Ingenjören
Från wpu.nu
- Bifogade två hylsor .357 Magnum Super X.
- Har ägt en Smith & Wesson 357 Magnum Modell 27-2 med 6 tums pipa och tävlingsskjutit med denna.
- Har köpt 3572P på Hallkvist Vapen eller i Gnosjö innan mordet.
- Ingenjören har mordhotat Anna Lindh, Anders Ygeman, Ingemar Skogö och många fler.
- Han har sökt upp flera statsministrar och statsråd på stan och konfronterat dem.
- Längd: 172cm (kortare än vad många vittnen rapporterar)
- Hår: Mycket varierat. Naturligt mörkbrunt hår. Blonderade hela håret i mitten av 1980-talet.
- Ansiktsbehåring: I vissa foton har han kraftiga polisonger, i andra helt slätrakad. Mustasch 1975, men troligen inte på 1980-talet.
- Ansikte: Högt hårfäste. Viss charm, påminner om Tom Hanks i yngre år.
- Glasögon: Verkar ha haft en förkärlek till stålbågade glasögon med färgat glas under många år. Ofta ganska runda och små.
- Klädsel: Ofta lång jacka liknande parkas. Bilder finns med en svart och en grön sådan. Liknande tenson himalaya från tiden. Använder ofta keps med ett Jack Daniels-märke påsytt. Har maskerat sig i långrock och slokhatt vid ett annat brott.
Allmänt
Ingenjören har sedan 1970-talet påpekat de problem han upplever med vägsaltning. Han uppvisar ett beteende förenligt med en höggradig kverulansparanoia och bristande konsekvensanalys. Han skriver regelbundet mail till makthavare. Som exempel har vi från Regeringskansliet fått veta att han skickat mail till stadsråden den 22:e, 23:e, 24:e, 27:e, 28:e, och 31:e januari 2021. Detta är inte delar av en konversation utan nya korta meningar om hans hjärtefrågor. Varje mail har ett hundratal mottagare i regeringen, andra myndigheter, journalister och opinionsbildare. Ingenjören har korresponderat med makthavare sedan 1970-talet, men intensiteten har ökat sedan mail blev en vanlig form för skriftlig kommunikation. Språket är korrekt men med vissa särarter. Ett exempel på detta är "ju" används på ställen där det inte egentligen behövs, men kan tolkas som att en självklarhet uttrycks. Ingenjören använder också kreativa nedsättande alliterationer mot sina meningsmotståndare - tex hovrättshycklare eller tingsrättstönt. Han blandar också vänligheter och grova hot på ett absurt men obekymrat sätt.
Vid tiden för mordet bodde Ingenjören i Finspång men har nu flyttat till Stockholmsområdet.
Erkännandebrevet
På posterminalen i Norrköping upptäcktes ett brev adresserat till Kjell-Olof Feldt 1986-03-09. Brevet var ofrankerat och verkade innehålla två tomhylsor. En posttjänsteman bedömde att det var trolig att brevet skulle gå sönder om det läts hanteras i vanlig postgång. Denne ringde polisen (Jörgen Palm) kl 20:18 samma dag. Det har postats i centrala Norrköping, eller inkommit med buss utifrån. Postlådorna tömdes ca 19:30.
Brevet finns under D5270-00. Brevet skickades till SKL. De redovisade möjliga skrivmaskiner som kunde använts vid skrivandet av brevet. Inget redovisades om fingeravtryck på brev eller tomhylsorna. D5270-02 Hylsorna verkar ha varit av rätt typ, men har manipulerats.
På två ställen har fel i texten åtgärdats med en penna. Det pekar på ett förvånansvärt lågt engagemang. Att erkänna detta mord måste vara den näst största gärningen en sanningsenlig författare gör i sitt liv - då borde man väl lägga tiden det tar att skriva brevet felfritt?
Brevet är inte frankerat. Det är förenligt med att brevet skickats utan större föregående planering, men också motsatsen. Antingen hade inte avsändaren tillgång till frimärke, eller så ville man inte sätta frimärke på brevet för att det inte skulle poststämplas.
Ingenjören har i intervju med Svenska Dagbladet erkänt att han skrivit och skickat brevet.
Bifogade hylsor
Enligt D5270-01 fanns inga tomhylsor i originalbrevet. Denna uppgift strider ju mot det att posttjänstemannen bedömde att det fanns patronhylsor i brevet, att Gruvedal undersökte dem och senare att två hylsor skickades till SKL.
I D5270-02 benämns hylsorna W-W SUPRA cal.357 MAGNUM. "SUPRA" verkar inte vara ett känt namn för någon Winchesterammunition. Däremot är "Winchester Western .357 MAGNUM Metal Piercing", som är det slag som användes vid mordet, märkt med W-W SUPER 357 MAGNUM. Det är nära nog för att sluta sig till att det är ammunition av rätt sort som har bifogats. I en anteckning som troligen gjorts av Gruvedal omnämns hylsorna som "...av kaliber 357 med stötbottenmärkning W.W 357 SUPER MAGNUM"
Åverkan har gjorts på undersidan av hylsorna. Det är just denna del som används för att knyta hylsor till en specifik revolver. När ett skott avfyras slår hanen med dess tändspets in i tändhatten och avsätter ett märke. Detta märke varierar mellan olika vapenindivider och kan därför användas för identifikation. Eventuellt kan också märken avsättas i hylsans stötbotten från den del i vapnet som stötbottnen slår i.
I palmerummet diskuteras hylsorna vid flera tillfällen. 1986-03-10 säger Bladh att Gruvedal varit i Norrköping och hämtat hylsorna, och att undersökning pågår. Han säger samma sak på kvällsmötet samma dag. Dagen efter säger Lange att hylsorna är förstörda i botten. Den 15:e uppger Lange att hylsorna är "sönderrispade" och möjligen kan knytas till ett vapen om ett sådant hittas. PU har alltså tagit erkännandet på största allvar. Eftersom SKL inte kan knyta hylsorna till kulorna, men möjligen till ett vapen som ännu inte är upphittat, lämnar de frågan öppen.
Det att PU tar erkännandet på allvar, att SKL analyserar hylsorna och säger att de kan komma till användning om ett vapen hittas, talar mot att hylsorna destruerats. Svenska Dagbladet har dock inte kunnat spåra hylsorna, trots hjälp från PU.
Hylsorna undersöks som första objekt efter mordkulorna hos SKL. Dokumentet finns under flera uppslag, men bla som sista sidan i D5270.
Brevet och hylsorna visar således att Ingenjören senast 1986-03-09 haft kännedom om vilken ammunition, inte bara kaliber, utan även märke och modell, som mordet förrövades med. Han har dessutom haft tillgång till avfyrad sådan ammunition. Ingenjören vidgår att han köpt ammunition av samma sort som mordkulorna. Han säger dock att den inte köptes för något speciellt ändamål och att det var en slump som gjorde att han bifogade hylsor av just denna sort. Det är en försvinnande liten chans att så faktiskt skulle vara fallet. Det är betydligt troligare att Ingenjören hade information om mordammunitionen. Varför han inte berättar det är okänt.
Enligt Ingenjören själv rengjorde han hylsorna med stålull för att avlägsna spår som tex fingeravtryck. Gjordes detta också i avsikt att inte kunna knyta hylsorna till en revolver? 1986 var DNA-spårning inte känt för allmänheten.
Under samma posttömningsperiod som erkännandebrevet postats, postar Ingenjören också en ansökan om att få köpa en ny 9mm pistol. Ansökan beviljas och Ingenjören köper och hämtar ut en CZ75. Han säger dock till polisen att köpet hävts vilket gör att polisen drar tillbaka licensen. Pistolen tas i beslag i husrannsakan 2006. Han äger alltså en olicensierad 9mm pistol 1987-2006. Enligt Ingenjören är hans S&W 27-2 hans finaste vapen. Han verkar också planerat att använda det mycket då han köpt handladdningsutrustning till det. Han söker dock licens för ett nytt vapen i samma kaliber veckan efter mordet. Vad vi kan se i tävlingsresultat verkar han ha slutat skjuta med sin S&W vid denna tid.
I nämnd licensansökan anges de vapen (med tillverkningsnummer) som Ingenjören äger 1986-03-08. Bland dessa finns en Smith & Wesson .357 Magnum, med licens beviljad 1974. Vi kan alltså vara rätt säkra på att Ingenjören ägt revolvern vid tiden för mordet.
Uppslag i wpu
| Anledning | Uppslag | Registrerad | Ad Acta | Avsnittsanteckningar | Uppslagsanteckningar | ||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Hörd Rel |
1991-11-21 |
2003-04-03 |
|||||
|
1991-11-21 |
2003-04-03 |
||||||
|
1991-11-28 |
2003-04-03 |
||||||
|
Hörd Rel |
FUP angående olaga vapeninnehav och hot mot tjänsteman. Den sk Ingenjören döms som skyldig. Innehåller många skrivelser som visar på hans vapenintresse, innehav och moraliska förmåga. |
Hörd: Förhörd, FHL: Förhörsledare, Pomn: Omnämnd, Rel: Relaterar
Bilder
Ingenjören och Mårtens Grandman BW
![[Liggaren]](/images/4/43/Liggaren_H5176-00-B_HBS6203-00_highres.pdf-002.png){kind=link}