wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/381

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.06 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


mendationsbrev. Polisman A åtog sig att undersöka möjligheterna att an-

skaffa utrustning, vilket Per K meddelade Ebbe Carlsson, Walter K och Jan

B. Något senare besökte Walter K och Per K ”Robban” på SÄK:s tekniska

byrå. Walter K kände ”Robban” sedan tidigare. Lämplig utrustning

diskuterades och Walter K skrev efter ”Robbans” rådgivning en lista på

vad som behövdes. Denna lista gav Per K senare till polisman A med be-

skedet att utrustningen behövdes så fort som möjligt.

Ebbe Carlsson hade redan i januari genom en privat kontakt, affärsmannen

Tomas F, tillsett att likvida medel fanns tillgängliga för källa A:s vistelse i

Sverige och för andra uppkommande utredningsbehov. Åhmansson var

enligt Ebbe Carlsson redan från början informerad om detta. Frågan kom

dessutom på tal hos Åhmansson den 24 februari. När anskaffandet av

lokalen på Renstiernas gata blev aktuellt kunde de privata medlen tas i

anspråk även för detta.

Den 5 april träffades Ebbe Carlsson, Åhmansson och Anna-Greta Leijon på

en middag hos Ebbe Carlsson. Anna-Greta Leijon underströk vikten av att

utredningen beträffande PKK bedrevs med kraft och att misstänkta

underlåtenheter inom SÄK före mordet på Olof Palme klarlades.

Vid ungefär denna tid for polisman A till Hamburg och träffade där den

verkställande direktören för det tyska företaget PK Electronics. Polisman A

fick klart för sig att det fanns problem med att med bibehållen sekretess

föra in utrustningen i Sverige. Vid sedvanlig införsel skulle nämligen RPS

komma att underrättas officiellt. Han ringde till Per K och diskuterade

saken med honom. Polisman A föreslog att utrustningen skulle skickas

direkt till Sandström eller tas in med diplomatpost via någon ambassad

eller genom Holmér som var i Wien. Förslagen förkastades och de fann

inte någon lösning. Efter några dagar reste polisman A till Wien där han

träffade en branschkollega som mot provision åtog sig att lösa problemet

genom att utföra utrustningen från Västtyskland till annat land, innan den

fördes till Sverige. Han meddelade detta till Per K. På hemvägen stannade

han i Hamburg och beställde utrustningen hos PK Electronics. Han tog

med sig hem en bandspelare med nummerindikator som fanns i lager.

Återstående beställning effektuerades i två delleveranser. Den första ägde

rum i slutet av april. Det organiserades så att utrustningen skulle hämtas i

London. Polisman A for dit och väntade på att någon, som han trodde från

SÄK, skulle komma och hämta delleveransen. I telefonsamtal med Per K

fick han beskedet att Per J skulle komma.

Per J hade i början av april på förfrågan av Per K accepterat att åta sig

specialuppdrag inom SÄK. Den 20 april blev han av Ebbe Carlsson infor-

merad om att man höll på att skapa en särskild utredningsgrupp med

hänsyn till att landet befann sig i en allvarlig situation på grund av PKK:s

hot. Han fick också veta att det varit en lång föredragning för Anna-Greta

Leijon och att förberedelser vidtagits för buggning. Han blev tillfrågad om

han ville var med och i London hämta utrustning, som han skulle föra till