jag ur, ja.


ÅKL Helin: Ja, och då har dina passagerare redan stuckit ut och börjat ge mun-mot-mun-metoden?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Är det mycket mycket folk då på platsen där?

VT Hans Johansson: På platsen så är det ju en hel del faktiskt där.


ÅKL Helin: Det är det?

VT Hans Johansson: Folk sprang omkring och skrek och då började ju ... för då hade alla samlats då, va, som hade varit i närheten, så att ... Men det är svårt att uppskatta hur många det var.


ÅKL Helin: Hur länge var du kvar där då?

VT Hans Johansson: Jag var kvar till ambulansen hade åkt därifrån, och sen åkte vi i väg, så att jag tog med mig kunderna i väg igen och åkte ned till Albatross där.


ÅKL Helin: Fick du något intryck av Lisbeth Palme när du kommer tillbaka .. ohörbart ..? Hade du någon kontakt med henne från början?

VT Hans Johansson: Nej, det var svårt att få kontakt med henne där, hon sprang ju omkring vet du och skrek.


ÅKL Helin: Ja.

VT Hans Johansson: - Och det kan man ju förstå också, det var ju hennes

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

Ann-1989-06 KH12579-28 TR vittnesförhör Hans Johansson.pdf

B 847/88 s. 9 (22)

VT Hans Johansson: För det kommer ju bilar som står ... uppifrån Kungsgatan sett, så att jag får ju trycka mig in emellan dem för att åka ned där.


ÅKL Helin: Det tar inte lång stund det där då?

VT Hans Johansson: Nej, det gör det inte.


ÅKL Helin: Och du sitter kvar i bilen ett tag och försöker få kontakt med radion då?

VT Hans Johansson: Mm.


ÅKL Helin: Och sen går du ur?

VT Hans Johansson: Sen går jag ur, ja.


ÅKL Helin: Ja, och då har dina passagerare redan stuckit ut och börjat ge mun-mot-mun-metoden?

VT Hans Johansson: Ja.


ÅKL Helin: Är det mycket mycket folk då på platsen där?

VT Hans Johansson: På platsen så är det ju en hel del faktiskt där.


ÅKL Helin: Det är det?

VT Hans Johansson: Folk sprang omkring och skrek och då började ju ... för då hade alla samlats då, va, som hade varit i närheten, så att ... Men det är svårt att uppskatta hur många det var.


ÅKL Helin: Hur länge var du kvar där då?

VT Hans Johansson: Jag var kvar till ambulansen hade åkt därifrån, och sen åkte vi i väg, så att jag tog med mig kunderna i väg igen och åkte ned till Albatross där.


ÅKL Helin: Fick du något intryck av Lisbeth Palme när du kommer tillbaka .. ohörbart ..? Hade du någon kontakt med henne från början?

VT Hans Johansson: Nej, det var svårt att få kontakt med henne där, hon sprang ju omkring vet du och skrek.


ÅKL Helin: Ja.

VT Hans Johansson: - Och det kan man ju förstå också, det var ju hennes