wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/382

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Paris för hemtransport med diplomatpost.

Lidboms namn nämndes i det sammanhanget.

1988-04-26 for han till London. Utrustningen var vid hans ankomst ännu inte klar för avhämtning.

Han talade i telefon med Per K, som då befann sig hos den franska säkerhetspolisen i Paris tillsammans med Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling i ett ärende som rörde samarbetet mellan de båda ländernas säkerhetstjänster.

Han fick beskedet att han skulle mötas i Paris av en fransk säkerhetspolis, som skulle ta honom igenom tullen.

Påföljande dag återtogs planerna. Han fick intrycket att Lidbom backat ur.

I stället skulle han åka direkt till Arlanda med utrustningen, vilket han gjorde den 1988-04-28 .

Samma dag som Per Jörlin återkom till Sverige samtalade Ebbe Carlsson med Nils Erik Åhmansson, som sade att han kommit fram till att han inte kunde tillåta att buggning skulle äga rum.

Detta uppfattade Ebbe Carlsson som att buggning vid denna tid inte var aktuell.

Senare samma dag diskuterades buggning från principiella utgångspunkter mellan Ebbe Carlsson, Nils Eri Åhmansson, statssekreteraren i justitiedepartementet Sten Heckscher och Carl Lidbom.

1988-05-09 informerade Ebbe Carlsson åklagarna i spaningsledningen om PKK-spåret i närvaro av Nils Erik Åhmansson, Walter Kegö och Jan Barrling.

1988-05-11 begärde riksåklagaren besked av Anna-Greta Leijon om Ebbe Carlssons roll.

Samma dag tillsades Walter Kegö och Jan Barrling att Ebbe Carlsson endast skulle behandlas som källa.

1988-05-18 fick Walter Kegö och Jan Barrling genom sin nye chef polisintendenten Jan Ridefelt beskedet att någon buggning inte skulle få äga rum.

Efter Per Jörlins hemkomst 1988-04-28 bestämdes att han i fortsättningen inte skulle ingå i den särskilda utredningsgruppen, eftersom han i annat sammanhang framträtt offentligt och kunde vara igenkänd. Han fick därför återgå till sin vanliga tjänst.

När PK Electronics var klar för återstående leverans, fanns det ingen att skicka för att hämta denna.

Det löstes så att polisman A for till London för att motta utrustningen. Per K hade kört till Köpenhamn med bil, som han tidigare fått utanordnad av SÄK, och mötte honom på Kastrup 1988-06-01 .

De for till Helsingör med bilen. Polisman A reste med färjan till Helsingborg som däckspassagerare medan Per K medföljde färjan i bilen, i vars bagageutrymme utrustningen placerats.

Per K skulle föra bilen genom tullen och därefter möta polisman A för en gemensam hemfärd.

Per K åkte på grönt i tullen där han emellertid blev stoppad och föremål för kontroll.

På fråga av tullpersonalen vad det var för utrustning han medförde, svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.

Han legitimerade sig som polis och visade även det rekommendationsbrev, som han fått av Sune Sandström.

En tulltjänsteman ringde till SÄK:s ledningscentral i Stockholm för att med Sune Sandström kontrollera att brevets innehåll även avsåg införsel av utrustningen.

Han talade med person ”Anders”, som skulle återkomma efter kontakt med Sandström.

Denne meddelade tullen via person ”Anders” att SÄK inte hade med utrustningen att göra.

I följande samtal samma natt uttryckte Sune Sandström i vart